1 Ay farga, ay farga nd'ay fundo kulu. Ay g'ay kalima kaa taray kwaaray, Ya salaŋ ay bine sara ra mo.
1Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 Ay ga ne Irikoy se: Ni ma s'ay zeeri! Amma ma cabe ay se haŋ kaŋ se no ni goono ga canda-canda nd'ay.
2Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 A boori ni se ni ma ni kambe goyo taabandi ka dond'a mo, wala? Hala ni ma kaari no boro laaley saawarey gaa?
3Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 Wala ni moy ya gaaham wane dumi yaŋ no? Ni gunayaŋ mo, Adam-ize wane dumi no, wala?
4Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Ni jirbey mo, Adam-ize wane cine no, wala? Wala ni jiirey mo sanda boro fundi wane cine no?
5Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 Hala ni m'ay taalo ce gana, K'ay zunubey fintal?
6eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 Baa kaŋ ni ga bay kaŋ ay wo manti boro laalo no, Boro fo mo si no kaŋ ga hin ka boro kaa ni kambe ra.
7du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 Ni kambey no k'ay te, I n'ay daŋ care gaa ka kubandi. Kulu nda yaadin ni g'ay halaci no?
8Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Ay ga ni ŋwaaray, Ma fongu kaŋ ni n'ay cina sanda botogo cine, Ni ga ye k'ay ciya bulungu no koyne?
9Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 Manti ni n'ay soogu sanda wa, Ni n'ay sandandi koyne sanda cukku cine?
10Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 Manti ni n'ay sutura nda basi nda kuuru, K'ay margu-margu ka haw da biri da kaaji yaŋ?
11Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 Manti ni n'ay no fundi nda baakasinay suuji? Manti haggoyyaŋo kaŋ ni te ay se no k'ay fundo hallasi?
12Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 Kulu nda yaadin ni na harey wo tugu ni bina ra, Ay bay kaŋ woodin kulu go ni do.
13Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 D'ay harta, ni g'a seeda, Ni s'ay ciya adilante mo ay taaley boŋ.
14om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 D'ay ya boro laalo no, kaari ay! Baa ay sinda taali, ay day s'ay boŋ tunandi. Kayna wasa ay se, masiiba day no ay goono ga di.
15Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 Zama baa ay n'ay boŋ sambu, Ni day g'ay koli sanda muusu beeri cine. Ni ga ni gonitara cabe ay boŋ mo.
16Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 Ni ga seedayaŋ tonton ay boŋ mo, Ni futa kaŋ ni gonda ay boŋ go ga tonton waati kulu, Marga ga marga boŋ no kaŋ yaŋ ga kand'ay gaa yanje.
17Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 Yaadin gaa, ifo se no ni n'ay fattandi ka kaa gunde ra? Doŋ ay ma bu day, mo kulu ma si di ay.
18Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 Doŋ ay ciya sanda hay fo kaŋ i mana te. Doŋ i ma kond'ay za gunde hayyaŋo ka koy saaray.
19hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 Ay jirbey, manti ikayna fooyaŋ no? Yaadin gaa binde, ni ma naŋ ka fay d'ay, Ya farhã kayna
20Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 za ay mana gana ka koy naŋ kaŋ ay si ye ka kaa koyne, Sanda ay ma koy kubay nda buuyaŋ biya laabo ra.
21innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 Kubay bi tik! laabo ra, kubay no gumo, Buuyaŋ biya laabo ra, Hay kulu go parkatak kaŋ sinda lordi, Naŋ kaŋ kaari ga hima kubay.»
22till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.