¹Och tisbiten Elia, en man som förut hade uppehållit sig i Gilead, sade till Ahab: »Så sant HERREN, Israels Gud, lever, han vilkens tjänare jag är, under dessa år skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag säger det.»

¹Ug si Elias, ang Thisbinhon, nga uban sa mga pumoluyo sa Galaad, miingon kang Achab: Ingon nga buhi si Jehova, ang Dios sa Israel, sa kang kinsang atubangan ako nagatindog, walay tun-og bisan ulan niining mga tuiga, kondili sumala sa akong pulong.

²Och HERRENS ord kom till honom; han sade:

²Ug ang pulong ni Jehova midangat kaniya, nga nagaingon:

³»Gå bort härifrån och begiv dig österut, och göm dig vid bäcken Kerit, som österifrån rinner ut i Jordan.

³Pahawa ka dinhi, ug lumiso ka padulong sa silangan, ug magtago ka sa sapa sa Cherith, nga anaa sa Jordan.

⁴Din dryck skall du få ur bäcken, och korparna har jag bjudit att där förse dig med föda.»

⁴Ug mahitabo nga ikaw magainum gikan sa sapa; ug gisugo ko ang mga langggam nga uwak sa pagpakaon kanimo didto.

⁵Då gick han bort och gjorde såsom HERREN hade befallt; han gick bort och uppehöll sig vid bäcken Kerit, som österifrån rinner ut i Jordan.

⁵Busa siya miadto ug naghimo sumala sa pulong ni Jehova; kay siya miadto ug mipuyo sa duol sa sapa sa Cherith, nga anaa atbang sa Jordan.

⁶Och korparna förde till honom bröd och kött om morgonen, och bröd och kött om aftonen, och sin dryck fick han ur bäcken.

⁶Ug ang mga langgam nga uwak nanagdala kaniya sa tinapay ug sud-an sa buntag ug hapon; ug siya nag-inum gikan sa sapa.

⁷Men efter någon tid torkade bäcken ut, därför att det icke regnade i landet.

⁷Ug nahitabo sa wala madugay, nga ang sapa namala, tungod kay walay ulan sa yuta.

⁸Då kom HERRENS ord till honom; han sade:

⁸Ug ang pulong ni Jehova midangat kaniya, nga nagaingon:

⁹»Stå upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och uppehåll dig där. Se, jag har där bjudit en änka att förse dig med föda.»

⁹Tindog, umadto ka sa Sarepta nga sakup sa Sidon, ug magpuyo ka didto: ania karon, ako nagsugo sa usa ka balo nga babaye didto sa pag-alima kanimo.

¹⁰Han stod upp och gick till Sarefat. Och när han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne och sade: »Hämta litet vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.»

¹⁰Busa siya mitindog ug miadto sa Sarepta; ug sa paghianha niya sa ganghaan sa ciudad, ania karon, usa ka balo nga babaye didto nangahoy: ug iyang gitawag siya, ug miingon: Dad-i ako, ako nagahangyo kanimo, ug madiyutay nga tubig sa usa ka sudlanan aron ako makainum.

¹¹När hon nu gick för att hämta det, ropade han efter henne och sade: »Tag ock med dig ett stycke bröd åt mig.»

¹¹Ug sa diha nga nagapadulong siya sa pagdala niana iyang gitawag siya, ug miingon: Dad-i ako, nagahangyo ako kanimo, ug usa ka book nga tinapay sa imong kamot.

¹²Men hon svarade: »Så sant HERREN, din Gud, lever, jag äger icke en kaka bröd, utan allenast en hand full mjöl i krukan och litet olja i kruset. Och se, här har jag samlat ihop ett par vedpinnar, och jag går nu hem och tillreder det åt mig och min son, för att vi må äta det och sedan dö.»

¹²Ug siya miingon: Ingon nga si Jehova nga imong Dios buhi, wala akoy usa ka book nga tinapay, apan usa ka kumkom nga harina anaa sa tadyaw, usa ka diyutayng lana anaa sa tibud-tibud: ug, ania karon, ako namunit niining duha ka lugas nga kahoy aron sumulod ug magluto niana alang kanako ug sa akong anak nga lalake, aron kan-on namo kini, ug mamatay.

¹³Då sade Elia till henne: »Frukta icke; gå och gör såsom du har sagt. Men red först till en liten kaka därav åt mig, och bär ut den till mig; red sedan till åt dig och din son.

