1 I kaa teeko se ya-haray kambo gaa, Gadarancey laabo ra.
1Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
2 Waato kaŋ Yesu fun hiyo ra, sahãadin-sahãadin boro fo kuband'a kaŋ gonda follay, a goono ga fun saarayey ra.
2Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
3 A goray nango ga ti saarayey ra, boro kulu si hin k'a haw, baa da sisiri.
3han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
4 Zama sorro boobo i n'a haw da baka* da sisiri. A ma sisirey feeri, bakey mo a m'i ceeri. Boro kulu sinda dabari kaŋ g'a gooji.
4ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
5 Waati kulu mo, cin da zaari, saarayey da tondey ra a go ga kaati ka nga gaahamo kortu nda tondiyaŋ.
5Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
6 Waato kaŋ a na Yesu fonnay za nangu mooro, a zuru ka kaa ka sombu a se.
6När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
7 A na nga jinde sambu nda gaabi ka ne: «Ya Yesu, Irikoy kaŋ beeri da ikulu Izo, ifo k'ay zaa da nin? Ay ga ni ŋwaaray da Irikoy, ma s'ay gurzugandi.»
7och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»
8 Zama Yesu jin ka ne a se: «Nin follay laalo, ma fun bora din banda.»
8Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»
9 A na bora din hã ka ne: «Mate ga ti ni maa?» A ne a se: «Jama, zama iri ya iboobo no.»
9Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»
10 A soobay ka Yesu ŋwaaray gumo ka ne a ma si ngey gaaray ka kaa laabo ra.
10Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
11 Nango din mo gursuna* kuru bambata go no, i go ga kuru fando boŋ.
11Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
12 Follayey na Yesu ŋwaaray ka ne: «M'iri donton gursuney din ra, zama iri ma furo i ra.»
12Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»
13 A yadda i se mo. Follayey fun ka furo gursuney ra. Gursuney kuro kulu mo te nyagas ka do teeko ra ka yoole noodin. I to sanda zambar hinka cine.
13Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
14 I kurukoy mo zuru ka koy ka baaro ci kwaara nda kawyey ra. Ngey mo koy ka di haŋ kaŋ te.
14Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
15 I kaa Yesu do ka di bora kaŋ gonda follayey doŋ, a goono ga goro, a go ga daabu nda bankaaray, a go nga laakalo ra, nga kaŋ doŋ a gonda follay jama. Kal i humburu.
15När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
16 Borey kaŋ di mate kaŋ te bora din kaŋ gonda follay doŋ se, da gursuney se mo, i na baaro dede borey se.
16Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
17 Amma ngey wo soobay ka Yesu ŋwaaray ka ne a ma fun ngey laabo ra.
17Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
18 Waato kaŋ a goono ga furo hiyo ra, bora kaŋ doŋ a gonda follay, a na Yesu ŋwaaray nga ma goro a banda.
18När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
19 Amma Yesu mana yadda a se. A ne a se: «Ma koy fu ni borey do ka ci i se hari kulu kaŋ Rabbi te ni se, mate kaŋ a bakar ni se mo.»
19Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»
20 A koy mo ka sintin ka hay kulu kaŋ Yesu te a se dede Dikabolis kwaarey ra. Boro kulu mo dambara.
20Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
21 Waato kaŋ Yesu ye ka teeko daŋandi koyne, boro jama boobo margu a do, nga mo go teeko jabo gaa.
21Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
22 Yahudance diina marga jine boro fo mo go no kaŋ a maa ga ti Yayirus. Kaŋ a di Yesu, a somb'a jine
22Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
23 k'a ŋwaaray gumo-gumo ka ne: «Ay ize wandiyo go bu da funa game ra. Ay ga ni ŋwaaray ni ma kaa ka ni kambey dake a boŋ, zama a ma du baani ka funa.»
23och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»
24 Yesu mo koy a banda. Jama boobo n'a gana k'a kankam.
24Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
25 Wayboro fo mo go no kaŋ a jiiri way cindi hinka a goono ga kuri dooru.
25Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
26 A maa taabi boobo safarikoyey kambey ra. A na hari kulu kaŋ go a se darandi, amma a mana du baani, kal a dooro tonton da futay.
26och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
27 Amma waato kaŋ a maa Yesu baaro, a furo jama ra a banda k'a kwaayo ham.
27Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
28 Zama a ne: «Baa ay du k'a kwaayo ham, kulu ay ga du baani.»
28Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»
29 Sahãadin-sahãadin a kuro dooruyaŋo ban ka koogu. A maa nga gaahamo ra kaŋ nga du baani nga gurzuga gaa.
29Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
30 Sahãadin-sahãadin Yesu maa nga ra kaŋ dabari fo fun nga do. Gaa no a bare ka zagu jama gaa ka ne: «May no k'ay bankaaray ham?»
30Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»
31 Talibey ne a se: «Ni di boro boobo goono ga ni kankam, ni ma ne mo may no ka ni ham?»
31Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»
32 Amma Yesu bare ka guna ka di bora kaŋ n'a ham.
32Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
33 Waybora kaa a do, a goono ga humburu, a gaahamo go ga jijiri, zama a bay haŋ kaŋ te nga se. A sombu Yesu jine ka dede a se da cimi haya kaŋ nga te.
33Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
34 Yesu ne a se: «Ay ize wayo, ni cimbeero* na ni no baani. Ma koy da laakal kanay, ni ma du baani ni gurzuga gaa mo.»
34Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»
35 Za Yesu go sanno din ciyaŋo gaa, kal i kande baaru Yahudance diina marga jine bora se ka ne: «Ni izo wayo bu. Ifo se ni ga Alfa taabandi koyne?»
35Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»
36 Amma kaŋ Yesu maa sanno kaŋ i ci, a ne diina marga jine bora se: «Ma si humburu, kala day ni ma cimandi.»
36Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»
37 Kaŋ Yesu goono ga koy, a mana ta boro kulu ma koy nga banda kala Bitros da Yakuba nda Yohanna, Yakuba kayne.
37Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
38 I kaa diina marga jine bora windo do. Kal i maa kosongu boobo, i goono ga baray gumo.
38Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
39 Waato kaŋ a furo, a ne i se: «Ifo se no araŋ goono ga baray? Koociya mana bu bo, amma jirbi gaa n'a go.»
39Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»
40 Waato kaŋ a ci yaadin, i dond'a k'a haaru. Amma waato kaŋ a na borey kulu kaa taray, a na baabo da nyaŋo da ngey kaŋ go nga banda sambu ka furo nango kaŋ koociya go.
40Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
41 Waato gaa a na koociya kamba di ka ne: «Talita kumi!» (kaŋ a feerijo ga ti: «Wandiya, ay ga ne ni se, tun!»)
41Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).
42 Sahãadin-sahãadin wandiya tun ka dira. A gonda mo jiiri way cindi hinka. Kal i dambara gumo-gumo.
42Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
43 Yesu n'i lordi nda gaabi ka ne i ma si ci boro kulu se. A ne mo i ma wandiya no ŋwaari.
43Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.