¹ Yaa no Rabbi ci: alwaati woodin ra, i ga Yahuda bonkooney, d'i mayraykoyey, da alfagey, da annabey, da Urusalima ra gorokoy biriyey sambu k'i kaa ngey saarayey ra.

¹på den tiden, säger HERREN, skall man kasta Juda konungars och furstars ben, och prästernas och profeternas ben, och Jerusalems invånares ben ut ur deras gravar

² I g'i daaru wayna, da handu kwaaray, da beene kundey kulu gaa, kaŋ yaŋ se i na baakasinay cabe, i may i se, i n'i gana, i n'i ceeci, i sududu i se mo. I si biriyey din margu-margu, i s'i fiji mo koyne. I ga ciya birji laabo boŋ.

²och kringströ dem inför solen och månen och himmelens hela härskara, som de hava älskat, tjänat och efterföljt, sökt och tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken.

³ Borey kaŋ yaŋ ga cindi, dumi laalo wo waney, sanda ngey kaŋ yaŋ ga cindi nangu kulu ra kaŋ ay n'i gaaray ka kond'ey, i ga buuyaŋ suuban ka fay da fundi. Yaadin no Rabbi Kundeykoyo ci.

³Och alla kvarblivna, de som lämnas kvar av detta onda släkte, skola hellre vilja dö än leva, vilka än de orter må vara, dit dessa kvarlämnade bliva fördrivna av mig, säger HERREN Sebaot.

⁴ Ni ma ne i se koyne, yaa no Rabbi ci: D'i kaŋ, i si ye ka tun koyne no? Wala i ga banda bare ka jaŋ ka ye ka kaa no?

⁴Du skall ock säga till dem: Så säger HERREN: Om någon faller, står han ju upp igen; om någon går bort, vänder han ju tillbaka.

⁵ Ifo se no Urusalima borey wo na banda bare, Banda bareyaŋ kaŋ ga duumi no? I goono ga halliyaŋ di ka gaay. I wangu ye ka kaa yaŋ.

⁵Varför går det då bort i beständig avfällighet, detta folk i Jerusalem? Varför hålla de fast vid sitt svek och vilja icke vända tillbaka?

⁶ Ay na hanga jeeri ka hangan, Amma i mana salaŋ da haŋ kaŋ ga saba. Boro si no kaŋ goono ga tuubi nda nga zunubo ka ne: «Ifo no ay te?» Kala day boro kulu goono ga nga koyyaŋ te no, Sanda bari kaŋ te garbat ga koy wongu do.

⁶Jag har givit akt och hört huru de tala vad orätt är; ingen enda finnes, som ångrar sin ondska, ingen säger: »Vad har jag gjort!» Alla löpa de bort, lika hästar som rusa åstad i striden.

⁷ Oho, baa waaliya kaŋ go beene ga nga alwaatey bay. Koloŋayey da kumbu-hangey, da kaagey ga laakal nda ngey kaayaŋo alwaato. Amma ay borey si Rabbi farilla bay.

⁷Till och med hägern under himmelen känner ju sin bestämda tid, och turturduvan, svalan och tranan taga i akt tiden för sin återkomst; mitt folk däremot känner ej HERRENS rätter.

⁸ Mate no araŋ goono ga ne: «Iri ya laakalkooniyaŋ no. Rabbi asariya mo go iri banda?» Amma, wa te laakal, hantumkoy tangari kalamo na tangari hantum.

⁸Huru kunnen I då säga: »Vi äro visa och hava HERRENS lag ibland oss»? Icke så, de skriftlärdes lögnpenna har förvandlat den i lögn.

⁹ Laakalkooney haaw, i humburu, i n'i di mo. A go, i wangu Rabbi sanno. Laakal woofo dumi no i se binde?

⁹Sådana visa skola komma på skam, komma till korta och bliva snärjda. De hava ju förkastat HERRENS ord, vari äro de då visa?

¹⁰ Woodin sabbay se ay g'i wandey no boro fooyaŋ se, I farey mo borey kaŋ g'i ŋwa yaŋ din se. Zama boro fo kulu, ikayna gaa, ibeeri gaa, I kulu na ngey boŋ nooyandi riiba biniyay se. Afo kulu goono ga tangari goy te, Za annabey gaa kal a ma koy alfagey gaa.

¹⁰Så skall jag nu giva deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare Ty alla, både små och stora, söka orätt vinning; både profeter och präster fara allasammans med lögn,

¹¹ I n'ay jama ize wayo dooro yayandi beene-beene. I goono ga ne: «Baani samay! Baani samay!» -- Amma baani kulu si no.

