¹Och Jesus gick ut till Oljeberget.

¹And at dawn he came again to the temple,

²Men i dagbräckningen kom han åter till helgedomen.

²and all the people were coming unto him, and having sat down, he was teaching them;

³Då förde översteprästerna och fariséerna dit en kvinna som hade blivit beträdd med äktenskapsbrott; och när de hade lett henne fram,

³and the scribes and the Pharisees bring unto him a woman having been taken in adultery, and having set her in the midst,

⁴sade de till honom: »Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit beträdd med äktenskapsbrott.

⁴they say to him, `Teacher, this woman was taken in the very crime — committing adultery,

⁵Nu bjuder Moses i lagen att sådana skola stenas. Vad säger då du?»

⁵and in the law, Moses did command us that such be stoned; thou, therefore, what dost thou say?`

⁶Detta sade de för att snärja honom, på det att de skulle få något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ned och skrev med fingret på jorden.

⁶and this they said, trying him, that they might have to accuse him. And Jesus, having stooped down, with the finger he was writing on the ground,

⁷Men när de stodo fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen på henne.»

⁷and when they continued asking him, having bent himself back, he said unto them, `The sinless of you — let him first cast the stone at her;`

⁸Sedan böjde han sig åter ned och skrev på jorden.

⁸and again having stooped down, he was writing on the ground,

⁹När de hörde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, först de äldsta, och Jesus blev lämnad allena med kvinnan, som stod där kvar.

⁹and they having heard, and by the conscience being convicted, were going forth one by one, having begun from the elders — unto the last; and Jesus was left alone, and the woman standing in the midst.

¹⁰Då såg Jesus upp och sade till kvinnan: »Var äro de andra? Har ingen dömt dig?»

¹⁰And Jesus having bent himself back, and having seen no one but the woman, said to her, `Woman, where are those — thine accusers? did no one pass sentence upon thee?`

¹¹Hon svarade: »Herre, ingen.» Då sade han till henne: »Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.»]

¹¹and she said, `No one, Sir;` and Jesus said to her, `Neither do I pass sentence on thee; be going on, and no more sin.`

¹²Åter talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.»

¹²Again, therefore, Jesus spake to them, saying, `I am the light of the world; he who is following me shall not walk in the darkness, but he shall have the light of the life.`

¹³Då sade fariséerna till honom: »Du vittnar om dig själv; ditt vittnesbörd gäller icke.»

¹³The Pharisees, therefore, said to him, `Thou of thyself dost testify, thy testimony is not true;`

¹⁴Jesus svarade och sade till dem: »Om jag än vittnar om mig själv, så gäller dock mitt vittnesbörd, ty jag vet varifrån jag har kommit, och vart jag går; men I veten icke varifrån jag kommer, eller vart jag går.

¹⁴Jesus answered and said to them, `And if I testify of myself — my testimony is true, because I have known whence I came, and whither I go, and ye — ye have not known whence I come, or whither I go.

¹⁵I dömen efter köttet; jag dömer ingen.

¹⁵`Ye according to the flesh do judge; I do not judge any one,

¹⁶Och om jag än dömer, så är min dom en rätt dom, ty jag är därvid icke ensam, utan med mig är han som har sänt mig.

¹⁶and even if I do judge my judgment is true, because I am not alone, but I and the Father who sent me;

¹⁷I eder lag är ju ock skrivet att vad två människor vittna, det gäller såsom sant.

¹⁷and also in your law it hath been written, that the testimony of two men are true;

¹⁸Här är nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar också Fadern, som har sänt mig.

¹⁸I am [one] who is testifying of myself, and the Father who sent me doth testify of me.`

¹⁹Då sade de till honom: »Var är då din Fader?» Jesus svarade: »I kännen varken mig eller min Fader. Om I känden mig, så känden I ock min Fader.»

¹⁹They said, therefore, to him, `Where is thy father?` Jesus answered, `Ye have neither known me nor my Father: if me ye had known, my Father also ye had known.`

²⁰Det var på det ställe där offerkistorna stodo som han talade dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar hand på honom, ty hans stund var ännu icke kommen.

