¹Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.

¹To everything — a season, and a time to every delight under the heavens:

²Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.

²A time to bring forth, And a time to die. A time to plant, And a time to eradicate the planted.

³Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.

³A time to slay, And a time to heal, A time to break down, And a time to build up.

⁴Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.

⁴A time to weep, And a time to laugh. A time to mourn, And a time to skip.

⁵Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.

⁵A time to cast away stones, And a time to heap up stones. A time to embrace, And a time to be far from embracing.

⁶Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.

⁶A time to seek, And a time to destroy. A time to keep, And a time to cast away.

⁷Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.

⁷A time to rend, And a time to sew. A time to be silent, And a time to speak.

⁸Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.

⁸A time to love, And a time to hate. A time of war, And a time of peace.

⁹Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?

⁹What advantage hath the doer in that which he is labouring at?

¹⁰Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.

¹⁰I have seen the travail that God hath given to the sons of man to be humbled by it.

¹¹Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.

¹¹The whole He hath made beautiful in its season; also, that knowledge He hath put in their heart without which man findeth not out the work that God hath done from the beginning even unto the end.

¹²Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.

¹²I have known that there is no good for them except to rejoice and to do good during their life,

¹³Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.

¹³yea, even every man who eateth and hath drunk and seen good by all his labour, it [is] a gift of God.

¹⁴Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.

¹⁴I have known that all that God doth is to the age, to it nothing is to be added, and from it nothing is to be withdrawn; and God hath wrought that they do fear before Him.

¹⁵Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.

¹⁵What is that which hath been? already it is, and that which [is] to be hath already been, and God requireth that which is pursued.

¹⁶Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.

¹⁶And again, I have seen under the sun the place of judgment — there [is] the wicked; and the place of righteousness — there [is] the wicked.

¹⁷Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.

¹⁷I said in my heart, `The righteous and the wicked doth God judge, for a time [is] to every matter and for every work there.`

¹⁸Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.

¹⁸I said in my heart concerning the matter of the sons of man that God might cleanse them, so as to see that they themselves [are] beasts.

¹⁹Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.

¹⁹For an event [is to] the sons of man, and an event [is to] the beasts, even one event [is] to them; as the death of this, so [is] the death of that; and one spirit [is] to all, and the advantage of man above the beast is nothing, for the whole [is] vanity.

²⁰Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.

²⁰The whole are going unto one place, the whole have been from the dust, and the whole are turning back unto the dust.

²¹Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?

²¹Who knoweth the spirit of the sons of man that is going up on high, and the spirit of the beast that is going down below to the earth?

²²Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?

²²And I have seen that there is nothing better than that man rejoice in his works, for it [is] his portion; for who doth bring him in to look on that which is after him?