¹Josia var åtta år gammal, när han blev konung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. Hans moder hette Jedida, Adajas dotter, från Boskat.

¹Si Josias may walo ka tuig ang panuigon sa pagsugod niya paghari; ug siya naghari ug katloan ug usa ka tuig sa Jerusalem: ug ang ngalan sa iyang inahan mao si Idida ang anak nga babaye ni Adaia sa Boscath.

²Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek icke av vare sig till höger eller till vänster.

²Ug gibuhat niya ang matarung sa mga mata ni Jehova, ug naglakat sa tanang dalan ni David nga iyang amahan, ug wala motipas ngadto sa kamot nga too kun sa wala.

³I sitt adertonde regeringsår sände konung Josia sekreteraren Safan, son till Asalja, Mesullams son, åstad till HERRENS hus och sade:

³Ug nahitabo sa ikanapulo ug walo ka tuig ni hari Josias, nga gipaadto sa hari si Saphan, ang anak nga lalake ni Azalia, anak nga lalake ni Mesullam, ang escriba, ngadto sa balay ni Jehova, nga nagaingon:

⁴»Gå upp till översteprästen Hilkia, och bjud honom att göra i ordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedan de hava blivit insamlade ifrån folket av dem som hålla vakt vid tröskeln.

⁴Sumaka ka ngadto kang Hilcias, ang labawng sacerdote, aron iyang isipon ang salapi nga gidala ngadto sa balay ni Jehova, nga natigum sa mga magbalantay nga nagbantay sa bakanan gikan sa katawohan:

⁵Och han skall överlämna dem åt de män som förrätta arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem åt de män som arbeta vid HERRENS hus, för att sätta i stånd vad som är förfallet på huset,

⁵Ug kini gipahatag nila sa kamot sa mamumuo nga nagabantay sa balay ni Jehova; ug gipahatag kanila kini sa mamumuo nga anaa sa balay ni Jehova, aron sa pag-ayo sa mga nangatumpag sa balay,

⁶nämligen åt timmermännen, byggningsmännen och murarna, så ock till att inköpa trävirke och huggen sten för att sätta huset i stånd.

⁶Ngadto sa mga panday ug sa mga magtutukod, ug sa mga magtitiltil sa bato, ug aron ipapalit sa tabla, ug sa mga tiniltilan nga bato, aron sa pag-ayo sa balay ni Jehova.

⁷Dock skall man icke hålla någon räkenskap med dem angående de penningar som överlämnas åt dem, utan de skola få handla på heder och tro.»

⁷Apan wala lamang ipha nila ang salapi nga gihatag sa ilang kamot; kay sila mga matinumanon man.

⁸Och översteprästen Hilkia sade till sekreteraren Safan: »Jag har funnit lagboken i HERRENS hus.» Och Hilkia gav boken åt Safan, och han läste den.

⁸Ug si Hilcias ang labawng sacerdote miingon kang Saphan, nga escriba: Nakaplagan ko ang basahon sa Kasugoan sa balay ni Jehova. Ug gihatag ni Hilcias ang basahon kang Saphan, ug iyang gibasa kini.

⁹Därefter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sin berättelse inför konungen; han sade: »Dina tjänare hava tömt ut de penningar som funnos i templet, och hava överlämnat dem åt de män som förrätta arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus.»

⁹Ug si Saphan nga escriba miadto sa hari, ug gisuginlan pag-usab ang hari, ug miingon: Gikuha sa imong mga alagad ang salapi nga nakita didto sa balay, ug gihatag sa kamot sa mamumuo nga nagabantay sa balay ni Jehova.

¹⁰Vidare berättade sekreteraren Safan för konungen och sade: »Prästen Hilkia har givit mig en bok.» Och Safan föreläste den för konungen.

¹⁰Ug si Saphan nga escriba nagsugilon sa hari, nga nagaingon: Si Hilcias nga sacerdote naghatag kanako ug usa ka basahon. Ug kini gibasa ni Saphan sa atubangan sa hari.

¹¹När konungen nu hörde lagbokens ord, rev han sönder sina kläder.

¹¹Ug nahitabo, sa nakadungog ang hari sa mga pulong sa basahon sa Kasugoan, iyang gigisi ang iyang mga saput.

