¹Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och avund och allt förtal.

¹Having put aside, then, all evil, and all guile, and hypocrisies, and envyings, and all evil speakings,

²Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning,

²as new-born babes the word`s pure milk desire ye, that in it ye may grow,

³om I annars haven »smakat att Herren är god».

³if so be ye did taste that the Lord [is] gracious,

⁴Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;

⁴to whom coming — a living stone — by men, indeed, having been disapproved of, but with God choice, precious,

⁵och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.

⁵and ye yourselves, as living stones, are built up, a spiritual house, a holy priesthood, to offer up spiritual sacrifices acceptable to God through Jesus Christ.

⁶Det heter nämligen på ett ställe i skriften: »Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam.»

⁶Wherefore, also, it is contained in the Writing: `Lo, I lay in Zion a chief corner-stone, choice, precious, and he who is believing on him may not be put to shame;`

⁷För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten»,

⁷to you, then, who are believing [is] the preciousness; and to the unbelieving, a stone that the builders disapproved of, this one did become for the head of a corner,

⁸som är »en stötesten och en klippa till fall». Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.

⁸and a stone of stumbling and a rock of offence — who are stumbling at the word, being unbelieving, — to which also they were set;

⁹I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.

⁹and ye [are] a choice race, a royal priesthood, a holy nation, a people acquired, that the excellences ye may shew forth of Him who out of darkness did call you to His wondrous light;

¹⁰I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk», I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått barmhärtighet».

¹⁰who [were] once not a people, and [are] now the people of God; who had not found kindness, and now have found kindness.

¹¹Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen.

¹¹Beloved, I call upon [you], as strangers and sojourners, to keep from the fleshly desires, that war against the soul,

¹²Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem.

¹²having your behaviour among the nations right, that in that which they speak against you as evil-doers, of the good works having beheld, they may glorify God in a day of inspection.

¹³Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren,

¹³Be subject, then, to every human creation, because of the Lord, whether to a king, as the highest,

¹⁴eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är.

¹⁴whether to governors, as to those sent through him, for punishment, indeed, of evil-doers, and a praise of those doing good;

¹⁵Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.

¹⁵because, so is the will of God, doing good, to put to silence the ignorance of the foolish men;

¹⁶I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.

¹⁶as free, and not having the freedom as the cloak of the evil, but as servants of God;

¹⁷Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären konungen».

¹⁷to all give ye honour; the brotherhood love ye; God fear ye; the king honour ye.

¹⁸I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga.

¹⁸The domestics! be subjecting yourselves in all fear to the masters, not only to the good and gentle, but also to the cross;

¹⁹Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt.

¹⁹for this [is] gracious, if because of conscience toward God any one doth endure sorrows, suffering unrighteously;

²⁰Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehaglig för Gud.

²⁰for what renown [is it], if sinning and being buffeted, ye do endure [it]? but if, doing good and suffering [for it], ye do endure, this [is] gracious with God,

²¹Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.

²¹for to this ye were called, because Christ also did suffer for you, leaving to you an example, that ye may follow his steps,

²²»Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.

²²who did not commit sin, nor was guile found in his mouth,

²³När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.

²³who being reviled — was not reviling again, suffering — was not threatening, and was committing himself to Him who is judging righteously,

²⁴Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».

²⁴who our sins himself did bear in his body, upon the tree, that to the sins having died, to the righteousness we may live; by whose stripes ye were healed,

²⁵Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.

²⁵for ye were as sheep going astray, but ye turned back now to the shepherd and overseer of your souls.