1 Waato din gaa no Musa nda Haruna koy ka ne Firawna se: «Yaa no Rabbi, Israyla Irikoyo ci: ‹ M'ay jama taŋ zama i ma sududuyaŋ batu te ay se saajo ra.› »
1Därefter kommo Mose och Aron och sade till Farao: »Så säger HERREN, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla högtid åt mig i öknen.»
2 Amma Firawna ne: «May ga ti Rabbi, kaŋ ay ga maa a se, hal ay ma Israyla taŋ mo? Ay wo si Rabbi bay, ay si Israyla taŋ mo.»
2Men Farao svarade: »Vem är HERREN, eftersom jag på hans befallning skulle släppa Israel? Jag vet icke av HERREN och vill ej heller släppa Israel.»
3 I ne: «Irikoy, Ibraniyancey wane Irikoyo no ka kubay d'iri. Iri ga ni ŋwaaray, ma naŋ iri ma te jirbi hinza diraw saajo ra, iri ma sargayyaŋ salle Rabbi iri Irikoyo se, zama a ma si balaaw wala takuba zeeri iri boŋ.»
3Då sade de: »Hebréernas Gud har visat sig för oss. Så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud, för att han icke må komma över oss med pest eller med svärd.»
4 Misira bonkoono ne i se: «Ya Musa nda Haruna, ifo se no araŋ ga borey feeri ngey goyo gaa? Wa araŋ koyyaŋ te araŋ goyey do.»
4Men konungen i Egypten svarade dem: »Mose och Aron, varför dragen I folket ifrån dess arbete? Gån bort till edra dagsverken.
5 Firawna ne mo: «A go, borey wo ga baa laabo ra sohõ, araŋ mo goono g'i fulanzam ngey goyey gaa.»
5Ytterligare sade Farao: »Folket är ju redan alltför talrikt i landet, och likväl viljen I skaffa dem frihet ifrån deras dagsverken!»
6 Han din binde Firawna na goy jine borey lordi*, ngey da kurayey jine borey ka ne:
6Därefter bjöd Farao samma dag fogdarna och tillsyningsmännen över folket och sade:
7 «Araŋ ma si ye ka borey wo no subu kaŋ i ga fareeje kar d'a koyne, danga waato cine. I ma koy ka subo ku ngey boŋ se.
7»I skolen icke vidare såsom förut giva folket halm till att göra tegel. Låten dem själva gå och skaffa sig halm.
8 Fareeja lasaabo kaŋ i doona ka te za doŋ mo, yaadin no araŋ ga dake i boŋ. Araŋ ma si hay kulu zabu a ra, zama hawfunoyaŋ no. Woodin se no i goono ga hẽ ka ne: ‹I ma fay d'iri, iri ma koy ka sargayyaŋ te iri Irikoyo se.›
8Men samma antal tegel som de förut hava gjort skolen I ändå ålägga dem, utan något avdrag; ty de äro lata, därför ropa de och säga: 'Låt oss gå och offra åt vår Gud.'
9 Kal i ma goy kaŋ ga taabandi tonton borey din se, zama i ma tangam d'a. I ma si laakal da tangari sanney din.»
9Man måste lägga tungt arbete på dessa människor, så att de därigenom få något att göra och icke akta på lögnaktigt tal.»
10 Israyla goy jine borey binde fatta, ngey da kurayey jine borey mo ka salaŋ borey se. I goono ga ne: «Yaa no Firawna ci: ‹Ay si araŋ no subu koyne.
10Då gingo fogdarna och tillsyningsmännen över folket ut och sade till folket: »Så säger Farao: Jag vill icke längre giva eder halm.
11 Wa koy ka subu ku araŋ boŋ se nangu kulu kaŋ araŋ ga du a. Zama i si araŋ goyo zabu bo, baa kayna.› »
11Gån själva och skaffen eder halm, var I kunnen finna sådan; men i edert arbete skall intet avdrag göras.»
12 Kala borey kulu say Misira laabo ra zama i ma buunu margu alkama subu nango ra.
12Då spridde sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att bruka det såsom halm.
