¹Och HERREN sände Natan till David. När han kom in till honom, sade han till honom: »Två män bodde i samma stad; den ene var rik och den andre fattig.

¹Ug si Jehova nagapadala kang Nathan ngadto kang David. Ug siya miadto kaniya ug miingon kaniya: May duruha ka tawo sa usa ka ciudad; ang usa adunahan ug ang usa kabus.

²Den rike hade får och fäkreatur i stor myckenhet.

²Ang adunahan nga tawo may daghan kaayong panon sa carnero ug mga panon sa mga vaca;

³Men den fattige hade icke mer än ett enda litet lamm, som han hade köpt; han uppfödde det, och det växte upp hos honom och hans söner, tillsammans med dem: det åt av hans brödstycke och drack ur hans bägare och låg i hans famn och var för honom såsom en dotter.

³Apan ang kabus nga tawo walay bisan unsa, gawas sa usa ka diyutay nga bayeng carnero nga nati, nga iyang pinalit ug gibuhi: ug kini mitubo ipon kaniya, ug uban sa iyang mga anak; kini nagkaon sa iyang kaugalingong tinapay, ug nag-inum sa iyang kaugalingong copa ug gipauraray sa iyang sabakan, ug alang kaniya kini sama sa iyang anak nga babaye.

⁴Så kom en vägfarande till den rike mannen; då nändes han icke taga av sina får och fäkreatur för att tillreda åt den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattige mannens lamm och tillredde det åt mannen som hade kommit till honom.»

⁴Ug may usa ka lumalangyaw nga miadto sa adunahan nga tawo, ug siya wala bumuot sa pagkuha gikan sa iyang kaugalingong panon sa carnero, ug gikan sa iyang kaugalinong panon sa vaca, aron ihawon alang sa humalapit nga tawo nga nahianha kaniya, apan gikuha ang nating carnero sa kabus nga tawo, ug giihaw kini alang sa tawo nga nahianha kaniya.

⁵Då upptändes Davids vrede storligen mot den mannen, och han sade till Natan: »Så sant HERREN lever: dödens barn är den man som har gjort detta.

⁵Ug ang kasuko ni David misilaub sa daku uyamut batok sa tawo; ug siya miingon kang Nathan: Ingon nga si Jehova buhi, ang tawo nga nagbuhat niini angay nga patyon:

⁶Och lammet skall han ersätta fyradubbelt, därför att han gjorde sådant, och eftersom han var så obarmhärtig.»

⁶Ug iyang igauli ang nating carnero sa upat ka pilo, tungod kay gibuhat niya kining butanga, ug tungod kay siya walay kalooy.

⁷Men Natan sade till David: »Du är den mannen. Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har smort dig till konung över Israel, och jag har räddat dig ur Sauls hand.

⁷Ug si Nathan miingon kang David: Ikaw mao ang tawo. Kini mao ang gipamulong na Jehova, ang Dios sa Israel, ako nagdihog kanimo nga hari sa ibabaw sa Israel, ug ako nagluwas kanimo gikan sa kamot ni Saul;

⁸Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda. Och om detta skulle vara för litet, så vore jag villig att ytterligare giva dig både ett och annat.

⁸Ug ako naghatag kanimo sa balay sa imong agalon, ug ang mga asawa sa imong agalon diha sa imong sabakan, ug naghatag ako kanimo sa balay sa Israel ug sa Juda, ug kong kini diyutay ra gayud pun-an ko pa unta ikaw niini ug nianang mga butanga.

⁹Varför har du då föraktat HERRENS ord och gjort vad ont är i hans ögon? Hetiten Uria har du låtit slå ihjäl med svärd, och hans hustru har du tagit till hustru åt dig själv; ja, honom har du dräpt med Ammons barns svärd.

⁹Nganong nagtamay ka sa pulong ni Jehova, sa pagbuhat niadtong dautan sa iyang mga mata? Ikaw nagsamad kang Uria, ang Hetehanon, pinaagi sa pinuti, ug nagkuha sa iyang asawa aron maimong asawa, ug gipatay mo siya pinaagi sa pinuti sa mga anak sa Ammon.

¹⁰Så skall nu icke heller svärdet vika ifrån ditt hus till evig tid, därför att du har föraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru åt dig.

¹⁰Busa karon ang espada dili mobulag gikan sa imong balay, tungod kay ikaw nagtamay kanako, ug nagkuha sa asawa ni Uria, ang Hetehanon aron imong maasawa.