²⁰These sayings spake Jesus in the treasury, teaching in the temple, and no one seized him, because his hour had not yet come;

²¹Åter sade han till dem: »Jag går bort, och I skolen då söka efter mig; men I skolen dö i eder synd. Dig jag går, dit kunnen I icke komma.»

²¹therefore said Jesus again to them, `I go away, and ye will seek me, and in your sin ye shall die; whither I go away, ye are not able to come.`

²²Då sade judarna: »Icke vill han väl dräpa sig själv, eftersom han säger: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma'?»

²²The Jews, therefore, said, `Will he kill himself, because he saith, Whither I go away, ye are not able to come?`

²³Men han svarade dem: »I ären härnedifrån, jag är ovanifrån; I ären av denna världen, jag är icke av denna världen.

²³and he said to them, `Ye are from beneath, I am from above; ye are of this world, I am not of this world;

²⁴Därför sade jag till eder att I skullen dö i edra synder; ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder.»

²⁴I said, therefore, to you, that ye shall die in your sins, for if ye may not believe that I am [he], ye shall die in your sins.`

²⁵Då frågade de honom: »Vem är du då?» Jesus svarade dem: »Det som jag redan från begynnelsen har uttalat för eder.

²⁵They said, therefore, to him, `Thou — who art thou?` and Jesus said to them, `Even what I did speak of to you at the beginning;

²⁶Mycket har jag ännu att tala och att döma i fråga om eder. Men han som har sänt mig är sannfärdig, och vad jag har hört av honom, det talar jag ut inför världen.»

²⁶many things I have to speak concerning you and to judge, but He who sent me is true, and I — what things I heard from Him — these I say to the world.`

²⁷Men de förstodo icke att det var om Fadern som han talade till dem.

²⁷They knew not that of the Father he spake to them;

²⁸Då sade Jesus: »När I haven upphöjt Människosonen, då skolen I första att jag är den jag är, och att jag icke gör något av mig själv, utan talar detta såsom Fadern har lärt mig.

²⁸Jesus, therefore, said to them, `When ye may lift up the Son of Man then ye will know that I am [he]; and of myself I do nothing, but according as my Father did teach me, these things I speak;

²⁹Och han som har sänt mig är med mig; han har icke lämnat mig allena, eftersom jag alltid gör vad honom behagar.»

²⁹and He who sent me is with me; the Father did not leave me alone, because I, the things pleasing to Him, do always.`

³⁰När han talade detta, kommo många till tro på honom.

³⁰As he is speaking these things, many believed in him;

³¹Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: »Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar;

³¹Jesus, therefore, said unto the Jews who believed in him, `If ye may remain in my word, truly my disciples ye are, and ye shall know the truth,

³²Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.»

³²and the truth shall make you free.`

³³De svarade honom: »Vi äro Abrahams säd och hava aldrig varit trälar under någon. Huru kan du då säga: 'I skolen bliva fria'?»

³³They answered him, `Seed of Abraham we are; and to no one have we been servants at any time; how dost thou say — Ye shall become free?`

³⁴Jesus svarade dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl.

³⁴Jesus answered them, `Verily, verily, I say to you — Every one who is committing sin, is a servant of the sin,

³⁵Men trälen får icke förbliva i huset för alltid; sonen får förbliva där för alltid.

³⁵and the servant doth not remain in the house — to the age, the son doth remain — to the age;

³⁶Om nu Sonen gör eder fria, så bliven i verkligen fria.

³⁶if then the son may make you free, in reality ye shall be free.

³⁷Jag vet att I ären Abrahams säd; men I stån efter att döda mig, eftersom mitt ord icke får någon ingång i eder.

³⁷`I have known that ye are seed of Abraham, but ye seek to kill me, because my word hath no place in you;

³⁸Jag talar vad jag har sett hos min Fader; så gören ock I vad I haven hört av eder fader.»

³⁸I — that which I have seen with my Father do speak, and ye, therefore, that which ye have seen with your father — ye do.`

³⁹De svarade och sade till honom: »Vår fader är ju Abraham.» Jesus svarade till dem: »Ären I Abrahams barn, så gören ock Abrahams gärningar.

