¹Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom.

¹And Saul was assenting to his death, and there came in that day a great persecution upon the assembly in Jerusalem, all also were scattered abroad in the regions of Judea and Samaria, except the apostles;

²Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor dödsklagan efter honom.

²and devout men carried away Stephen, and made great lamentation over him;

³Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.

³and Saul was making havoc of the assembly, into every house entering, and haling men and women, was giving them up to prison;

⁴Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord.

⁴they then indeed, having been scattered, went abroad proclaiming good news — the word.

⁵Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där.

⁵And Philip having gone down to a city of Samaria, was preaching to them the Christ,

⁶Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade.

⁶the multitudes also were giving heed to the things spoken by Philip, with one accord, in their hearing and seeing the signs that he was doing,

⁷Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade.

⁷for unclean spirits came forth from many who were possessed, crying with a loud voice, and many who have been paralytic and lame were healed,

⁸Och det blev stor glädje i den staden.

⁸and there was great joy in that city.

⁹Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hade övat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket med häpnad, och som sade sig vara något stort.

⁹And a certain man, by name Simon, was before in the city using magic, and amazing the nation of Samaria, saying himself to be a certain great one,

¹⁰Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: »Denne är vad man kallar 'Guds stora kraft.'»

¹⁰to whom they were all giving heed, from small unto great, saying, `This one is the great power of God;`

¹¹Och de höllo sig till honom, därför att han genom sina trollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad.

¹¹and they were giving heed to him, because of his having for a long time amazed them with deeds of magic.

¹²Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män och kvinnor.

¹²And when they believed Philip, proclaiming good news, the things concerning the reign of God and the name of Jesus Christ, they were baptized both men and women;

¹³Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt, höll han sig ständigt till Filippus. Och när han såg de stora tecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han av häpnad.

¹³and Simon also himself did believe, and, having been baptized, he was continuing with Philip, beholding also signs and mighty acts being done, he was amazed.

¹⁴Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.

¹⁴And the apostles in Jerusalem having heard that Samaria hath received the word of God, did send unto them Peter and John,

¹⁵Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfå helig ande;

¹⁵who having come down did pray concerning them, that they may receive the Holy Spirit, —

¹⁶ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan de voro allenast döpta i Herren Jesu namn.

¹⁶for as yet he was fallen upon none of them, and only they have been baptized — to the name of the Lord Jesus;

¹⁷De lade då händerna på dem, och de undfingo helig ande.

¹⁷then were they laying hands on them, and they received the Holy Spirit.

¹⁸När då Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden blev given, bjöd han dem penningar

¹⁸And Simon, having beheld that through the laying on of the hands of the apostles, the Holy Spirit is given, brought before them money,

¹⁹och sade: »Given ock mig den makten, så att var och en som jag lägger händerna på undfår helig ande.»

¹⁹saying, `Give also to me this authority, that on whomsoever I may lay the hands, he may receive the Holy Spirit.`

²⁰Då sade Petrus till honom: »Må dina penningar med dig själv gå i fördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för penningar.

²⁰And Peter said unto him, `Thy silver with thee — may it be to destruction! because the gift of God thou didst think to possess through money;

²¹Du har ingen del eller lott i det som här är fråga om, ty ditt hjärta är icke rättsinnigt inför Gud.

²¹thou hast neither part nor lot in this thing, for thy heart is not right before God;

²²Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må, om möjligt är, bliva dig förlåten.

²²reform, therefore, from this thy wickedness, and beseech God, if then the purpose of thy heart may be forgiven thee,

²³Ty jag ser att du är förgiftad av ondska och fången i orättfärdighetens bojor.»

²³for in the gall of bitterness, and bond of unrighteousness, I perceive thee being.`

²⁴Då svarade Simon och sade: »Bedjen I till Herren för mig, att intet av det som I haven sagt må komma över mig.»

²⁴And Simon answering, said, `Beseech ye for me unto the Lord, that nothing may come upon me of the things ye have spoken.`

²⁵Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrens ord, begåvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade därvid evangelium i många samaritiska byar.

²⁵They indeed, therefore, having testified fully, and spoken the word of the Lord, did turn back to Jerusalem; in many villages also of the Samaritans they did proclaim good news.

²⁶Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: »Stå upp och begiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned från Jerusalem till Gasa; den är tom på folk.»

²⁶And a messenger of the Lord spake unto Philip, saying, `Arise, and go on toward the south, on the way that is going down from Jerusalem to Gaza,` — this is desert.

²⁷Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk man for där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att där tillbedja,

²⁷And having arisen, he went on, and lo, a man of Ethiopia, a eunuch, a man of rank, of Candace the queen of the Ethiopians, who was over all her treasure, who had come to worship to Jerusalem;

²⁸men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste profeten Esaias.

²⁸he was also returning, and is sitting on his chariot, and he was reading the prophet Isaiah.

²⁹Då sade Anden till Filippus: »Gå fram och närma dig till denna vagn.»

²⁹And the Spirit said to Philip, `Go near, and be joined to this chariot;`

³⁰Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: »Förstår du vad du läser?»

³⁰and Philip having run near, heard him reading the prophet Isaiah, and said, `Dost thou then know what thou dost read?`

³¹Han svarade: »Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?» Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.

³¹and he said, `Why, how am I able, if some one may not guide me?` he called Philip also, having come up, to sit with him.

³²Men det ställe i skriften som han läste var detta: »Såsom ett får fördes han bort till att slaktas; och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han icke sin mun.

³²And the contents of the Writing that he was reading was this: `As a sheep unto slaughter he was led, and as a lamb before his shearer dumb, so he doth not open his mouth;

³³Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv ryckes undan från jorden.»

³³in his humiliation his judgment was taken away, and his generation — who shall declare? because taken from the earth is his life.`

³⁴Och hovmannen frågade Filippus och sade: »Jag beder dig, säg mig om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon annan?»

³⁴And the eunuch answering Philip said, `I pray thee, about whom doth the prophet say this? about himself, or about some other one?`

³⁵Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus.

³⁵and Philip having opened his mouth, and having begun from this Writing, proclaimed good news to him — Jesus.

³⁶Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: »Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?»

³⁶And as they were going on the way, they came upon a certain water, and the eunuch said, `Lo, water; what doth hinder me to be baptized?`

³⁷[And Philip said, `If thou dost believe out of all the heart, it is lawful;` and he answering said, `I believe Jesus Christ to be the Son of God;`]

³⁸Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom.

³⁸and he commanded the chariot to stand still, and they both went down to the water, both Philip and the eunuch, and he baptized him;

³⁹Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd.

³⁹and when they came up out of the water, the Spirit of the Lord caught away Philip, and the eunuch saw him no more, for he was going on his way rejoicing;

⁴⁰Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod. Därefter vandrade han omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han kom till Cesarea.

⁴⁰and Philip was found at Azotus, and passing through, he was proclaiming good news to all the cities, till his coming to Cesarea.