¹ Waati kaŋ ay miila ay ma Israyla no baani, Kala Ifraymu taali beero, da Samariya goy laaley go, I bangay, zama i ga hiila te. Zay go ga kaa, Fondo kosaraykoy marga mo go ga kom taray.

¹När jag vill hela Israel, då uppenbarar sig Efraims missgärning och Samariens ondska. Ty de öva falskhet, tjuvar göra inbrott, rövarskaror plundra på vägarna.

² I si lasaabu ngey biney ra kaŋ ay ga laakal da ngey goy laaley. Sohõ i te-goyey margu i gaa k'i windi, i go ay jine mo.

²Och de betänka icke i sina hjärtan att jag lägger all deras ondska på minnet. De äro nu kringrända av sina egna gärningar, ty dessa hava kommit inför mitt ansikte.

³ I ga naŋ bonkoono bina ma farhã ngey goy laaley do, Koy kayney mo ma farhã ngey hiiley do.

³Med sin ondska bereda de konungen glädje och med sina lögner furstarna.

⁴ I kulu mo zina-teeriyaŋ no, I ga hima feema kaŋ buuru tonko dungandi, A ga danji funsu ka fay d'a hala buuru motta kaŋ a ga diibi ma fuuru.

⁴Allasammans äro de äktenskapsbrytare; de likna en ugn, upphettad av bagaren, som när han har knådat degen, underlåter att elda, till dess att degen är syrad.

⁵ Iri bonkoono zaaro ra, Koy kayney ga ngey laakaley bare da duvan haŋyaŋ konni. Ngey nda dondakoy ga care kambe di.

⁵På vår konungs dag drucko sig furstarna febersjuka av vin; själv räckte han bespottarna handen.

⁶ Zama i na ngey biney soola danga feema, i go ga gum. I futa ga hanna ka dullu kaa, Susubay mo a ga ton danga danji beeleyaŋ cine.

⁶När de med sina anslag hava eldat upp sitt hjärta likasom en ugn, sover bagaren hela natten; men om morgonen brinner elden i ljus låga.

⁷ I kulu ga koroŋ danga feema, I go ga ngey mayraykoyey ŋwa. I bonkooney kulu kaŋ, Amma i ra sinda baa boro fo kaŋ n'ay ce.

⁷Allasammans äro de heta såsom en ugn och förbränna så sina domare; ja, alla deras konungar falla, ty bland dem finnes ingen som åkallar mig.

⁸ Ifraymu jama wo diibi dumi cindey ra, Ifraymu jama ciya maasa kaŋ i mana bare.

⁸Efraim beblandar sig med andra folk; Efraim har blivit lik en ovänd kaka.

⁹ Yawey n'a gaabo ŋwa, nga wo mana bay a gaa. A gonda hamni kwaaray nangu waani-waani nga boŋo gaa, Woodin mo, a mana bay a gaa.

⁹Främlingar hava förtärt hans kraft, men han förstår intet; fastän han har fått grå hår, förstår han ändå intet.

¹⁰ Baa kaŋ Israyla fooma go ga seeda a gaa, Kulu nda yaadin i mana ye ka kaa Rabbi ngey Irikoyo do, I man'a ceeci mo woodin kulu ra.

¹⁰Men Israels stolthet vittnar emot honom; de vända icke om till HERREN, sin Gud, och de söka honom ej, allt detta oaktat.

¹¹ Ifraymu jama ciya danga koloŋay kaŋ sinda carmay wala laakal. I na Misira ce, gaa no i ye ka koy Assiriya do.

¹¹Efraim har blivit lik en duva, enfaldig, utan förstånd. Egypten påkalla de, till Assur gå de;

¹² Waati kaŋ i ga koy ay g'ay taaro daaru i boŋ, Ay g'i di danga beene curey cine, Ay g'i gooji mo danga mate kaŋ cine i jama maa baaru.

¹²men bäst de gå där, breder jag ut mitt nät över dem och drager dem ned, såsom vore de fåglar under himmelen. Ja, jag skall tukta dem, såsom det redan har sports i deras församling.

¹³ Kaari ngey! Zama i daray ka fay d'ay wo. Halaciyaŋ ga kaa i gaa, zama i murte ay gaa. Baa kaŋ ay ga miila ay m'i fansa, Kulu nda yaadin i taari ay boŋ.

¹³Ve över dem, ty de hava flytt bort ifrån mig! Fördärv över dem, ty de hava avfallit från mig! Och jag skulle förlossa dem, dem som föra mot mig så lögnaktigt tal!

¹⁴ I man'ay ce da ngey biney waati kaŋ i ga kuuwa ngey dimey boŋ. I ga margu care banda mo ntaaso nda reyzin* hari se, I ga banda bare ay gaa mo.

¹⁴De ropa icke till mig av hjärtat, allenast jämra sig på sina läger; de hava ångest för sin säd och sitt vin, men de äro gensträviga mot mig.

¹⁵ Baa kaŋ ay n'i dondonandi, k'i kambey gaabandi, Kulu nda yaadin i fonguyaŋey ya laala dabariyaŋ no ay boŋ.

¹⁵Det var jag som undervisade dem och stärkte deras armar, men de hava ont i sinnet mot mig.

¹⁶ I ga ye ka kaa, Day manti Beeray-Beeri-Koyo do haray bo. I ga hima danga biraw kaŋ siiri. Takuba g'i koyey zeeri i deeney futa sabbay se. Woodin ga ciya i se hahaarayaŋ hari Misira laabo ra.

¹⁶De vända om, men icke till den som är därovan; de äro lika en båge som sviker. Deras furstar skola falla genom svärd, därför att deras tungor äro så hätska. Då skall man bespotta dem i Egyptens land.