13 Goyey jine borey mo soobay ka kankamandi. I goono ga ne: «Wa araŋ zaari goyo toonandi, danga araŋ doŋ wano kaŋ subu go no cine!»
13Och fogdarna drevo på dem och sade: »Fullgören edert arbete, var dag det för den dagen bestämda, likasom när man gav eder halm.»
14 I soobay ka Israyla izey kurayey jine borey kar mo, ngey kaŋ yaŋ Firawna wane goyo jine borey daŋ i boŋ. I ne i se: «Ifo se no araŋ mana araŋ lasaabo toonandi, bi wano da hunkuna wano kulu, waato fareeja lasaabuyaŋo cine?»
14Och Israels barns tillsyningsmän, de som Faraos fogdar hade satt över dem, fingo uppbära hugg och slag, och man sade till dem: »Varför haven I icke såsom förut fullgjort edert förelagda dagsverke i tegel, varken i går eller i dag?»
15 Saaya din Israyla izey kurayey jine borey kaa ka hẽ Firawna gaa. I goono ga ne: «Ifo se no ni goono ga te ni bannyey se ya-cine?
15Då kommo Israels barns tillsyningsmän och ropade till Farao och sade: »Varför gör du så mot dina tjänare?
16 I si ni bannyey no subu. I ga ne iri se mo: ‹Wa fareeje te.› I go ga ni bannyey kar, amma taalo, ni borey gaa no a go.»
16Ingen halm giver man åt dina tjänare, och likväl säger man till oss: 'Skaffen fram tegel.' Och se, dina tjänare få nu uppbära hugg och slag, fastän skulden ligger hos ditt eget folk.»
17 Amma Firawna ne: «Araŋ wo dirgaykomyaŋ no, hawfunoyaŋ mo no! Woodin se no araŋ ga ne: ‹I ma fay d'iri, iri ma koy ka sargayyaŋ salle Rabbi se.›
17Men han svarade: »I ären lata, ja lata ären I. Därför sägen I: 'Låt oss gå och offra åt HERREN.'
18 Sohõ binde, araŋ ma koy ka goy, zama i si araŋ no subu. Kulu nda yaadin mo araŋ g'araŋ fareeja lasaabo toonandi.»
18Nej, gån i stället till edert arbete. Halm skall man icke giva eder, men det bestämda antalet tegel måsten I ändå lämna.»
19 Israyla izey kurayey jine borey binde bay kaŋ ngey furo kambe, waato kaŋ a ne i se: «Araŋ ma si araŋ fareeja lasaabo zabu baa kayna, zaari kulu goyo ra.»
19Då märkte Israels barns tillsyningsmän att det var illa ställt för dem, eftersom de hade fått det svaret att de icke skulle få något avdrag i det antal tegel, som de skulle lämna för var dag.
20 Waato kaŋ i fun Firawna do i kubay da Musa nda Haruna, i go ga kay fonda boŋ.
20Och när de kommo ut ifrån Farao, träffade de Mose och Aron, som stodo där för att möta dem;
21 Arkusey ne i se: «Rabbi m'araŋ guna ka ciiti, zama araŋ no ka naŋ iri ciya fanta hariyaŋ Firawna nda nga bannyey kulu do, hal araŋ na takuba daŋ i kambey ra i m'iri wi se.»
21och de sade till dem: »Må HERREN hemsöka eder och döma eder, eftersom I haven gjort oss förhatliga för Farao och hans tjänare och satt dem svärdet i hand till att dräpa oss.
22 Musa binde ye Rabbi do ka ne: «Ya ay Koyo, ifo se no ni na laala te jama wo se? Ifo se mo no ni n'ay donton?
22Då vände sig Mose åter till HERREN och sade: »Herre, varför har du gjort så illa mot detta folk? Varför har du sänt mig?
23 Zama za ay kaa Firawna do zama ay ma salaŋ ni maa ra, a laala jama wo gaa, ni mana jama faaba mo, baa kayna.»
23Allt ifrån den tid då jag gick till Farao för att tala i ditt namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda räddat ditt folk.