1 Guna, Rabbi ga laabo ciya koonu, A g'a te kurmu, a g'a bare ka gum, A g'a gorokoy mo say-say.
1Se, HERREN ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare.
2 A ga ciya mo, sanda mate kaŋ cine jama bara, Yaadin cine no alfaga* mo ga bara. Sanda mate kaŋ cine bannya go, Yaadin cine no a koyo mo ga bara. Sanda mate kaŋ cine koŋŋa go, Yaadin cine no fu-nya mo ga bara. Sanda mate kaŋ cine dayko go, Yaadin cine no neerako mo ga bara. Sanda mate kaŋ cine garaw danko go, Yaadin cine no garaw sambuko mo ga bara. Sanda mate kaŋ cine nooru nda hari nooko go, Yaadin cine no nooru nda hari taako mo ga bara.
2Och det går prästen såsom folket, husbonden såsom tjänaren, husfrun såsom tjänarinnan, säljaren såsom köparen, låntagaren såsom långivaren, gäldenären såsom borgenären.
3 Laabo kulu ga ciya koonu parkatak, Ibarey g'a kulu ku parkatak, Zama Rabbi no ka sanno din ci.
3Jorden bliver i grund ödelagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord.
4 Laabo ga bu baray te, a ga lakaw. Ndunnya ga yangala ka lakaw, Ndunnya ra boŋbeeraykoyey ga yangala.
4Jorden sörjer och tvinar bort, jordkretsen försmäktar och tvinar bort, vad högt är bland jordens folk försmäktar.
5 Ndunnya ziibi mo nga gorokoy sabbay se, Zama i go ga lordiyaŋ daaru, I go ga hin sanni kakaw, I go ga sappa kaŋ ga duumi tunandi mo.
5Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet.
6 Woodin sabbay se no laaliyaŋ go ga laabo ŋwa. A ra gorokoy mo, i n'i gar taali-teeriyaŋ. Woodin sabbay se no laabo gorokoy ton, Manti boro boobo no ka cindi a ra.
6Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.
7 Reyzin hari ga ba ka ban, Reyzin tikse go ga yangala, Bine kaani koyey kulu go ga bine jisi.
7Vinmusten sörjer, vinträdet försmäktar; de som voro så hjärteglada sucka nu alla.
8 Haray kar ka fooru yaŋ kulu ban, Farhã teekoy kosongo ban, moolo beeri farhã mo ban.
8Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang.
9 Borey si duvan haŋ ka doon koyne, Baji mo ga fortu nga hankoy se.
9Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den.
10 Gallo kurmo bagu ka kaŋ. Windi kulu go daabante, Hala boro kulu si du ka furo.
10Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin.
11 Borey goono ga kaati fondey ra duvan sabbay se, Farhã kulu te kubay, Laabo ra foori nda haari kulu dira.
11Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat.
12 Gallo ra, kala kurmu kaŋ cindi, I na birni meyo kar ka bagu-bagu.
12Ödeläggelse allenast är kvar i staden, och porten är slagen i spillror.
13 Zama mate kaŋ cine a ga ciya laabo bindi ra da jama fooyaŋ game ra, nga neeya: I ga hima zeytun* nya kokobeyaŋ, Wala reyzin ize koobuyaŋ kali wiyaŋ banda.
13Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan vinbärgningen är slut.
14 Borey ga jinde sambu ka farhã dooni te, Rabbi koytaray darza sabbay se no i ga jinde sambu ka kuuwa za wayna kaŋay haray.
14Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS höghet ljuda borta i väster:
15 Ya wayna funay haray borey, wa Rabbi beerandi fa! Ya teeko meyey kulu gaa borey, Wa Rabbi Israyla Irikoyo maa beerandi.
15»Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna HERRENS, Israels Guds, namn.»
16 Iri maa dooniyaŋ kaŋ yaŋ fun za ndunnya me, ka ne: «Adilitaraykoyo beeri!» Amma ay wo ne: «Ay halaci! Ay halaci! Kaari ay! Amaana ŋwaakoy goono ga amaana ŋwaari te. Oho, amaana ŋwaakoy goono ga amaana ŋwaari te gumo.»
16Från jordens ända höra vi lovsånger: »En härlig lott får den rättfärdige!» Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig! Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.
17 Ya nin ndunnya ra goroko, joote da guusu hirrimi da korfo hirrimi ga ba ka ni di.
17Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.
18 A ga ciya mo, boro kaŋ zuru humburkumay yooja se ga kaŋ guusu hirrimo ra. Bora kaŋ fun guusu hirrimo bindi ra mo, Korfo hirrimo g'a di. Zama beene daabirjey fiti, Ndunnya tiksey mo goono ga jijiri.
18Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalar bäva.
19 Ndunnya go ga ceeri parkatak, Ndunnya go ga kortu parkatak, Ndunnya go ga teeni gumo nda cimi!
19Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar;
20 Ndunnya go ga tatanji sanda boro kaŋ bugu cine, A go ga zinji-zinji sanda tanda cine. A zunubi alhakko ga tin a boŋ. A ga kaŋ, a si ye ka tun mo koyne.
20jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp.
21 A ga ciya mo, han din hane, Rabbi ga ciiti beene kunda se beena ra, Ndunnya bonkooney mo, a g'i ciiti ganda.
21På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och jordens konungar nere på jorden.
22 A g'i margu nangu folloŋ, Sanda mate kaŋ cine i ga kas'ize yaŋ margu kasu guusu folloŋ ra. A g'i daabu kasu fu ra, Jirbi boobo banda mo a g'i ciiti.
22Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas i fånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider når dem hemsökelsen.
23 Waato din gaa no hando alhaalo ga bare, Wayna mo, haawi g'a di. Zama Rabbi Kundeykoyo ga may Sihiyona tondo boŋ da Urusalima ra. A darza ga bangay arkusey kaŋ a daŋ yaŋ jine.
23Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste skola skåda härlighet.