¹Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,

¹Wherefore, holy brethren, partakers of a heavenly calling, consider the apostle and chief priest of our profession, Christ Jesus,

²huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var »trogen i hela hans hus».

²being stedfast to Him who did appoint him, as also Moses in all his house,

³Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.

³for of more glory than Moses hath this one been counted worthy, inasmuch as more honour than the house hath he who doth build it,

⁴Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.

⁴for every house is builded by some one, and He who the all things did build [is] God,

⁵Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare», till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;

⁵and Moses indeed [was] stedfast in all his house, as an attendant, for a testimony of those things that were to be spoken,

⁶men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.

⁶and Christ, as a Son over his house, whose house are we, if the boldness and the rejoicing of the hope unto the end we hold fast.

⁷Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst,

⁷Wherefore, (as the Holy Spirit saith, `To-day, if His voice ye may hear —

⁸mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,

⁸ye may not harden your hearts, as in the provocation, in the day of the temptation in the wilderness,

⁹där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.

⁹in which tempt Me did your fathers, they did prove Me, and saw My works forty years;

¹⁰Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.

¹⁰wherefore I was grieved with that generation, and said, Always do they go astray in heart, and these have not known My ways;

¹¹Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.»

¹¹so I sware in My anger, If they shall enter into My rest — !`)

¹²Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,

¹²See, brethren, lest there shall be in any of you an evil heart of unbelief in the falling away from the living God,

¹³utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.

¹³but exhort ye one another every day, while the To-day is called, that none of you may be hardened by the deceitfulness of the sin,

¹⁴Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.

¹⁴for partakers we have become of the Christ, if the beginning of the confidence unto the end we may hold fast,

¹⁵När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig»,

¹⁵in its being said, `To-day, if His voice ye may hear, ye may not harden your hearts, as in the provocation,`

¹⁶vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?

¹⁶for certain having heard did provoke, but not all who did come out of Egypt through Moses;

¹⁷Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»?

¹⁷but with whom was He grieved forty years? was it not with those who did sin, whose carcasses fell in the wilderness?

¹⁸Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle komma in i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?

¹⁸and to whom did He swear that they shall not enter into His rest, except to those who did not believe? —

¹⁹Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.

¹⁹and we see that they were not able to enter in because of unbelief.