Zarma

Svenska 1917

Acts

22

1 «Ya nya-izey da baabey, araŋ ma hangan ka maa sohõ ay fansa sanno se kaŋ ay ga ci araŋ se.»
1»Bröder och fäder, hören vad jag nu inför eder vill tala till mitt försvar.»
2 Waato kaŋ i maa a goono ga salaŋ da Yahudancey sanni, i ye ka dangay ka tonton. Bulos ne:
2När de hörde att han talade till dem på hebreiska, blevo de ännu mer stilla. Och han fortsatte:
3 «Ay wo Yahudance no. Tarsus, Silisiya laabo ra no i n'ay hay, amma kwaara wo ra no i n'ay biiri. Gamaliyel n'ay cawandi iri kaayey asariya ganayaŋo boŋ hal a ma boori. Ay gonda anniya mo Irikoy se, sanda mate kaŋ cine araŋ bara nd'a hunkuna.
3»Jag är en judisk man, född i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad här i staden och undervisad vid Gamaliels fötter, efter fädernas lag i all dess stränghet. Och jag var en man som nitälskade för Gud, såsom I allasammans i dag gören.
4 Ay na fondo wo borey gurzugandi mo, hal a to fundi ciine gaa. Ay na alborey da wayborey haw ka kond'ey ka daŋ kasu.
4Jag förföljde 'den vägen' ända till döds, och både män och kvinnor lät jag binda och sätta i fängelse;
5 Woodin boŋ no alfaga beero da faada arkusey kulu ga te ay se seeda. I do mo no ay du tirayaŋ Damaskos nya-izey se. Noodin mo ay goono ga koy zama ya borey di ka kand'ey Urusalima hawante, zama i ma ciiti nd'ey.
5det vittnesbördet kan översteprästen och de äldstes hela råd giva mig. Också fick jag av dem brev till bröderna i Damaskus; och jag begav mig dit, för att fängsla jämväl dem som voro där och föra dem till Jerusalem, så att de kunde bliva straffade.
6 A go no binde, ay goono ga dira, hal ay maan Damaskos, sanda zaari sance cine. Kala sahãadin, kaari bambata fo fun beene ka nyaale ay windanta.
6Men när jag var på vägen och nalkades Damaskus, hände sig vid middagstiden att ett starkt sken från himmelen plötsligt kringstrålade mig.
7 Ay kaŋ ganda. Kal ay maa jinde fo kaŋ ne ay se: ‹Sawulu, Sawulu, ifo se no ni goono g'ay gurzugandi?›
7Och jag föll ned till marken och hörde då en röst som sade till mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'
8 Ay tu a se ka ne: ‹Nin no may, ya Rabbi?› A ne ay se: ‹Ay no Yesu, Nazara bora, kaŋ ni goono ga gurzugandi.›
8Då svarade jag: 'Vem är du, Herre?' Han sade till mig: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.'
9 Ay banda borey go ga di kaaro, amma i mana maa jinda kaŋ goono ga salaŋ ay se.
9Och de som voro med mig sågo väl skenet, men hörde icke rösten av den som talade till mig.
10 Ay mo ne: ‹Rabbi, ifo no ay ga te?› Rabbi ne ay se: ‹Ma tun ka koy Damaskos. Noodin no i ga ci ni se hay kulu kaŋ Irikoy waadu ni boŋ ni ma te.›
10Då frågade jag: 'Vad skall jag göra, Herre?' Och Herren svarade mig: 'Stå upp och gå in i Damaskus; där skall allt det bliva dig sagt, som är dig förelagt att göra.'
11 Annura din kaaro darza sabbay se, ay mana hin ka di. Borey kaŋ go ay banda n'ay candi hal ay kaa Damaskos.
11Men eftersom jag, till följd av det starka skenet, icke mer kunde se togo mina följeslagare mig vid handen och ledde mig, så att jag kom in i Damaskus.
12 Boro fo mo go Damaskos, kaŋ maa Hananiya. Asariya ganako hanno no. Yahudancey kulu kaŋ yaŋ goono ga goro noodin goono g'a seeda nda seeda hanno.
12Där fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott vittnesbörd om sig av alla judar som bodde där.
13 A kaa ka kay ay jarga ka ne ay se: ‹Ay nya-ize Sawulu, ma du diyaŋ.› Saaya din ra no ay du ka di a.
13Denne kom nu och trädde fram till mig och sade: 'Saul, min broder, hav din syn igen.' Och i samma stund fick jag min syn igen och såg upp på honom.
14 A ne ay se: ‹Iri kaayey Irikoyo na ni daŋ ni ma nga miila bay, ni ma di Adilitaraykoyo, ni ma maa nga bumbo jinda kaŋ goono ga salaŋ.
14Då sade han: 'Våra fäders Gud har utsett dig till att känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra ord från hans mun.
15 Zama ni ga ciya a seeda borey kulu se, haŋ kaŋ ni di da haŋ kaŋ ni maa boŋ.
15Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört.
16 Sohõ binde, ifo no ni goono ga batu? Tun k'a maa ce, i ma te ni se baptisma, a ma ni zunubey nyun.›
16Varför dröjer du då nu? Stå upp och låt döpa dig och avtvå dina synder, och åkalla därvid hans namn.'
