1 Cimi no ay goono ga ci Almasihu ra, manti taari no bo. Ay bine lasaabo mo goono ga seeda ay se Biya Hanno ra,
1Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande --
2 kaŋ ay gonda bine saray gumo, doori go ay bina ra mo waati kulu.
2när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta.
3 Zama doŋ ay ga yadda Irikoy m'ay laali k'ay fay da Almasihu ay nya-izey se, kaŋ yaŋ ga ti ay dumo, gaaham wane.
3Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.
4 Ngey ga ti Israyla borey, kaŋ Irikoy na izetaray no i se, da darza, da sappey. A n'i no Tawretu* tira mo, da Irikoy windo goyo, da alkawley.
4De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena.
5 I waney mo ga ti kaayey kaŋ yaŋ Irikoy suuban. I game ra mo no Almasihu kaa gaaham ciine ra, nga kaŋ ga hay kulu may, Irikoy albarkakoy no hal abada. Amin!
5Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen.
6 Amma manti sanda Irikoy Sanno ciya yaamo no bo. Zama manti borey kulu kaŋ fun Israyla* gaa no ga ti Israyla waneyaŋ bo.
6Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty »Israel», det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel.
7 Manti mo borey kulu kaŋ ti Ibrahim bandayaŋ no ga ti izeyaŋ. Zama _Irikoy ne|_: «Isaka gaa no ni banda ga fun.»
7Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»
8 Sanda, manti izey kaŋ i hay gaaham do no ga ti Irikoy izeyaŋ, amma day alkawlo izey no i ga lasaabu haamayaŋ.
8Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.
9 Zama woone no ga ti alkawlo sanno: «Yeesi alwaati woone cine ra no ay ga ye ka kaa, Saharatu mo ga ize aru hay.»
9Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son.»
10 Manti yaadin hinne mo no, amma waato kaŋ Rabeka na gunde sambu boro follonka do kaŋ ga ti iri kaayo Isaka,
10Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.
11 za izey mana hay, i mana hay kulu te mo, kaŋ ti ihanno wala ilaalo, waato din no Irikoy ci nyaŋo se, ka ne: «Ibeero no ga may ikayna se.» Irikoy na woodin ci hala nga suubanyaŋo kaŋ a ga te nga waado boŋ ma duumi, manti goyey do, amma nga kaŋ ga boro ce miila do.
11Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar --
13 Mate kaŋ i n'a hantum ka ne: «Ay ba Yakuba, amma ay konna Isuwa.»
12det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.»
14 Ifo binde no iri ga ne? Adilitaray-jaŋay go Irikoy do no? Abada!
13Så är ock skrivet: »Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.»
15 Zama Irikoy ne Musa se: «Ay ga suuji cabe boro kaŋ ay ga suuji se. Ay ga bakar mo boro kaŋ se ay ga bakar.»
14Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? Bort det!
16 Yaadin gaa, manti boro kaŋ ga ba do no, wala manti boro kaŋ ga goy gumo do, amma day Irikoy kaŋ ga bakar do no.
15Han säger ju till Moses: »Jag skall vara barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.»
17 Zama Irikoy Tira Hanna ne Firawna se: «Woone se no ay na ni no beeray: Hal ay m'ay dabaro cabe ni gaa. Zama mo i m'ay maa baaro fe ndunnya kulu ra.»
16Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet.
18 Yaadin gaa Irikoy ga suuji cabe boro kaŋ se a ba. Boro kaŋ a ba mo a g'a bina sandandi.
17Ty skriften säger till Farao: »Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig, och att mitt namn skall varda förkunnat på hela jorden.»
19 Ni ga ne ay se binde: «Ifo se no a ga taali ceeci hala hõ? Zama may no ga hin ka kay ka gaaba nd'a miila?»
18Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han.
20 Abada, ya nin Adam-ize. Nin ga ti may, kaŋ ga kakaw da Irikoy? Haŋ kaŋ i taka ga ne nga takakwa se: «Ifo se no ni n'ay te ya-cine?»