¹²Och konungen bjöd prästen Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjänare, och sade:

¹²Ug ang hari nagsugo kang Hilcias nga sacerdote, ug kang Ahicam ang anak nga lalake ni Saphan, ug kang Achbor ang anak nga lalake ni Michaia, ug kang Saphan nga escriba, ug kang Isaias ang alagad sa hari, sa pag-ingon:

¹³»Gån och frågen HERREN för mig och för folket, ja, för hela Juda, angående det som står i denna bok som nu har blivit funnen. Ty stor är HERRENS vrede, den som är upptänd mot oss, därför att våra fäder icke hava velat lyssna till denna boks ord och icke hava gjort allt som är oss föreskrivet.

¹³Lakaw kamo, pangutana kang Jehova alang kanako, ug alang sa katawohan, ug alang sa tibook nga Juda, mahitungod sa mga pulong niining basahona nga hingkaplagan; kay daku ang kaligutgut ni Jehova nga misilaub batok kanato, tungod kay ang atong mga amahan wala mamati sa mga pulong niining basahona sa pagbuhat sa tanang nahisulat mahitungod kanato.

¹⁴Då gingo prästen Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till profetissan Hulda, hustru åt Sallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas' son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne.

¹⁴Busa si Hilcias nga sacerdote, ug si Ahicam, ug Achbor, ug si Saphan, ug si Isaias, ming-adto kang Hulda ang manalagna nga babaye, ang asawa ni Sallum nga anak nga lalake ni Ticva, ang anak nga lalake ni Karkas, ang magbalantay sa mga bisti, (karon siya nagpuyo sa Jerusalem sa ikaduha ka bahin sa ciudad); ug sila nakigsulti kaniya.

¹⁵Då sade hon till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Sägen till den man som har sänt eder till mig:

¹⁵Ug siya miingon kanila: Kini mao ang gipamulong ni Jehova, ang Dios sa Israel: Suginlan ninyo ang tawo nga nagpadala kaninyo dinhi kanako,

¹⁶Så säger HERREN: Se, över denna plats och över dess invånare skall jag låta olycka komma, allt vad som står i den bok som Juda konung har läst --

¹⁶Kini mao ang giingon ni Jehova: Ania karon, magadala ako sa kadautan niining dapita, ug sa mga pumoluyo diha, sumala sa tanan nga mga pulong sa basahon nga nabasa sa hari sa Juda.

¹⁷detta därför att de hava övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar, och så hava förtörnat mig med alla sina händers verk. Min vrede skall upptändas mot denna plats och skall icke bliva utsläckt.

¹⁷Tungod kay ilang gibiyaan ako, ug nagsunog ug incienso alang sa laing mga dios, aron sila makahagit kanako sa kasuko uban sa tanang buhat sa ilang mga kamot, busa ang akong kaligutgut pasilaubon batok niining dapita, ug kini dili mapalong.

¹⁸Men till Juda konung, som har sänt eder för att fråga HERREN, till honom skolen I säga så: Så säger HERRES, Israels Gud,

¹⁸Apan alang sa hari sa Juda, nga nagsugo kaninyo sa pagpangutana kang Jehova, kini mao ang inyong igasulti kaniya: Kini mao ang gipamulong ni Jehova, ang Dios sa Israel, mahitungod sa mga pulong nga imong nadungog,

¹⁹angående de ord som du har hört: Eftersom ditt hjärta blev bevekt och du ödmjukade dig inför HERREN, när du hörde vad jag har talat mot denna plats och mot dess invånare, nämligen att de skola bliva ett föremål för häpnad och ett exempel som man nämner, när man förbannar, och eftersom du rev sönder dina kläder och grät inför mig, fördenskull har jag ock hört dig, säger HERREN.

¹⁹Tungod kay ang imong kasingkasing malumo, ug ikaw nagmapaubsanon sa atubangan ni Jehova, sa pagkadungog mo sa akong gipamulong batok niining dapita, ug batok sa mga nagapuyo diha, nga sila unta mahimong kamingawan ug usa ka tinunglo, ug gigisi mo ang imong mga bisti, ug naghilak sa akong atubangan; ako usab namati kanimo, namulong si Jehova.

²⁰Därför vill jag samla dig till dina fäder, så att du får samlas till dem i din grav med frid; och dina ögon skola slippa att se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats.» Och de vände till baka till konungen med detta svar.

²⁰Busa, ania karon, tigumon ko kamo ngadto sa inyong mga amahan, ug ikaw pagatigumon ngadto sa imong lubnganan sa kalinaw, dili makakita ang imong mga mata sa tanang kadaut nga akong pagadad-on niining dapita. Ug ilang gisuginlan pag-usab ang hari.