1 Rabbi sanno kaa Amittay izo Yonana do, ka ne:
1Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade:
2 «Tun ka koy gallu beero do kaŋ se i ga ne Ninawiya. Ma ni jinda sambu ka kaseeti a gaa, zama a laalayaŋo ziji ka kaa hal ay jine.»
2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.»
3 Amma Yonana tun, ga ba nga ma zuru Rabbi se ka koy Tarsis ka tugu. A zulli ka do Yaffa ka hi fo gar kaŋ ga koy Tarsis. A binde na nga nooro bana ka furo hiyo ra zama nga ma koy i banda Tarsis. A goono ga zuru Rabbi se.
3Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord därpå för att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.
4 Amma Rabbi na hari haw bambata tunandi teeko ra. Beene hirriyaŋ bambata mo tun ka kaa teeko boŋ, hala hiyo goono ga ba ka kortu.
4Men HERREN sände en stark vind ut över havet, så att en stark storm uppstod på havet; och skeppet var nära att krossas.
5 Waato din binde hi goy-izey humburu, i afo kulu na nga tooro ce. I na hiyo ra jinayey jindaw teeko ra zama i ma tiŋa zabu. Amma Yonana jin ka zumbu hiyo ra haray nangu fo ganda ka jirbi noodin da jirbi tiŋo.
5Då betogos sjömännen av fruktan och ropade var och en till sin gud; och vad löst som fanns i skeppet kastade de i havet för att bereda sig lättnad. Men Jona hade gått ned i det inre av fartyget och låg där i djup sömn.
6 Kala hiyo dabarikwa kaa a do ka ne a se: « He! Ifo no woone, nin kaŋ go ga jirbi? Ma tun ka ni Irikoyo ce. Hambara Irikoy ga fongu iri gaa, iri ma si halaci.»
6Då gick skepparen till honom och sade till honom: »Huru kan du sova så? Stå upp och åkalla din Gud. Kanhända skall den Guden tänka på oss, så att vi icke förgås.»
7 Kal i ra afo kulu ne nga cala se: «Wa kaa iri ma goŋ te, hal iri ma du ka bay boro kaŋ no ka masiiba wo candi ka kande iri boŋ.» I binde na goŋo te, kala goŋo na Yonana di.
7Och folket sade till varandra: »Välan, låt oss kasta lott, så att vi få veta för vems skull denna olycka har kommit över oss.» När de så kastade lott, föll lotten på Jona.
8 Waato din gaa i ne a se: «Iri ga ni ŋwaaray, ma ci iri se, may sabbay se no i na masiiba wo candi ka kande iri boŋ. Ifo ga ti ni goy? wala mo man no ni fun? Ni ya laabu fo boro no? Ni ya dumi fo dumi no?»
8Då sade de till honom: »Säg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende, och varifrån kommer du? Från vilket land och av vad folk är du?»
9 A ne i se: «Ay ya Ibraniyance no, ay ga humburu Rabbi Irikoy mo, beene wano, nga kaŋ na teeko da laabo te.»
9Han svarade den; »Jag är en hebré, och jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.»
10 Kaŋ i maa woodin borey din humburu gumo ka ne a se: «Ifo no ni te wo?» (zama i bay kaŋ a zuru no Rabbi se, zama a jin ka ci i se.)
10Då betogos männen av stor fruktan och sade till honom: »Vad är det du har gjort!» Ty männen fingo genom det han berättade dem veta att han flydde undan HERRENS ansikte.
11 Waato din gaa no i ne a se: «To, ifo no iri ga te ni se, zama teeko ma kani?» Zama teeko go ga follo ka tonton ka koy jina.
11Och de sade till honom: »Vad skola vi göra med dig, så att havet stillar sig för oss?» Ty havet stormade mer och mer.
12 Kal a ne i se: «W'ay sambu ka jindaw teeko ra. Yaadin gaa no teeko ga te araŋ se daama ka kani. Zama ay bay kaŋ ay sabbay se no hari haw bambata woone wo du araŋ.»
12Då svarade han dem: »Tagen mig och kasten mig i havet, så skall havet stillas för eder; ty jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över eder.»
13 Kulu nda yaadin, borey soobay ka hiyo fun da anniya, zama ngey ma to jabo gaa, amma i gaze. Zama teeko soobay ka tonton ka koy jina nda follay, a goono ga tangam d'ey.
13Och männen strävade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem.
14 Woodin sabbay se no i hẽ Rabbi gaa ka ne: «Iri ga ni ŋwaaray no! Ya Rabbi, iri ga ni ŋwaaray! Ma si naŋ iri ma halaci boro wo fundo sabbay se. Ma si boro wo alhakko candi mo ka kande iri boŋ, iri kaŋ sinda taali, zama nin, ya Rabbi, haŋ kaŋ ga kaan ni se no ni ga te.»
14Då ropade de till HERREN och sade: »Ack HERRE, låt oss icke förgås för denne mans själs skull, och låt icke oskyldigt blod komma över oss. Ty du, HERRE, har gjort såsom dig täckes.»
15 I binde na Yonana sambu ka jindaw teeko ra, teeko mo na nga folla naŋ.
15Därefter togo de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri.
16 Saaya din binde borey din humburu Rabbi gumo. I na sargay fo salle Rabbi se ka ye ka sartiyaŋ sambu.
16Och männen betogos av stor fruktan för HERREN, och de offrade slaktoffer åt HERREN och gjorde löften.