19Nu torde du säga till mig: »Vad har han då att förebrå oss? Kan väl någon stå emot hans vilja?»
21 Manti kusu cinako gonda dabari botogo boŋ, hal a ma kunkuni fo sambu, jare fo ra a ma kusu fo cina goy kaŋ gonda darza se. Jare fa mo, a ma afo cina kayna goy se?
20O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig så?»
22 To, ifo binde no iri ga ne, da Irikoy ga ba nga ma nga futa bangandi, ka naŋ borey ma bay nga dabaro gaa mo, amma a na suuru boobo cabe ka munye nda borey kaŋ yaŋ hima nda Irikoy futa, kaŋ yaŋ soola halaciyaŋ se mo.
21Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?
23 Ifo binde no iri ga ne koyne da Irikoy na woodin te zama a ga ba nga ma nga darza arzakanta bayrandi borey kaŋ yaŋ ga du suuji do, kaŋ yaŋ a soola i ma du darza,
22Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med »vredens kärl», som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga?
24 sanda iri nooya, kaŋ yaŋ a ce, manti Yahudancey* do hinne bo, amma dumi* cindey do mo.
23Och om han gjorde detta för att tillika få uppenbara sin härlighets rikedom på »barmhärtighetens kärl», som han förut hade berett till härlighet?
25 Zama yaadin no Irikoy ne Hoseya tira ra: «Borey kaŋ yaŋ manti ay jama, ay ga ne i se ay jama. Bora kaŋ ay si ba mo, ay ga ne a se ay bine baakwa.»
24Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.
26 A ga ciya mo, nangu kaŋ i ne i se: « ‹Araŋ wo manti ay jama no.› Noodin no i ga ne i se: ‹Irikoy fundikoono izeyaŋ.› »
25Så säger han ock hos Oseas: »Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke älskade skall jag kalla 'min älskade'.
27 Isaya mo go ga kuuwa Israyla* boŋ ka ne: «Baa kaŋ Israyla izey lasaabuyaŋ ga ciya danga teeku me gaa taasi cine, Jare kayna hinne day no ga du faaba.
26Och det skall ske att på den ort där det sades till dem: 'I ären icke mitt folk', där skola de kallas 'den levande Gudens barn'.»
28 Zama Rabbi ga nga sanno kaŋ a ci toonandi da waasi ndunnya boŋ.»
27Men Esaias utropar om Israel: »Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva bliva frälst.
29 Mate kaŋ Isaya jin ka ne mo: «Da manti kaŋ Rabbi Kundeykoyo na banda naŋ iri se, Doŋ iri ciya sanda Saduma* cine, Doŋ iri ga hima Gomorata* cine.»
28Ty dom skall Herren hålla på jorden, en slutdom, som avgör saken med hast.»
30 Ifo binde no iri ga ne? To, kal iri ma ne: Dumi cindey, kaŋ yaŋ mana _Irikoy jine|_ adilitara ceeci, du adilitaray, kaŋ ga ti wo kaŋ ga fun cimbeeri do.
29Och det är såsom redan Esaias har sagt: »Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.»
31 Amma Israyla, kaŋ goono ga asariya* fo gana zama nga ma du _Irikoy jine|_ adilitaray, mana to a gaa.
30Vad skola vi då säga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter rättfärdighet, hava vunnit rättfärdighet, nämligen den rättfärdighet som kommer av tro,
32 Ifo se no woodin te? To, zama i man'a ceeci cimbeeri* do, amma day goyey do. I kati no katiyaŋ tondo din gaa,
31under det att Israel, som for efter en rättfärdighetslag, icke har kommit till någon sådan lag.
33 mate kaŋ i n'a hantum ka ne: «Guna, ay go ga tondi sinji Sihiyona* ra, katiyaŋ tondi nda hartayaŋ daliili tondi daaru mo. Boro kaŋ g'a cimandi mo si haaw.»
32Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,
33såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»