1Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?
1Better [is] a name than good perfume, And the day of death than the day of birth.
2Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
2Better to go unto a house of mourning, Than to go unto a house of banqueting, For that is the end of all men, And the living layeth [it] unto his heart.
3Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
3Better [is] sorrow than laughter, For by the sadness of the face the heart becometh better.
4Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
4The heart of the wise [is] in a house of mourning, And the heart of fools in a house of mirth.
5De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
5Better to hear a rebuke of a wise man, Than [for] a man to hear a song of fools,
6Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
6For as the noise of thorns under the pot, So [is] the laughter of a fool, even this [is] vanity.
7Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
7Surely oppression maketh the wise mad, And a gift destroyeth the heart.
8Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
8Better [is] the latter end of a thing than its beginning, Better [is] the patient of spirit, than the haughty of spirit.
9Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
9Be not hasty in thy spirit to be angry, For anger in the bosom of fools resteth.
10Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
10Say not thou, `What was it, That the former days were better than these?` For thou hast not asked wisely of this.
11Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
11Wisdom [is] good with an inheritance, And an advantage [it is] to those beholding the sun.
12Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
12For wisdom [is] a defense, money [is] a defence, And the advantage of the knowledge of wisdom [is], She reviveth her possessors.
13Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
13See the work of God, For who is able to make straight that which He made crooked?
14Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
14In a day of prosperity be in gladness, And in a day of evil consider. Also this over-against that hath God made, To the intent that man doth not find anything after him.
15Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
15The whole I have considered in the days of my vanity. There is a righteous one perishing in his righteousness, and there is a wrong-doer prolonging [himself] in his wrong.
16Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
16Be not over-righteous, nor show thyself too wise, why art thou desolate?
17Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
17Do not much wrong, neither be thou a fool, why dost thou die within thy time?
18Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
18[It is] good that thou dost lay hold on this, and also, from that withdrawest not thy hand, for whoso is fearing God goeth out with them all.
19Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
19The wisdom giveth strength to a wise man, more than wealth the rulers who have been in a city.
20Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
20Because there is not a righteous man on earth that doth good and sinneth not.
21Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
21Also to all the words that they speak give not thy heart, that thou hear not thy servant reviling thee.
22Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
22For many times also hath thy heart known that thou thyself also hast reviled others.
23Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
23All this I have tried by wisdom; I have said, `I am wise,` and it [is] far from me.
24Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.
24Far off [is] that which hath been, and deep, deep, who doth find it?
25Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
25I have turned round, also my heart, to know and to search, and to seek out wisdom, and reason, and to know the wrong of folly, and of foolishness the madness.
26När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
26And I am finding more bitter than death, the woman whose heart [is] nets and snares, her hands [are] bands; the good before God escapeth from her, but the sinner is captured by her.
27då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
27See, this I have found, said the Preacher, one to one, to find out the reason
28Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
28(that still my soul had sought, and I had not found), One man, a teacher, I have found, and a woman among all these I have not found.
29Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.
29See, this alone I have found, that God made man upright, and they — they have sought out many devices.
30Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.