¹¹Så säger HERREN: Se, jag skall låta olyckor komma över dig från ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur inför dina ögon och giva dem åt en annan, och han skall ligga hos dina hustrur mitt på ljusa dagen.

¹¹Sa ingon niini namulong si Jehova: Ania karon, ako mopatindog ug dautan batok kanimo gikan sa imong kaugalingong balay; ug ako magakuha sa imong mga asawa sa atubangan sa imong mga mata, ug ihatag ko sila ngadto sa imong silingan, ug siya mohigda ipon sa imong mga asawa diha sa dayag niini nga adlaw.

¹²Ty väl har du gjort sådant i hemlighet, men jag vill låta detta ske inför hela Israel, och det på ljusa dagen.»

¹²Kay ikaw naghimo niana sa tago; pagabuhaton ko kining butanga sa atubangan sa tibook nga Israel, ug sa atubangan sa adlaw.

¹³Då sade David till Natan: »Jag har syndat mot HERREN.» Natan sade till David: »Så har ock HERREN tillgivit dig din synd; du skall icke dö.

¹³Ug si David miingon kang Nathan: Ako nakasala batok kang Jehova. Ug si Nathan miingon kang David: Si Jehova usab nagpapas sa imong sala; ikaw dili mamatay.

¹⁴Men eftersom du genom denna gärning har kommit HERRENS fiender att förakta honom, skall ock den son som har blivit född åt dig döden dö.»

¹⁴Bisan pa niana, tungod kay niining buhata, ikaw naghatag ug dakung hinungdan sa mga kaaway ni Jehova sa pagpasipala, ang bata usab nagmatawo-mamatay gayud.

¹⁵Sedan gick Natan hem igen. Och HERREN slog barnet som Urias hustru hade fött åt David, han slog det, så att det blev dödssjukt.

¹⁵Ug si Nathan milakaw ngadto sa iyang balay. Ug si Jehova naghampak sa bata nga gianak sa asawa ni Uria kang David, ug kini nagmasakiton sa hilabihan.

¹⁶Då sökte David Gud för gossens skull; och David höll fasta, och när han kom hem, låg han på bara marken över natten.

¹⁶Busa si David nagpakilooy sa Dios alang sa bata; ug si David nagpuasa, ug misulod, ug mihigda sa tibook nga gabii sa ibabaw sa yuta.

¹⁷Då stodo de äldste i hans hus upp och gingo till honom, för att förmå honom att stiga upp från marken; men han ville icke, och han åt icke heller något med dem.

¹⁷Ug ang mga anciano sa iyang balay mingbangon, ug mingtindog sa tupad kaniya, aron sa pagbangon kaniya gikan sa yuta: apan siya wala bumuot, ni mokaon siya ug tinapay uban kanila.

¹⁸Men på sjunde dagen dog barnet. Då fruktade Davids tjänare att om tala för honom att barnet hade dött, ty de tänkte: »När vi talade till honom, medan barnet ännu levde, ville han ju icke lyssna till våra ord. Huru skulle vi då kunna säga till honom att barnet har dött? Han kunde göra något ont.»

¹⁸Ug nahitabo sa ikapito ka adlaw, ang bata namatay. Ug ang mga sulogoon ni David nahadlok sa pagsugilon kaniya nga ang bata patay na; kay sila miingon: Ania karon, samtang buhi pa ang bata kita mingsulti kaniya, ug wala siya mamati sa atong tingog: Pagkadaku ang pagsakit sa iyang kaugalingon, kong siya suginlan nato nga ang bata patay na!

¹⁹Men när David såg att hans tjänare viskade med varandra, förstod han att barnet hade dött. Då frågade David sina tjänare: »Har barnet dött?» De svarade: »Ja.»

¹⁹Apan sa diha nga si David nakakita nga ang iyang mga sulogoon nanaghulongihong, si David nakasabut nga ang bata patay na; ug si Davidi miingon sa iyang mga sulogoon: Namatay na ba ang bata? Ug sila miingon: Siya patay na.

²⁰Då stod David upp från marken och tvådde sig och smorde sig och bytte om kläder och gick in i HERRENS hus och tillbad. Och när han kom hem igen, begärde han att man skulle sätta fram mat åt honom, och han åt.

²⁰Unya si David mibangon gikan sa yuta, ug mihilam-os, ug nanihog sa iyang kaugalingon, ug nag-ilis sa iyang bisti; ug miadto siya sa balay ni Jehova, ug misimba: unya siya miadto sa iyang kaugalingong balay; ug sa nakapangutana na siya, sila mingbutang ug tinapay sa iyang atubangan, ug siya mikaon.