¹³Ug si Elias miingon kaniya: Ayaw kahadlok; lakaw ug buhata ingon sa imong gipamulong; apan buhati ako didto sa usa ka diyutayng tinapay pag-una, ug dad-a kanako, ug sa tapus niana pagbuhat alang kanimo ug alang sa imong anak nga lalake.

¹⁴Ty så säger HERREN, Israels Gud: Mjölet i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag då HERREN låter det regna på jorden.»

¹⁴Kay kini mao ang gipamulong ni Jehova, ang Dios sa Israel: Ang tadyaw sa harina dili mahutdan, ni mahutdan ang tibud-tibud sa lana hangtud sa adlaw nga si Jehova magapaulan sa ibabaw sa yuta.

¹⁵Då gick hon åstad och gjorde såsom Elia hade sagt. Och hon hade sedan att äta, hon själv och han och hennes husfolk, en lång tid.

¹⁵Ug siya miadto ug nagbuhat sumala sa pulong ni Elias: ug siya, ug siya nga lalake, ug ang mga kauban sa iyang balay, mingkaon sulod sa daghang mga adlaw.

¹⁶Mjölet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tröt icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.

¹⁶Ang tadyaw sa harina wala makulangi, ni mahutdan ang tibud-tibud sa lana, sumala sa pulong ni Jehova nga iyang gipamulong pinaagi kang Elias.

¹⁷Men härefter hände sig, att kvinnans, hans värdinnas, son blev sjuk; hans sjukdom blev mycket svår, så att han till slut icke mer andades.

¹⁷Ug nahitabo sa tapus niining mga butanga, nga ang anak nga lalake sa babaye, ang tag-balay, nagdaut; ug ang iyang sakit malisud kaayo, nga walay gininhawa nga nahabilin kaniya.

¹⁸Då sade hon till Elia: »Vad har du med mig att göra, du gudsman? Du har kommit till mig, för att min missgärning skulle bliva ihågkommen, så att min son måste dö.»

¹⁸Ug siya miingon kang Elias: Unsay akong buhaton kanimo, Oh ikaw nga tawo sa Dios? Mahianhi ba ikaw kanako aron nga ang akong sala mahinumduman ug sa pagpatay sa akong anak nga lalake!

¹⁹Men han sade till henne: »Giv mig din son.» Och han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i salen där han bodde och lade honom på sin säng.

¹⁹Ug siya miingon kaniya: Dad-a kanako ang imong anak nga lalake. Ug gikuha siya gikan sa iyang sabakan, ug gidala siya ngadto sa taas sa sulod, diin siya magpuyo, ug gipahigda siya sa iyang kaugalingong higdaanan.

²⁰Och han ropade till HERREN och sade: »HERRE, min Gud, har du väl kunnat göra så illa mot denna änka, vilkens gäst jag är, att du har dödat hennes son?»

²⁰Ug siya misangpit kang Jehova, ug miingon: Oh Jehova nga akong Dios, gidad-an mo ba usab sa kadautan ang balo nga babaye nga akong giiponan, sa pagpatay sa iyang anak nga lalake?

²¹Därefter sträckte han sig ut över gossen tre gånger och ropade till HERREN och sade: »HERRE, min Gud, låt denna gosses själ komma tillbaka in i honom.»

²¹Ug siya mikulob sa makatulo sa ibabaw sa bata, ug misinggit kang Jehova, ug miingon: Oh Jehova nga akong Dios, ako nagahangyo kanimo nga pabalikon mo unta pag-usab kaniya ang kalag niining bataa.

²²Och HERREN hörde Elias röst, och gossens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen.

²²Ug si Jehova namati sa tingog ni Elias; ug ang kalag sa bata mibalik kaniya pag-usab ug siya nabuhi.

²³Och Elia tog gossen och bar honom från salen ned i huset och gav honom åt hans moder. Och Elia sade: »Se, din son lever.»

²³Ug gikuha ni Elias ang bata, ug gidala siya ngadto sa ubos gikan sa sulod ngadto sa balay, ug gihatag siya sa iyang inahan; ug si Elias miingon: Tan-awa, ang imong anak nga lalake buhi.

²⁴Då sade kvinnan till Elia: »Nu vet jag att du är en gudsman, och att HERRENS ord i din mun är sanning.»

²⁴Ug ang babaye miingon kang Elias; Karon ako nahibalo na nga ikaw ang usa ka tawo sa Dios, ug ang pulong ni Jehova sa imong baba matuod.