¹¹de taga det lätt med helandet av dottern mitt folks skada; de säga: »Allt står väl till, allt står väl till», och dock står icke allt väl

¹² I haaw no waato kaŋ i na fanta hari goyey te? Abada, i mana haaw baa kayna. I moydumey mo mana baa alhaali barme. Woodin sabbay se binde borey kaŋ yaŋ ga kati ka kaŋ ra no ngey mo ga kaŋ. I ciiti zaaro ra ay g'i zeeri ganda. Yaadin no Rabbi ci.

¹²De skola komma på skam, övade styggelse. Likväl känna de alls icke skam och veta icke av att blygas. Därför skola de falla bland de andra; när hemsökelsen träffar dem, skola de komma på fall, säger HERREN.

¹³ Ay g'i hamay ka kaa parkatak! Yaadin no Rabbi ci. I si reyzin* ize gar a tiksa gaa, Wala jeejay ize a nyaŋo gaa. Kobtey mo ga suugu. Haŋ kaŋ ay n'i no mo ga daray i se.

¹³Jag skall bortrycka och förgöra dem, säger HERREN. Inga druvor växa på vinträden, och inga fikon på fikonträden, utan till och med löven äro vissnade: De bud jag gav dem överträda de.

¹⁴ Ifo se no iri goono ga goro hinne? Wa margu, iri ma furo gallu cinari-beeri-koyey ra, Iri ma bu i ra, Zama Rabbi iri Irikoyo n'iri halaciyaŋo waadu. A n'iri no damari hari iri ma haŋ, Zama iri na zunubi te Rabbi se.

¹⁴Varför sitta vi här stilla? Församlen eder och låt oss fly in i de befästa städerna och förgås där; ty HERREN, vår Gud, vill förgöra oss, han giver oss gift att dricka därför att vi syndade mot HERREN.

¹⁵ Iri na laakal kanay ceeci, Amma gomni kulu si no kaŋ kaa. Iri na fundi baani jirbiyaŋ ceeci, Amma kala humburkumay kaŋ kaa.

¹⁵V bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid då vi skulle bliva helade, men se, förskräckelse kommer.

¹⁶ Za Dan ra no i ga maa ibare bariyey niine karyaŋey. A cey kosongo maayanta laabo kulu ga jijiri. Zama i ga kaa ka laabo da hay kulu kaŋ go laabo ra, Da gallo da nga ra gorokoy kulu ŋwa.

¹⁶Från Dan hör man frustandet av hans hästar; för hans hingstars gnäggande bävar hela landet. De komma och förtära landet med allt vad däri är, staden med dem som bo däri.

¹⁷ Zama a go, ay ga gondiyaŋ da firsayaŋ samba araŋ game ra kaŋ yaŋ gardey si hin ey, I g'araŋ nama mo. Yaadin no Rabbi ci.

¹⁷Ty se, jag sänder emot eder ormar, basilisker, mot vilka ingen besvärjelse hjälper, och de skola stinga eder, säger HERREN.

¹⁸ Ay bine sara sinda safari! Ay bina dooru.

¹⁸Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg? Mitt hjärta är sjukt i mig.

¹⁹ Ma maa ay jama ize wayo hẽeni jinda, A go ga fun laabu kaŋ ga mooru gumo ra ka ne: «Rabbi si no Sihiyona ra no, wala? A bonkoono si no a ra no?» To! Ifo se no i n'ay yanje ceeci nda ngey himandi jabontey, da mebarawey toorey mo?

¹⁹Hör, dottern mitt folk ropar i fjärran land: »Finnes då icke HERREN i Sion? Är dennes konung icke mer där?» Ja, varför hava de förtörnat mig med sina beläten, med sina främmande avgudar?

²⁰ Heemar waate bisa, i na fari wiyaŋ ban, Iri mana du faaba mo.

²⁰Skördetiden är förbi, sommaren är till ända, och ingen frälsning har kommit oss till del.

²¹ Ay maa doori ay jama ize wayo dooro se gumo. Ay go ga bu baray te. Boŋ haway n'ay di.

²¹Jag är förkrossad, därför att dottern mitt folk så krossas, jag går sörjande, häpnad har gripit mig.

²² Ji si no Jileyad ra no? Yayandiko mo si no noodin no? Day, ifo se no ay jama ize wayo mana ye ka te baani?

²²Finnes då ingen balsam i Gilead, finnes ingen läkare där? Eller varför bliver dottern mitt folk icke helad från sina sår?