1 Adilante ga bu, boro kulu baa si nd'a. Borey kaŋ gonda anniya Irikoy ganayaŋ ra mo ga te ka si, Amma boro si no kaŋ ga laakal ka bay kaŋ adilante ga dira no zama nga ma si di laala kaŋ ga kaa.
1Den rättfärdige förgås, och ingen finnes, som tänker därpå; fromma människor ryckas bort, utan att någon lägger märke därtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort
2 A ga furo laakal kanay ra. I afo kulu kaŋ ga dira nga adilitara ra ga fulanzam nga naŋ-kaniya ra.
2och går då in i friden; de som hava vandrat sin väg rätt fram få ro i sina vilorum.
3 Amma araŋ, wayboro ziima izey, Da wayboro zina-teero da kaaruwa banda, wa maan ne.
3Men träden fram hit, I söner av teckentyderskor, I barn av äktenskapsbrytare och skökor.
4 May no araŋ goono ga fooru nd'a? May gaa no araŋ goono ga me nyatte ka deene malaw? E! Manti araŋ wo zunubi ize da tangari banda yaŋ no bo?
4Över vem gören I eder lustiga? Mot vem spärren I upp munnen och räcken I ut tungan? Sannerligen, I ären överträdelsens barn, en lögnens avföda,
5 Araŋ kaŋ g'araŋ bine ibaay laaley tunandi nda tooruyaŋ tuuri bi-koy kulu cire, Araŋ ga zankey wi goorey da tondi kortimey ra.
5I som upptändens av brånad vid terebinterna, ja, under alla gröna träd, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup.
6 Gooru ra tondi yuttey cire no ni baa bara. Oho, woodin yaŋ ga ti ni baa. Toorey se no ni na haŋyaŋ sargayey soogu ka ŋwaari nooyaŋey salle. Ya suuru nda woodin yaŋ, wala?
6Stenarna i din dal har du till din del, de, just de äro din lott; också åt dem utgjuter du drickoffer och frambär du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid sådant?
7 Tondi beeri kuuku fo boŋ no ni na ni daaro sinji, Noodin mo no ni kaaru ka ni sarga salle.
7På höga och stora berg redde du dig läger; också upp på sådana begav du dig för att offra slaktoffer.
8 Fu meyey daabirjo da nga bareyaŋ haro banda no ni na ni fonguyaŋ harey sinji, zama ni fay d'ay. Ni na ni jallo feeri, Ni kaaru mo ka ni daarijo tafandi, Ni sappe nda toorey mo. Ni kani nd'ey yaŋo kaan ni se, ni n'i jalley guna.
8Och bakom dörren och dörrposten satte du ditt märke. Du övergav mig; du klädde av dig och besteg ditt läger och beredde plats där. Du gjorde upp med dem, gärna delade du läger med dem vid första vink du såg.
9 Ni koy bonkoono do mo da tuusuyaŋ ji, Ni na ni waddi jinayey mo labu-care a se. Ni na ni diyey donton nangu mooro, Ni zumbu mo ka koy hala Alaahara.
9Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina många salvor; du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ned till dödsriket.
10 Ni farga ni fonda moora sabbay se, Kulu nda yaadin ni mana ne: «Ay g'ay bina kaa.» Ni kambe gaabo taji, Woodin sabbay se no ni mana zaŋay.
10Om du än blev trött av din långa färd, sade du dock icke: »Förgäves!» Så länge du kunde röra din hand, mattades du icke.
11 Man bora kaŋ ni humburu nda humburkumay beeri? Zama ni tangari, ni mana fongu ay gaa, Ni mana woodin jisi ni bina ra mo. Manti ay dangay za gayyaŋ kaŋ ga naŋ ni si humburu ay?
11För vem räddes och fruktade du då, eftersom du var så trolös och eftersom du icke tänkte på mig och ej ville akta på? Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge, därför fruktar du mig icke?
12 Ay ga ni adilitara da ni goyey bangandi, Amma i si ni nafa bo.
12Men jag skall visa, huru det är med din rättfärdighet och med dina verk, de skola icke hjälpa dig.
13 Da ni ce, Kala ni toorey kaŋ ni margu-margu ma ni faaba. Amma haw kaŋ ga faaru g'i sambu, Funsuyaŋ folloŋ g'i kulu say. Amma boro kaŋ de ay gaa ga laabo tubu, A ga du ay tondi hananta mo.
13När du ropar, då må ditt avgudafölje rädda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fläkt föra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg.
14 Boro fo ga ne mo: «Wa te laabu gusam, wa te laabu gusam, Wa fondo hanse, wa katiyaŋ sabaabey hibandi ka kaa ay jama fonda gaa!»
14Ja, det skall heta: »Banen väg, banen och bereden väg; skaffen bort stötestenarna från mitt folks väg.»
15 Zama ya no beeray da darza Koyo ci, Nga kaŋ goono ga goro hal abada zamaney kaŋ ga duumi ra, Nga kaŋ maa ga hanan, A ne: Ay goono ga goro beeray nangu hananta ra, Da mo boro kaŋ a wane taaley dooru a gaa, Kaŋ gonda lalabu mo banda, zama ay ma borey kaŋ gonda lalabu biyey funandi, Ya boro kaŋ a wane taaley dooru a gaa mo fundo tajandi.
15Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter »den Helige»: Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.
16 Zama ay si canda-canda duumi bo. Ay si futu mo waati kulu. Zama d'ay te yaadin, kala boro biya da fundey kaŋ ay te din ma yangala ay jine.
16Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta och icke ständigt förtörnas; eljest skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar, som jag själv har skapat.
17 Israyla riiba laala se no ay futu. Ay n'a kar, ay n'ay moyduma tugu, ay futu mo. Kulu nda yaadin a soobay ka bare ka nga boŋ fonda gana.
17För hans girighetssynd förtörnades jag; jag slog honom, och i min förtörnelse höll jag mig dold. Men i sin avfällighet fortfor han att vandra på sitt hjärtas väg.
18 Ay di a bina fonda, amma ay g'a yayandi, Ay g'a candi mo. Ay ma yaamaryaŋ te a se koyne, Nga nda borey kaŋ yaŋ goono ga bu baray te a banda.
18Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst.
19 Ay no ka sifaw kaŋ me ga ci taka. Laakal kanay toonante go no boro kaŋ ga mooru nda boro kaŋ ga maan mo se. Yaadin no Rabbi ci. Ay g'a no baani mo.
19Jag skall skapa frukt ifrån hans läppar. Frid över dem som äro fjärran och frid över dem som äro nära! säger HERREN; jag skall hela honom.
20 Amma laalakoyey ga hima teeku kaŋ ga follo, Kaŋ si hin ka kani, A harey mo goono ga zuru nda biti da ziibi-ziiba.
20Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet.
21 Ay Irikoyo ne: Laakal kanay si no laalakoyey se.
21De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud.