1 Kal ay ne: «Ay g'araŋ ŋwaaray no, wa maa, Ya araŋ, Yakuba jine borey, Ya araŋ, Israyla kunda maykoy. Manti araŋ no ga hima ka cimi ciiti bay bo?
1Och jag sade: Hören, I Jakobs hövdingar och I furstar av Israels hus. Tillkommer det ej eder att veta vad rätt är,
2 Araŋ kaŋ go ga wangu ihanno ka ba ilaalo, Araŋ kaŋ go g'i gaa-kuuro foobu ka kaa i gaa, K'i hamo mo kaa i biriyey gaa.
2I som haten det goda och älsken det onda, I som sliten huden av kroppen på människorna och köttet från deras ben?
3 Araŋ kaŋ g'ay borey ham ŋwa, Araŋ kaŋ go g'i gaa-kuuro fooru ka kaa i gaa, Araŋ kaŋ go g'i biriyey ceeri-ceeri. Oho, araŋ goono g'i dumbu-dumbu, Danga day kusu ra daŋyaŋ se, Sanda ham kaŋ go hinayaŋ kusu ra.
3Men eftersom dessa äta mitt folks kött och riva huden av deras kropp och bryta sönder deras ben, för att stycka dem likasom det man kastar i grytan, ja, likasom kött som lägges i kitteln,
4 Saaya din no jine borey ga jinde tunandi Rabbi gaa, Amma a si tu i se. Oho, alwaati din a ga nga moyduma tugu i se zama i na zunubi te ngey goyey ra.»
4därför skall HERREN icke svara dem, när de ropa till honom; han skall dölja sitt ansikte för dem på den tiden, för deras onda väsendes skull.
5 Annabey kaŋ n'ay borey kambandi, D'i du haŋ kaŋ ga kaama nda ngey hinjey, I ga jinde sambu ka ne: «Baani!» Amma boro kulu kaŋ mana i no ngey me ŋwaaro, Kal i ma wongu soola a se. Yaadin no Rabbi ci i boŋ.
5Så talar HERREN mot de profeter som föra mitt folk vilse, mot dem som ropa: »Allt står väl till!», så länge de hava något att tugga med sina tänder, men båda upp folket till helig strid mot den som ej giver dem något i gapet.
6 Woodin sabbay se no cin ga to araŋ gaa, Araŋ si du bangandiyaŋ koyne. A ga ciya kubay araŋ se, hal araŋ si di gunayaŋ ra. Wayna ga kaŋ annabey gaa, Zaari mo ga ciya ibi tik! i se.
6Därför skall natt komma över eder, så att det bliver slut på edra syner, och mörker, så att det bliver slut på edra spådomar. Ja, solen skall gå ned över profeterna och dagen varda mörk över dem.
7 Bangandi duukoy, haawi g'i di. Gunakoy mo, i boŋ ga haw. Oho, i kulu ga ngey meyey daabu, Zama tuyaŋ si no kaŋ ga fun Irikoy do.
7Siarna skola stå där med skam, och spåmännen skola få blygas; de skola alla nödgas skyla sitt skägg, då nu intet svar mer kommer från Gud.
8 Amma ay wo, Rabbi Biya do ay go toonante da hina, Da ciiti, da gaabi mo, kaŋ ga naŋ ay ma Yakuba murteyaŋo cabe a se, Ya Israyla zunubo mo cab'a se.
8Men jag, jag är uppfylld med kraft, ja, med HERRENS Ande, med rättsinne och frimodighet, så att jag kan förkunna för Jakob hans överträdelse och för Israel hans synd.
9 Sohõ ay g'araŋ ŋwaaray, wa maa woone, Ya araŋ, Yakuba kunda jine borey, Ya araŋ, Israyla kunda maykoy, Araŋ kaŋ ga cimi ciiti fanta, Araŋ kaŋ ga hay kulu kaŋ ga kay siirandi.
9Hören då detta, I hövdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som hållen för styggelse vad rätt är och gören krokigt allt vad rakt är,
10 Araŋ kaŋ goono ga Sihiyona cina nda kuri, Urusalima mo da taali beeri.
10I som byggen upp Sion med blodsdåd och Jerusalem med orättfärdighet --
11 A arkusey goono ga ciiti te me-daabu tayaŋ sabbay se, A alfagey ga dondonandi sufuray nooru se, A annabey mo ga gunayaŋ te nooru sabbay se. Kulu nda yaadin kal i ma jeeri Rabbi gaa, i ma ne: «Manti Rabbi go iri game ra bo? Masiiba kulu si du iri!»
11den stad vars hövdingar döma för mutor, vars präster undervisa för betalning, och vars profeter spå för penningar, allt under det de stödja sig på HERREN och säga: »Är icke HERREN mitt ibland oss? Olycka skall ej komma över oss.»
12 Woodin se no, sanda araŋ goyey sabbay se nooya, I ga Sihiyona far sanda fari bata guyaŋ cine, Urusalima mo ga ciya kurmu sanda laabu guyaŋ cine. Rabbi windo tondo mo ga hima tuuri zugey ra tudey boŋ sududuyaŋ nangu cine.
12Därför skall för eder skull Sion varda upplöjt till en åker och Jerusalem bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.