¹ Woodin sabbay se, ya nya-izey hanantey, araŋ kaŋ yaŋ gonda baa beene ceeyaŋo ra, araŋ ma mo sinji Diya da Alfaga Beero gaa kaŋ iri goono ga seeda, nga kaŋ ti Yesu.

¹Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,

² Nga wo naanaykoy no Irikoy kaŋ n'a daŋ se, mate kaŋ Musa ciya Irikoy windo kulu ra.

²huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var »trogen i hela hans hus».

³ Zama i na Yesu lasaabu kaŋ a gonda darza ka bisa Musa, mate kaŋ windi cinako gonda beeray ka bisa windo.

³Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.

⁴ Zama windi kulu gonda nga cinakwa, amma hay kulu cinakwa ga ti Irikoy.

⁴Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.

⁵ Musa wo, daahir a ciya naanaykoy Irikoy windo kulu ra, nga kaŋ ti saajawko, a ma seeda te hayey kaŋ Irikoy ga ci se.

⁵Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare», till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;

⁶ Amma Almasihu wo ciya naanaykoy, nga kaŋ ti Ize, Irikoy windo boŋ. Iri no ga ti a windo, d'iri g'iri bine-gaabo d'iri beeja* kaŋ ga ti iri darza gaay nda gaabi hala bananta.

⁶men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.

⁷ Woodin sabbay se binde, mate kaŋ Biya Hanna go ga ci ka ne: «Hunkuna, d'araŋ maa a jinda,

⁷Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst,

⁸ wa s'araŋ biney sandandi, sanda mate kaŋ cine i te ngey murteyaŋo hane, hano kaŋ hane i n'ay si saajo ra.

⁸mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,

⁹ Naŋ kaŋ araŋ kaayey n'ay gosi k'ay si, i di ay goyey mo hala jiiri waytaaci.

⁹där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.

¹⁰ Woodin sabbay se no ay te waato zamana izey se bine. Ay ne: ‹Waati kulu i go ga daray ngey biney ra, I man'ay fondey bay mo.›

¹⁰Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.

¹¹ Kal ay ze ay futa ra ka ne: ‹Daahir i si furo ay fulanzamyaŋo ra.› »

¹¹Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.»

¹² Yaadin gaa, nya-izey, araŋ ma haggoy hal araŋ ra afo ma si bara nda bine laalo kaŋ ga wangu cimandiyaŋ, kaŋ ga naŋ araŋ ma fay da Irikoy fundikoono.

¹²Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,

¹³ Amma araŋ ma care yaamar han kulu, za i ga hin ka ne Hunkuna. A ma si te araŋ boro fo bine ma sandi zunubi fafaguyaŋ do.

¹³utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.

¹⁴ Zama iri gonda baa Almasihu ra, da day iri g'iri naanay sintina yaari nda gaabi hala bananta.

¹⁴Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.

¹⁵ I go ga ne: «Hunkuna, d'araŋ maa a jinde, wa s'araŋ biney sandandi, sanda mate kaŋ cine i te ngey murteyaŋo hane.»

¹⁵När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig»,

¹⁶ Zama may yaŋ no borey kaŋ, waato kaŋ i maa, i murte? Manti ikulu no kaŋ yaŋ fun Misira Musa banda?

¹⁶vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?

¹⁷ May yaŋ mo no borey kaŋ se Irikoy futu jiiri waytaaca ra? Manti borey kaŋ yaŋ na zunubi te no ka kaŋ buukoyaŋ saajo ra?

¹⁷Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»?

¹⁸ May yaŋ se mo no a ze ka ne i si furo nga fulanzamyaŋo ra? To, kala ngey kaŋ yaŋ wangu ganayaŋ.

¹⁸Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle komma in i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?

¹⁹ Iri di mo kaŋ i mana du ka furo, zama i man'a cimandi.

¹⁹Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.