1 Rabbi sanno kaa ay do koyne ka ne:
1Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2 Boro izo, man no reyzin* bundu bisa tuuri cindey wane, reyzin kambe mo, man no a bisa saajo tuuri zugey ra wane?
2Du människobarn, varutinnan är vinstockens trä förmer än annat trä, vinstockens, vars rankor växa upp bland skogens andra träd?
3 I g'a bundu kaa zama i ma hay fo te d'a, wala? I g'a te sarfa hal i ma jinay fo kulu sarku a gaa, wala?
3Tager man väl virke därav till att förfärdiga något nyttigt? Gör man ens därav en plugg för att på den hänga upp någonting?
4 I g'a catu danji ra, danji ŋwaari no? Da danji n'a kambu hinka ŋwa, a bindo mo ma di, a gonda nafa goy kulu se koyne no?
4Och om det nu därtill har varit livet till mat åt elden, så att dess båda ändar hava blivit förtärda av eld, och vad däremellan finnes är svett, duger det då till något nyttigt?
5 A go, za waati kaŋ a go no nga sukutumo, a sinda nafa goy kulu se. Sanku fa sohõ kaŋ danji n'a ŋwa, a bi danji ra mo, a ga wasa goy kulu se no?
5Icke ens medan det ännu var oskadat, kunde man förfärdiga något nyttigt därav; huru mycket mindre kan man förfärdiga något nyttigt därav, sedan det endels har blivit förtärt av elden och endels är svett!
6 Rabbi, Koy Beero binde ne: Woodin sabbay se, sanda mate kaŋ cine reyzin bundu bara saajo tuurey ra, haŋ kaŋ ay nooyandi danji se no, zama a m'a ŋwa, yaadin cine no ay na Urusalima gorokoy nooyandi.
6Därför säger Herren, HERREN så: Såsom det händer med vinstockens trä bland annat trä från skogen, att Jag lämnar det till mat åt elden, så skall jag ock göra med Jerusalems invånare.
7 Ay ga mo sinji i gaa da gaaba. Baa i fatta danji ra, kulu nda yaadin danji g'i ŋwa. Woodin gaa no araŋ ga bay kaŋ ay no ga ti Rabbi, waati kaŋ ay ga mo sinji i gaa da gaaba.
7Jag skall vända mitt ansikte mot dem; ur elden hava de kommit undan, men eld skall dock förtära dem. Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag vänder mitt ansikte mot dem.
8 Ay ga laabo mo ciya kurmu zama i na naanay feeri. Yaadin no Rabbi, Koy Beero ci.
8Och jag skall göra landet till en ödemark, därför att de hava varit otrogna, säger Herren, HERREN.