1 Doonkoy jine bora se. Dawda baytu fo no. Ya ay sifawo Irikoyo, ma si dangay!
1För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 Zama i na me laalo kaŋ gonda gulinci fiti ay gaa, I salaŋ ka gaaba nda ay da deene tangarikom.
2Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 I n'ay windi mo da konnari sanni, I goono ga yanje da ay sabaabu kulu si.
3Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 Baakasina kaŋ ay te nango ra no i ciya ay se kalimakoyaŋ, Amma ay wo go adduwa gaa.
4Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 I n'ay booriyaŋo bana ay se da laala, I n'ay baakasina mo bana nda konnari.
5De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Ma boro laalo sinji a boŋ, Naŋ ibare ma kay a kambe ŋwaaro gaa.
6Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 Waati kaŋ i ga ciiti a se, i ma taali dake a boŋ, A adduwa mo ma bare ka ciya zunubi.
7När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 Naŋ a jirbey ma dunguriya, Boro fo mo m'a goyo sambu.
8Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 Naŋ a izey ma ciya alatuumiyaŋ, A wando mo ma ciya boro kaŋ kurnyo bu.
9Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 Naŋ a izey ma bar-bare ka bar kar, I ma ngey ŋwaaro ceeci ngey doŋ windi kurmey se nangu mooro.
10Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 Naŋ gar-hãako ma hay kulu kaŋ go a se sambu, Yawyaŋ mo ma hay kulu kaŋ a du nga taabo ra ku wongu arzaka.
11Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 I ma si du boro kulu kaŋ ga suuji cabe a se, I ma si du boro kaŋ ga bakar a alatuumey se.
12Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 Naŋ a banda ma alandaaba, Zamana kaŋ ga tun ka kaa ra mo, a maa ma tuusu.
13Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 Naŋ a kaayey laala ma goro Rabbi jine fonguyaŋ hari, I ma si a nyaŋo zunubey mo tuusu.
14Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 Naŋ i ma goro Rabbi jine duumi, Zama a ma baa i fonguyaŋo tuusu ndunnya ra.
15Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 Zama a mana fongu nga ma baakasinay suuji cabe, Amma a na talka nda alfukaaru nda bine-saray-koy gurzugandi, nga m'i wi se.
16Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 Oho, a ga ba laaliyaŋ, kal a ma ye ka kaa a gaa. A si maa albarka daŋyaŋ kaani, kal a ma moor'a.
17Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 A na laaliyaŋ daŋ ka nga boŋ daabu sanda nga bankaarayey cine, A binde ma furo a gunda teelo ra sanda hari cine, Da sanda ji cine mo a biriyey ra.
18Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 Naŋ woodin ma ciya a se daabiri kaŋ a ga nga boŋ daabu nd'a, Da guddama mo kaŋ a ga nga canta haw d'a duumi.
19Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 Ay kalimakoy da wo kaŋ yaŋ goono g'ay fundo laali mo, I banandi kaŋ ga fun Rabbi do nooya.
20Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 Amma nin, ya Rabbi, Koy Beero, Ni ma gomni te ay se, ni maa sabbay se. M'ay faaba mo, Zama ni baakasinay suujo ga boori.
21Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 Zama ay ya taabante no, kaŋ go moori ra, I n'ay bina mo maray ay ra.
22Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 Ay ban sanda biya kaŋ salle, I n'ay kokobe sanda do cine.
23Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 Ay kangey jijiri ka kar care gaa mehaw sabbay se, Ay gaahamo kulu faabu, maani si.
24Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 Ay ciya wowi hari i do. Waati kaŋ i ga di ay, i ga ngey boŋey zinji.
25Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Ya Rabbi Irikoy, m'ay gaa. m'ay faaba ni baakasinay suujo boŋ.
26Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 Zama borey ma du ka bay kaŋ woodin ni kambe no, Ya Rabbi, nin no k'a te.
27och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 I ma soobay ka laali, amma nin wo ma albarka daŋ. Waati kaŋ i tun, i ga haaw, Amma ay, ni tamo ga maa kaani.
28Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Naŋ i m'ay ibarey daabu nda kayna danga bankaaray cine, I ma ngey boŋ daabu nda ngey haawo sanda alkuba cine.
29Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 Ay ga saabuyaŋ boobo te Rabbi se d'ay meyo, Oho, ay g'a sifaw te jama ra.
30Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 Zama a ga kay moori ra goroko kambe ŋwaari gaa, Zama a m'a faaba boro kaŋ goono g'a fundo ciiti kambe ra.
31Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.