¹ Han din hane no i ga dooni woone te Yahuda laabo ra ka ne: Iri gonda gallu gaabikooni. Rabbi ga cinari beeri da wongu fu ciya iri se faaba.

¹På den tiden skall man sjunga denna sång i Juda land: »Vår stad giver oss styrka; murar och värn bereda oss frälsning.

² Wa birni meyey fiti zama dumi adilante kaŋ ga cimi haggoy ma furo.

²Låten upp portarna, så att ett rättfärdigt folk får draga därin, ett som håller tro.

³ Bora kaŋ laakalo goono ga sinji ni gaa, Ni g'a gaay laakal kanay toonante ra, Zama se a goono ga de ni gaa.

³Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty på dig förtröstar han.

⁴ Wa de Rabbi gaa hal abada, Zama Rabbi Irikoy ya Tondi daaru kaŋ ga duumi no.

⁴Förtrösten då på HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN är en evig klippa.

⁵ Zama a na beena ra gorokoy zeeri. Gallo din kaŋ gonda boŋbeeray mo, a n'a ye ganda. Oho, a n'a ye ganda kala laabo gaa.

⁵Ty dem som trona i höjden, dem störtar han ned, ja, den höga staden; han ödmjukar den, ödmjukar den till jorden, han slår den ned i stoftet.

⁶ Ce ga gallo taamu-taamu, Sanda alfukaarey cey da londibuuney taamuyaŋey nooya.

⁶Den trampas under fötterna, under de förtrycktas fötter, under de armas steg.»

⁷ Adilante fondo ya kayyaŋ no. Ya nin Adilitaraykoyo, Ni ga adilante fondo te banda folloŋ.

⁷Men den rättfärdiges väg är jämn; åt den rättfärdige bereder du en jämnad stig.

⁸ Oho, ni ciiti fondey ra no iri hangan ni se da beeje. Ya Rabbi, ni maa da ni fonguyaŋey no iri fundey ga laami nd'a.

⁸Ja, på dina domars väg, HERRE, förbida vi dig; till ditt namn och ditt pris står vår själs trängtan.

⁹ Ay fundo ga laami nda nin cin haray. Oho, ay biya kaŋ go ay ra go ga ni ceeci da anniya. Zama waati kaŋ cine ni ciitey go ndunnya ra, Ndunnya gorokoy ga adilitaray dondon.

⁹Min själ trängtar efter dig om natten, och anden i mig söker dig bittida; ty när dina domar drabbar jorden, lära sig jordkretsens inbyggare rättfärdighet.

¹⁰ Baa boro na gomni cabe boro laalo se, A day si adilitaray dondon. Laabu cimikoy ra no a ga laala goy te, A si di Rabbi koytaray darza mo.

¹⁰Om nåd bevisas mot den ogudaktige, så lär han sig icke rättfärdighet; i det land, där rätt skulle övas, gör han då vad orätt är och ser icke HERRENS höghet.

¹¹ Ya Rabbi, ni kamba go beene, amma boro laaley mana di a. Amma i ga di ni anniya ni jama se, Haawi m'i di mo. Oho, danji ga ni yanjekaarey ŋwa.

¹¹HERRE, din hand är upplyft, men de se det icke; må de nu med blygsel se din nitälskan för folket; ja, må eld förtära dina ovänner.

¹² Ya Rabbi, ni ga lordi te ka ne iri ma du laakal kanay, Zama nin no ka iri goyey kulu goy iri se.

¹²HERRE, du skall skaffa frid åt oss, ty allt vad vi hava uträttat har du utfört åt oss.

¹³ Ya Rabbi iri Irikoyo, koy fooyaŋ kaŋ manti nin n'iri may. Amma ni maa hinne no iri ga seeda.

¹³HERREN, vår Gud, andra herrar än du hava härskat över oss, men allenast dig prisa vi, allenast ditt namn.

¹⁴ Buukoy din si ye ka funa. Refayimey* kaŋ dira si ye ka kaa mo. Zama ni n'i taabandi k'i halaci. Ni naŋ mo baa i fonguyaŋo ma daray.

¹⁴De döda få icke liv igen, skuggorna stå ej åter upp; därför hemsökte och förgjorde du dem och utrotade all deras åminnelse.

¹⁵ Ya Rabbi, ni na laabo borey tonton, ni du beeray. Ni na laabo borey tonton, Ni na laabo hirrey kulu tafandi.

¹⁵Du förökade en gång folket, HERRE; du förökade folket och bevisade dig härlig; du utvidgade landets alla gränser.

¹⁶ Ya Rabbi, taabi ra ni jama na ni ceeci. Waato kaŋ cine ni goojiyaŋo go i boŋ, I na adduwa te ciinay ra.

¹⁶HERRE, i nöden hava de nu sökt dig, de hava utgjutit tysta böner, när din tuktan kom över dem.

¹⁷ Sanda wayboro gundekoy kaŋ maan nga hayyaŋo alwaati, A go azaaba ra, a go ga kaati nga hay-zaŋa ra. Ya Rabbi, yaadin cine no iri mo bara ni jine.

¹⁷Såsom en havande kvinna, då hon är nära att föda, våndas och ropar i sina kval, så var det med oss inför ditt ansikte, o HERRE.

¹⁸ Iri te gunde, iri goono ga hay-zaŋay, Amma danga haw no iri hay. Iri mana faaba goy fo te laabo ra, Ndunnya gorokoy mo mana kaŋ _wongu ra|_.

¹⁸Vi voro också havande och våndades; men när vi födde, var det vind. Vi kunde icke bereda frälsning åt landet; inga människor födas mer till att bo på jordens krets.

¹⁹ Ni wane buukoy ga ye ka funa, Ay buukoy gaahamey ga ye ka tun koyne. Ya araŋ kaŋ go laabo ra ga kani, Wa mo hay, wa doon farhã sabbay se, Zama ni harandaŋo ya kaari harandaŋ no, Laabo mo ga Refayimey kaa taray.

¹⁹Men dina döda må få liv igen; mina dödas kroppar må åter stå upp. Vaknen upp och jublen, I som liggen i graven; ty din dagg är en ljusets dagg, och jorden skall giva igen de avsomnade.

²⁰ Ya ay jama, wa kaa ka furo araŋ fuwey ra. Araŋ ma fu meyey daabu araŋ boŋ, Araŋ ma tugu alwaati kayna fo, Hala dukuro ma bisa.

²⁰Välan då, mitt folk, gå in i dina kamrar och stäng igen dörrarna om dig; göm dig ett litet ögonblick, till dess att vreden har gått förbi.

²¹ Zama guna, Rabbi ga fatta nga nango ra zama nga ma ndunnya gorokoy ciiti i goy laaley sabbay se. Laabo mo ga kuro kaŋ borey mun nga boŋ bangandi, A si ye ka borey kaŋ boro laaley wi din tugu koyne.

²¹Ty se, HERREN träder ut ur sin boning, för att hemsöka jordens inbyggare för deras missgärning; och jorden skall låta komma i dagen allt blod som där har blivit utgjutet, och skall icke längre betäcka dem som där hava blivit dräpta.