1 Ya Rabbi, ifo se no ni go ga kay nangu mooro? Ifo se mo no ni go ga tugu taabi alwaati ra?
1Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
2 Laalakoyey boŋbeera ra i ga taabante ce kondo ŋwa da waasi. Naŋ i m'i di i me-hawyaŋo kaŋ i saaware din ra.
2Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
3 Zama laalakoy ga niine jare no nga bina ra bina biniya boŋ, Boro kaŋ ga canse sifa no, kaŋ ga donda Rabbi mo.
3Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
4 Boro laalo, nga niine jareyaŋo ra, A ga ne nga si Irikoy ceeci. A fonguyaŋ kulu si kala noodin, a ma ne way: «Irikoy si no.»
4Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
5 A muraadey go ga feeri waati kulu. Ni ciitey mooru a se beene hal a si du k'i fonnay. A yanjekaarey kulu, a ga me nyatte i gaa no.
5Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
6 A ga ne nga bina ra: «I si hin k'ay zinji me! Kal a ma koy hala zamaney kulu gaa, taabi si du ay.»
6Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
7 A meyo to da laaliyaŋ da gulinci da kankami. Zamba nda laala go a deena boŋ.
7Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
8 Kwaara kambey ra gumyaŋ nangey ra no a ga nga goray te, Tuguyaŋ nangu ra a ga borey kaŋ yaŋ sinda taali wi, A goono ga mo cale daŋ ka gazantey guna.
8Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
9 A go ga lamba tuguyaŋ do sanda muusu beeri go nga guuso ra, A goono ga gum zama nga ma taabante di se, A ga taabante di waati kaŋ a n'a zorti nga asuuta ra.
9Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
10 A gungum, a taŋ ka gum, a ce camsey ga gazantey zeeri.
10Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
11 Nga bine ra a ga ne: «Irikoy dinya, A na nga moyduma tugu, a si di hal abada.»
11Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
12 Ya Rabbi, ma tun. Ya Irikoy, ma ni kamba sambu. Ma si dinya taabantey gaa.
12Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
13 Ifo se no laalakoy ga donda Irikoy, Hala nga bina ra a ga ne: «Ni s'ay hã d'a.»?
13Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
14 _Ya Rabbi|_, ni di, Zama ni go ga laakal da zamba nda taabi, Zama ni m'i bana da ni kamba. Ni do no gazante ga nga boŋ talfi. Nin no ga ti alatuumey gaako.
14Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
15 Ni ma laalakoyey kambey ceeri. Boro laalo mo, ni m'a laala fisi ka kaa taray hala hay kulu ma si cindi.
15Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
16 Rabbi wo Koy no hal abada abadin. Dumi cindey halaci a laabo ra.
16Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
17 Ya Rabbi, ni maa taabantey muraadey se. Ni g'i biney gaabandi, Ni ga ni hanga jeeri mo hala ni ma maa.
17De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
18 Ni ma du ka alatuumey da borey kaŋ yaŋ di kankami mo alhakko kaa taray i se. Zama boro kaŋ ga ti ndunnya wo wane, A ma si ye ka humburandi.
18för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.