¹Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira sålde ett jordagods,

¹And a certain man, Ananias by name, with Sapphira his wife, sold a possession,

²och han tog därvid, med sin hustrus vetskap, undan något av betalningen därför; allenast en del bar han fram och lade för apostlarnas fötter.

²and did keep back of the price — his wife also knowing — and having brought a certain part, at the feet of the apostles he laid [it].

³Då sade Petrus: »Ananias, varför har Satan fått uppfylla ditt hjärta, så att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan något av betalningen för jordstycket?

³And Peter said, `Ananias, wherefore did the Adversary fill thy heart, for thee to lie to the Holy Spirit, and to keep back of the price of the place?

⁴Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och när det var sålt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du få något sådant i sinnet? Du har ljugit, icke för människor, utan för Gud.»

⁴while it remained, did it not remain thine? and having been sold, in thy authority was it not? why [is] it that thou didst put in thy heart this thing? thou didst not lie to men, but to God;`

⁵När Ananias hörde dessa ord, föll han ned och gav upp andan. Och stor fruktan kom över alla som hörde detta.

⁵and Ananias hearing these words, having fallen down, did expire, and great fear came upon all who heard these things,

⁶Och de yngre männen stodo upp och höljde in honom och buro ut honom och begrovo honom.

⁶and having risen, the younger men wound him up, and having carried forth, they buried [him].

⁷Vid pass tre timmar därefter kom hans hustru in, utan att veta om, vad som hade skett.

⁷And it came to pass, about three hours after, that his wife, not knowing what hath happened, came in,

⁸Petrus sade då till henne: »Säg mig, var det för den summan I sålden jordstycket?» Hon svarade: »Ja, för den summan.»

⁸and Peter answered her, `Tell me if for so much ye sold the place;` and she said, `Yes, for so much.`

⁹Då sade Petrus till henne: »Huru kunden I vilja komma överens om att fresta Herrens Ande? Se, härutanför dörren höras nu fotstegen av de män som hava begravt din man; och de skola bära ut också dig.»

⁹And Peter said unto her, `How was it agreed by you, to tempt the Spirit of the Lord? lo, the feet of those who did bury thy husband [are] at the door, and they shall carry thee forth;`

¹⁰Och strax föll hon ned vid hans fötter och gav upp andan; och när de unge männen kommo in, funno de henne död. De buro då ut henne och begrovo henne bredvid hennes man.

¹⁰and she fell down presently at his feet, and expired, and the young men having come in, found her dead, and having carried forth, they buried [her] by her husband;

¹¹Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.

¹¹and great fear came upon all the assembly, and upon all who heard these things.

¹²Och genom apostlarna gjordes många tecken och under bland folket; och de höllo sig alla endräktigt tillsammans i Salomos pelargång.

¹²And through the hands of the apostles came many signs and wonders among the people, and they were with one accord all in the porch of Solomon;

¹³Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folket höll dem i ära.

¹³and of the rest no one was daring to join himself to them, but the people were magnifying them,

¹⁴Och ännu flera trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av både män och kvinnor.

¹⁴(and the more were believers added to the Lord, multitudes both of men and women,)

¹⁵Ja, man bar de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och i sängar, för att, när Petrus kom gående, åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem.

¹⁵so as into the broad places to bring forth the ailing, and to lay [them] upon couches and mats, that at the coming of Peter, even [his] shadow might overshadow some one of them;

¹⁶Och jämväl från städerna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och förde med sig sjuka och sådana som voro plågade av orena andar; och alla blevo botade.

¹⁶and there were coming together also the people of the cities round about to Jerusalem, bearing ailing persons, and those harassed by unclean spirits — who were all healed.

¹⁷Då stod översteprästen upp och alla som höllo med honom -- de som hörde till sadducéernas parti -- och de uppfylldes av nitälskan

¹⁷And having risen, the chief priest, and all those with him — being the sect of the Sadducees — were filled with zeal,

¹⁸och läto gripa apostlarna och sätta dem i allmänt häkte.

¹⁸and laid their hands upon the apostles, and did put them in a public prison;

¹⁹Men en Herrens ängel öppnade om natten fängelsets portar och förde ut dem och sade:

¹⁹and a messenger of the Lord through the night opened the doors of the prison, having also brought them forth, he said,

²⁰»Gån åstad och träden upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord.»

²⁰`Go on, and standing, speak in the temple to the people all the sayings of this life;`

²¹När de hade hört detta, gingo de inemot dagbräckningen in i helgedomen och undervisade. Emellertid kommo översteprästen och de som höllo med honom och sammankallade Stora rådet, alla Israels barns äldste. Därefter sände de åstad till fängelset för att hämta dem.