²¹Då sade hans tjänare till honom: »Varför gör du på detta sätt? Medan barnet levde, fastade du och grät för dess skull; men så snart barnet har dött, står du upp och äter!»

²¹Unya miingon ang iyang mga sulogoon kaniya: Unsang butanga kining imong nabuhat? Ikaw nagpuasa ug nagbakho alang sa bata samtang buhi pa siya; apan sa diha nga namatay na ang bata, ikaw mibangon ug mikaon ug tinapay.

²²Han svarade: så länge barnet ännu levde, fastade och grät jag, ty jag tänkte: 'Vem vet, kanhända bliver HERREN mig nådig och låter barnet få leva.'

²²Ug siya miingon: Samtang buhi pa ang bata, ako nagpuasa ug nagbakho; kay ako miingon Kinsay nahibalo kong si Jehova dili ba malooy kanako, aron ang bata mabuhi?

²³Men nu, när det har dött, varför skulle jag då fasta? Kan jag väl skaffa honom tillbaka igen? Jag går bort till honom, men han kommer icke tillbaka till mig.»

²³Apan karon siya patay na, nganong magpuasa pa ako? Makapabalik ba kaha ako pag-usab kaniya? Moadto ako kaniya, apan siya dili na mahibalik kanako.

²⁴Och David tröstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och låg hos henne. Och hon födde en son, åt vilken han gav namnet Salomo. Och HERREN älskade honom

²⁴Ug si Bath-sheba ang iyang asawa, gilipay ni David, ug miadto kaniya ug mihigda ipon kaniya. Ug siya nanganak kaniya ug usa ka anak nga lalake, ug iyang gitawag ang iyang ngalan nga si Salomon. Ug si Jehova nahigugma kaniya;

²⁵och sände ett budskap med profeten Natan, och denne gav honom namnet Jedidja, för HERRENS skull.

²⁵Ug gipasugoan niya pinaagi sa kamot ni Nathan, ang manalagna; ug iyang gitawag ang iyang ngalan nga Jedidiah tungod kang Jehova.

²⁶Och Joab angrep Rabba i Ammons barns land och intog konungastaden.

²⁶Karon si Joab nakig-away batok sa Rabba sa mga anak sa Ammon, ug nakuha ang harianon nga ciudad.

²⁷Sedan sände Joab bud till David och lät säga honom: »Jag har angripit Rabba och har redan intagit Vattenstaden.

²⁷Ug si Joab mipadala ug sulogoon ngadto kang David, ug miingon: Ako nakig-away batok sa Rabba; Oo, nakuha ko ang ciudad sa mga katubigan.

²⁸Så församla du nu det övriga folket och belägra staden och intag den, så att det icke bliver jag som intager staden och får bära namnet därför.»

²⁸Busa karon tiguma ang uban sa katawohan, ug magpahaluna alang sa gubat atbang sa ciudad, ug kuhaa kana; tingali unya makuha ko ang ciudad, ug kini pagatawgon sunod sa akong ngalan.

²⁹Då församlade David allt folket och tågade till Rabba och angrep det och intog det.

²⁹Ug si David mitigum sa tanang katawohan, ug miadto sa Rabba, ug nakig-away batok niini, ug nakuha kini.

³⁰Och han tog deras konungs krona från hans huvud; den vägde en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu på Davids huvud. Och han förde ut byte från staden i stor myckenhet.

³⁰Ug iyang gikuha ang purongpurong sa ilang hari gikan sa iyang ulo; ug ang gibug-aton niini, may usa ka talento nga bulawan, ug diha niana may mga mahal nga bato; ug kini gibutang sa ulo ni David. Ug iyang gidala ang inagaw sa ciudad, hilabihang pagkadaghan.

³¹Och folket därinne förde han ut och lade dem under sågar och tröskvagnar av järn och bilor av järn och överlämnade dem åt Molok. Så gjorde han mot Ammons barns alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem.

³¹Ug iyang gipanala ang katawohan nga didto niini, ug gipamutang sila sa ilalum sa mga gabas, ug sa mga kahig nga puthaw, ug sa mga wasay nga puthaw, ug gipalatas sila sa hudno nga tisa: ug ingon niini ang gihimo niya sa tanang mga ciudad sa mga anak sa Ammon. Ug si David ug ang tanang katawohan mingpauli ngadto sa Jerusalem.