³⁹They answered and said to him, `Our father is Abraham;` Jesus saith to them, `If children of Abraham ye were, the works of Abraham ye were doing;

⁴⁰Men nu stån I efter att döda mig, en man som har sagt eder sanningen, såsom jag har hört den av Gud. Så handlade icke Abraham.

⁴⁰and now, ye seek to kill me — a man who hath spoken to you the truth I heard from God; this Abraham did not;

⁴¹Nej, I gören eder faders gärningar.» De sade till honom: »Vi äro icke födda i äktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan.»

⁴¹ye do the works of your father.` They said, therefore, to him, `We of whoredom have not been born; one Father we have — God;`

⁴²Jesus svarade dem: »Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt mig.

⁴²Jesus then said to them, `If God were your father, ye were loving me, for I came forth from God, and am come; for neither have I come of myself, but He sent me;

⁴³Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke 'stån ut med' att höra på mitt ord.

⁴³wherefore do ye not know my speech? because ye are not able to hear my word.

⁴⁴I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.

⁴⁴`Ye are of a father — the devil, and the desires of your father ye will to do; he was a man-slayer from the beginning, and in the truth he hath not stood, because there is no truth in him; when one may speak the falsehood, of his own he speaketh, because he is a liar — also his father.

⁴⁵Men mig tron I icke, just därför att jag talar sanning.

⁴⁵`And because I say the truth, ye do not believe me.

⁴⁶Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd? Om jag alltså talar sanning, varför tron I mig då icke?

⁴⁶Who of you doth convict me of sin? and if I speak truth, wherefore do ye not believe me?

⁴⁷Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför att I icke ären av Gud som I icke lyssnen därtill.

⁴⁷he who is of God, the sayings of God he doth hear; because of this ye do not hear, because of God ye are not.`

⁴⁸Judarna svarade och sade till honom: »Hava vi icke rätt, då vi säga att du är en samarit och är besatt av en ond ande?»

⁴⁸The Jews, therefore, answered and said to him, `Do we not say well, that thou art a Samaritan, and hast a demon?`

⁴⁹Jesus svarade: »Jag är icke besatt av någon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I åter skymfen mig.

⁴⁹Jesus answered, `I have not a demon, but I honour my Father, and ye dishonour me;

⁵⁰Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer.

⁵⁰and I do not seek my own glory; there is who is seeking and is judging;

⁵¹Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.»

⁵¹verily, verily, I say to you, If any one may keep my word, death he may not see — to the age.`

⁵²Judarna sade till honom: »Nu förstå vi att du är besatt av en ond ande. Abraham har dött, så ock profeterna, och likväl säger du: 'Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka döden.'

⁵²The Jews, therefore, said to him, `Now we have known that thou hast a demon; Abraham did die, and the prophets, and thou dost say, If any one may keep my word, he shall not taste of death — to the age!

⁵³Icke är väl du förmer än vår Fader Abraham? Och han har ju dött. Profeterna hava också dött. Till vem gör du då dig själv?»

⁵³Art thou greater than our father Abraham, who died? and the prophets died; whom dost thou make thyself?`

⁵⁴Jesus svarade: »Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min ära intet; men det är min Fader som förlänar mig ära, han som I säger vara eder Gud.

⁵⁴Jesus answered, `If I glorify myself, my glory is nothing; it is my Father who is glorifying me, of whom ye say that He is your God;

⁵⁵Dock, I haven icke lärt känna honom, men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner honom och håller hans ord.

⁵⁵and ye have not known Him, and I have known Him, and if I say that I have not known Him, I shall be like you — speaking falsely; but I have known Him, and His word I keep;

⁵⁶Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad.»

⁵⁶Abraham, your father, was glad that he might see my day; and he saw, and did rejoice.`

⁵⁷Då sade judarna till honom: »Femtio år gammal är du icke ännu, och Abraham har du sett!»

⁵⁷The Jews, therefore, said unto him, `Thou art not yet fifty years old, and Abraham hast thou seen?`

⁵⁸Jesus sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.»

⁵⁸Jesus said to them, `Verily, verily, I say to you, Before Abraham`s coming — I am;`

⁵⁹Då togo de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

⁵⁹they took up, therefore, stones that they may cast at him, but Jesus hid himself, and went forth out of the temple, going through the midst of them, and so passed by.