²¹and having heard, they did enter at the dawn into the temple, and were teaching. And the chief priest having come, and those with him, they called together the sanhedrim and all the senate of the sons of Israel, and they sent to the prison to have them brought,

²²Men när rättstjänarna kommo dit, funno de dem icke i fängelset. De vände då tillbaka och omtalade detta

²²and the officers having come, did not find them in the prison, and having turned back, they told,

²³och sade: »Fängelset funno vi stängt med all omsorg och väktarna stående utanför portarna, men då vi öppnade, funno vi ingen därinne.»

²³saying — `The prison indeed we found shut in all safety, and the keepers standing without before the doors, and having opened — within we found no one.`

²⁴När tempelvaktens befälhavare och översteprästerna hörde detta, visst de icke vad de skulle tänka därom, eller vad som skulle bliva av detta.

²⁴And as the priest, and the magistrate of the temple, and the chief priests, heard these words, they were doubting concerning them to what this would come;

²⁵Då kom någon och berättade för den: »De män som I haven insatt i fängelset, de stå nu i helgedomen och undervisa folket.»

²⁵and coming near, a certain one told them, saying — `Lo, the men whom ye did put in the prison are in the temple standing and teaching the people;`

²⁶Befälhavaren gick då med rättstjänarna åstad och hämtade dem; dock brukade de icke våld, ty de fruktade att bliva stenade av folket.

²⁶then the magistrate having gone away with officers, brought them without violence, for they were fearing the people, lest they should be stoned;

²⁷Och sedan de hade hämtat dem, förde de dem fram inför Stora rådet. Och översteprästen anställde förhör med dem

²⁷and having brought them, they set [them] in the sanhedrim, and the chief priest questioned them,

²⁸och sade: »Vi hava ju allvarligen förbjudit eder att undervisa i det namnet, och likväl haven I uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och I viljen nu låta den mannens blod komma över oss.»

²⁸saying, `Did not we strictly command you not to teach in this name? and lo, ye have filled Jerusalem with your teaching, and ye intend to bring upon us the blood of this man.`

²⁹Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: »Man måste lyda Gud mer än människor.

²⁹And Peter and the apostles answering, said, `To obey God it behoveth, rather than men;

³⁰Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som I haden upphängt på trä och dödat.

³⁰and the God of our fathers did raise up Jesus, whom ye slew, having hanged upon a tree;

³¹Och Gud har med sin högra hand upphöjt honom till en hövding och frälsare, för att åt Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse.

³¹this one God, a Prince and a Saviour, hath exalted with His right hand, to give reformation to Israel, and forgiveness of sins;

³²Om allt detta kunna vi själva vittna, så ock den helige Ande, vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga.»

³²and we are His witnesses of these sayings, and the Holy Spirit also, whom God gave to those obeying him.`

³³När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade och ville döda dem.

³³And they having heard, were cut [to the heart], and were taking counsel to slay them,

³⁴Men en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod då upp i Rådet och tillsade att man för en kort stund skulle föra ut männen.

³⁴but a certain one, having risen up in the sanhedrim — a Pharisee, by name Gamaliel, a teacher of law honoured by all the people — commanded to put the apostles forth a little,

³⁵Sedan sade han till de andra: »I män av Israel, sen eder för vad I tänken göra med dessa män.

³⁵and said unto them, `Men, Israelites, take heed to yourselves about these men, what ye are about to do,

³⁶För en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för att något vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra män. Och han blev dödad, och alla som hade trott på honom förskingrades och blevo till intet.

³⁶for before these days rose up Theudas, saying, that himself was some one, to whom a number of men did join themselves, as it were four hundred, who was slain, and all, as many as were obeying him, were scattered, and came to nought.

³⁷Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid då skattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall, så att de följde honom. Också han förgicks, och alla som hade trott på honom blevo förskingrade.

³⁷`After this one rose up, Judas the Galilean, in the days of the enrollment, and drew away much people after him, and that one perished, and all, as many as were obeying him, were scattered;

³⁸Och nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned;

³⁸and now I say to you, Refrain from these men, and let them alone, because if this counsel or this work may be of men, it will be overthrown,

³⁹men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.»

³⁹and if it be of God, ye are not able to overthrow it, lest perhaps also ye be found fighting against God.`

⁴⁰Och de lydde hans råd; de kallade in apostlarna, och sedan de hade låtit gissla dem, förbjödo de dem att tala i Jesu namn och läto dem därefter gå.

⁴⁰And to him they agreed, and having called near the apostles, having beaten [them], they commanded [them] not to speak in the name of Jesus, and let them go;

⁴¹Och de gingo ut från rådsförsamlingen, glada över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull.

⁴¹they, indeed, then, departed from the presence of the sanhedrim, rejoicing that for his name they were counted worthy to suffer dishonour,

⁴²Och de upphörde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och förkunna evangelium om Kristus Jesus.

⁴²every day also in the temple, and in every house, they were not ceasing teaching and proclaiming good news — Jesus the Christ.