1 Doonkoy jine bora se. Kora izey baytu fo no.
1För sångmästaren; en sång av Koras söner.
2 Sanda mate kaŋ cine me-kwaaray ga zuka nga ma du hari zurey, Ya Irikoy, yaadin cine no ay fundo goono ga zuka ni se.
2Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.
3 Ay fundo goono ga maa Irikoy jaw, Irikoy fundikoono. Waatifo no ay ga kaa ka bangay Irikoy jine?
3Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?
4 Ay mundo ciya ay se ŋwaari cin da zaari, Kaŋ waati kulu borey goono ga ne ay se: «Day man no ni Irikoyo go?»
4Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»
5 Hayey wo no ay fongu, ay goono g'ay fundo soogu ay ra, Dirawo kaŋ ay goro ka te jama banda, Ay goono g'i candi ka kond'ey Irikoy windo do, Ka farhã da saabuyaŋ jinde sambu, Batu teeyaŋ jama nooya.
5Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.
6 Ya ay fundo, ifo se no ni goono ga taagum? Ifo se mo no ni goono ga joote ay ra? Ma beeje sinji Irikoy boŋ, Zama ay ga ye k'a saabu a moyduma gaakasina sabbay se.
6Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.
7 Ya ay Irikoyo, ay fundo goono ga taagum ay ra, Woodin se no ay ga fongu ni gaa za Urdun* laabu, Da Hermon yolley, da Mizar tudo boŋ mo.
7Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.
8 Ni hari bondayey kaatiyaŋo maayaŋ gaa no guusuyaŋey ga care ce. Ni hari zurey da bondayey kulu n'ay yoole.
8Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.
9 Amma Rabbi ga nga baakasinay suujo lordi zaari haray, Cin mo a bayto go ay banda, Sanda ay fundo Irikoyo gaa adduwa nooya.
9Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.
10 Ay ga ne Irikoy kaŋ ti ay tondi daaro se: «Ifo se no ni dinya ay gaa? Ifo se mo no ay goono ga dira nda bine saray ibare kankamo sabbay se?»
10Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»
11 Ay yanjekaarey wowo ga hima ay se sanda mate kaŋ cine i g'ay biriyey tutubu, Kaŋ waati kulu no i ga ne ay se: «Man no ni Irikoyo go me?»
11Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?»
12 Ya ay fundo, ifo se no ni goono ga taagum? Ifo se mo no ni goono ga joote ay ra? Ma beeje sinji Irikoy boŋ, Zama ay ga ye k'a saabu, Nga kaŋ ci ay moyduma gaakwa, ay Irikoyo mo no.
12Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.