17 A go no binde, waato kaŋ ay ye Urusalima, ay go adduwa gaa Irikoy windo ra, kal ay di bangayyaŋ.
17Men när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hände sig, medan jag bad i helgedomen, att jag föll i hänryckning
18 Ay di Rabbi, a goono ga ne ay se: ‹Ma waasu ka fun Urusalima da waasi, zama i si ni seeda ta ay boŋ.›
18och såg honom och hörde honom säga till mig: 'Skynda dig med hast bort ifrån Jerusalem; ty de skola icke här taga emot ditt vittnesbörd om mig.'
19 Ay ne: ‹Rabbi, ngey bumbey ga bay kaŋ waato, Yahudance diina marga fu kulu ra, borey kaŋ yaŋ na ni cimandi, ay doona k'i barzu ka kond'ey ka daŋ kasu.
19Men jag sade: 'Herre, de veta själva att det var jag som överallt i synagogorna lät fängsla och gissla dem som trodde på dig.
20 Koyne, waato kaŋ i goono ga ni seedakwa Istifanos kuro mun, ay goono ga kay noodin, ay go ga yadda, ay go g'a wiikoy bankaarayey batu mo.›
20Och när Stefanus', ditt vittnes, blod utgöts, var ock jag tillstädes och gillade vad som skedde och vaktade de mäns kläder, som dödade honom.'
21 Rabbi ne ay se: ‹Tun, zama ay ga ni donton nangu mooro dumi cindey do.› »
21Då sade han till mig: Gå; jag vill sända dig åstad långt bort till hedningarna.'»
22 Jama hangan Bulos se kal a na sanno din ci, gaa no i na ngey jinde sambu ka ne: «Ni ma boro wo dumi kaa ndunnya ra, zama a si hima a ma funa!»
22Ända till dess att han sade detta hade de hört på honom. Men nu hovo de upp sin röst och ropade: »Bort ifrån jorden med den människan! Det är icke tillbörligt att en sådan får leva.»
23 I goono ga kuuwa ka ngey bankaarayey kaa ka laabu ku ka say beene.
23Då de så skriade och därvid revo av sig sina kläder och kastade stoft upp i luften,
24 Gaa no wongu nyaŋo lordi ka ne i ma kande Bulos soojey fuwo ra. A ne i ma Bulos kar da barzu ka cimo bay, zama nga ma du ka bay taali kaŋ se no i goono ga kuuwa a gaa ya-cine.
24bjöd översten att man skulle föra in honom i kasernen, och gav befallning om att man skulle förhöra honom under gisselslag, så att han finge veta varför de så ropade mot honom.
25 Waato kaŋ i goono ga Bulos haw da kuuru korfoyaŋ, Bulos ne sooje jine funa se kaŋ goono ga kay noodin: «I ga yadda araŋ se araŋ ma boro kaŋ Romance no barzu, kaŋ ciiti man'a zeeri mo?»
25Men när de redan hade sträckt ut honom till gissling, sade Paulus till den hövitsman som stod där: »Är det lovligt för eder att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och rannsakning?»
26 Waato kaŋ sooje jine funa din maa woodin, a koy ka ci wongu nyaŋo se ka ne: «Ifo no ni ga ba ka te? Zama bora din ya Romance no.»
26När hövitsmannen hörde detta, gick han till översten och underrättade honom härom och sade: »Vad är det du tänker göra? Mannen är ju romersk medborgare.»
27 Gaa no wongu nyaŋo bumbo kaa ka ne Bulos se: «Ma ci ay se hala ni ya Romance no?» Bulos ne: «Oho.»
27Då gick översten dit och frågade honom: »Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?» Han svarade: »Ja.»
28 Wongu nyaŋo mo tu ka ne: «Ay wo, nooru boobo no ay no ka du burcinitaro wo.» Bulos mo ne: «Ay wo, i n'ay hay a ra no.»
28Översten sade då: Mig har det kostat en stor summa penningar att köpa den medborgarrätten.» Men Paulus sade: »Jag däremot har den redan genom födelsen.»
29 Borey binde, kaŋ yaŋ goono ga soola ngey m'a barzu ka du ka cimo bay, fay d'a sahãadin. Wongu nyaŋo mo humburu, waato kaŋ a du ka bay kaŋ Bulos ya Romance no, zama a jin ka Bulos haw.
29Männen som skulle hava förhört honom drogo sig då strax undan och lämnade honom. Och när översten nu hade fått veta att han var romersk medborgare, blev också han förskräckt, vid tanken på att han hade låtit fängsla honom.
30 A wane suba mo, a ga ba nga ma bay da cimi haŋ kaŋ se no Yahudancey goono g'a kalima. A na Bulos kaa taray ka alfaga beero da Yahudancey arkusey marga borey kulu lordi ka ne i ma margu. A kande Bulos mo k'a kayandi i jine.
30Då han emellertid ville få säkert besked om varför Paulus anklagades av judarna, låt han dagen därefter taga av honom bojorna och bjöd översteprästerna och hela Stora rådet att komma tillsammans. Sedan lät han föra Paulus ditned och ställde honom inför dem.