¹Detta är vad Jesaja, Amos' son, skådade angående Juda och Jerusalem.

¹The thing that Isaiah son of Amoz hath seen concerning Judah and Jerusalem:

²Och det skall ske i kommande dagar att det berg där HERRENS hus är skall stå där fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upphöjt över andra höjder; och alla hednafolk skola strömma dit,

²And it hath come to pass, In the latter end of the days, Established is the mount of Jehovah`s house, Above the top of the mounts, And it hath been lifted up above the heights, And flowed unto it have all the nations.

³ja, många folk skola gå åstad och skola säga: »Upp, låt oss draga åstad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar.» Ty från Sion skall lag utgå, och HERRENS ord från Jerusalem.

³And gone have many peoples and said, `Come, and we go up unto the mount of Jehovah, Unto the house of the God of Jacob, And He doth teach us of His ways, And we walk in His paths, For from Zion goeth forth a law, And a word of Jehovah from Jerusalem.

⁴Och han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.

⁴And He hath judged between the nations, And hath given a decision to many peoples, And they have beat their swords to ploughshares, And their spears to pruning-hooks, Nation doth not lift up sword unto nation, Nor do they learn any more — war.

⁵I av Jakobs hus, kommen, låtom oss vandra i HERRENS ljus.

⁵O house of Jacob, come, And we walk in the light of Jehovah.`

⁶Ty du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, därför att de äro fulla av Österlandets väsende och öva teckentyderi såsom filistéerna; ja, med främlingar förbinda de sig.

⁶For Thou hast left Thy people, the house of Jacob. For they have been filled from the east, And [are] sorcerers like the Philistines, And with the children of strangers strike hands.

⁷Deras land är fullt av silver och guld, och på deras skatter är ingen ände; deras land är fullt av hästar, och på deras vagnar är ingen ände;

⁷And its land is full of silver and gold, And there is no end to its treasures, And its land is full of horses, And there is no end to its chariots,

⁸deras land är ock fullt av avgudar, och sina egna händers verk tillbedja de, det som deras fingrar hava gjort.

⁸And its land is full of idols, To the work of its hands it boweth itself, To that which its fingers have made,

⁹Därför bliva människorna nedböjda och männen ödmjukade; du kan icke förlåta dem.

⁹And the low boweth down, and the high is humbled, And Thou acceptest them not.

¹⁰Fly in i klippan, och göm dig i jorden, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät.

¹⁰Enter into a rock, and be hidden in dust, Because of the fear of Jehovah, And because of the honour of His excellency.

¹¹Ty människornas högmodiga ögon skola bliva ödmjukade, och männens övermod skall bliva nedböjt, och HERREN allena skall vara hög på den dagen.

¹¹The haughty eyes of man have been humbled, And bowed down hath been the loftiness of men, And set on high hath Jehovah alone been in that day.

¹²Ty en dag har HERREN Sebaot bestämt, som skall komma över allt stolt och övermodigt och över allt som är upphöjt, och det skall bliva ödmjukat,

¹²For a day [is] to Jehovah of Hosts, For every proud and high one, And for every lifted up and low one,

¹³ja, över alla Libanons cedrar, de höga och stolta, och över alla Basans ekar;

¹³And for all cedars of Lebanon, The high and the exalted ones, And for all oaks of Bashan,

¹⁴över alla höga berg och alla stolta höjder,

¹⁴And for all the high mountains, And for all the exalted heights,

¹⁵över alla höga torn och alla fasta murar,

¹⁵And for every high tower, And for every fenced wall,

¹⁶över alla Tarsis-skepp, ja, över allt som är skönt att skåda.

¹⁶And for all ships of Tarshish, And for all desirable pictures.

¹⁷Och människornas högmod skall bliva nedböjt och männens övermod nedbrutet, och HERREN allena skall vara hög på den dagen.

¹⁷And bowed down hath been the haughtiness of man, And humbled the loftiness of men, And set on high hath Jehovah alone been in that day.

¹⁸Men avgudarna skola alldeles förgås.

¹⁸And the idols — they completely pass away.

¹⁹Och man skall fly in i klippgrottor och in i jordhålor, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden.

¹⁹And [men] have entered into caverns of rocks, And into caves of dust, Because of the fear of Jehovah, And because of the honour of His excellency, In His rising to terrify the earth.

²⁰På den dagen skola människorna kasta bort åt mullvadar och flädermöss de avgudar av silver och de avgudar av guld, som de hava gjort åt sig för att tillbedja.

²⁰In that day doth man cast his idols of silver, And his idols of gold, That they have made for him to worship, To moles, and to bats,

²¹Ja, de skola fly in i klipprämnor och in i bergsklyftor, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden.

²¹To enter into cavities of the rocks, And into clefts of the high places, Because of the fear of Jehovah, And because of the honour of His excellency, In His rising to terrify the earth.

²²Så förliten eder nu ej mer på människor, i vilkas näsa är allenast en fläkt; ty huru ringa äro icke de att akta!

²²Cease for you from man, Whose breath [is] in his nostrils, For — in what is he esteemed?