1Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,
1In many parts, and many ways, God of old having spoken to the fathers in the prophets,
2har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen.
2in these last days did speak to us in a Son, whom He appointed heir of all things, through whom also He did make the ages;
3Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han -- sedan han hade utfört en rening från synderna -- satt sig på Majestätets högra sida i höjden.
3who being the brightness of the glory, and the impress of His subsistence, bearing up also the all things by the saying of his might — through himself having made a cleansing of our sins, sat down at the right hand of the greatness in the highest,
4Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.
4having become so much better than the messengers, as he did inherit a more excellent name than they.
5Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son»?
5For to which of the messengers said He ever, `My Son thou art — I to-day have begotten thee?` and again, `I will be to him for a father, and he shall be to Me for a son?`
6Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skola tillbedja honom.»
6and when again He may bring in the first-born to the world, He saith, `And let them bow before him — all messengers of God;`
7Och medan han om änglarna säger: »Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor»,
7and unto the messengers, indeed, He saith, `Who is making His messengers spirits, and His ministers a flame of fire;`
8säger han om Sonen: »Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira.
8and unto the Son: `Thy throne, O God, [is] to the age of the age; a scepter of righteousness [is] the scepter of thy reign;
9Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, o Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder»;
9thou didst love righteousness, and didst hate lawlessness; because of this did He anoint thee — God, thy God — with oil of gladness above thy partners;`
10så ock: »Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna äro dina händers verk;
10and, `Thou, at the beginning, Lord, the earth didst found, and a work of thy hands are the heavens;
11de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut såsom en klädnad,
11these shall perish, and Thou dost remain, and all, as a garment, shall become old,
12och såsom en mantel skall du hoprulla dem; såsom en klädnad skola de ock bytas om. Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.»
12and as a mantle Thou shall roll them together, and they shall be changed, and Thou art the same, and Thy years shall not fail.`
13Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall»?
13And unto which of the messengers said He ever, `Sit at My right hand, till I may make thine enemies thy footstool?`
14Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull som skola få frälsning till arvedel?
14are they not all spirits of service — for ministration being sent forth because of those about to inherit salvation?