¹Hör, Israel! Du går nu över Jordan, för att komma ditin och underlägga dig folk, större och mäktigare än du, städer, stora och befästa upp mot himmelen,

¹Magpatalinghug ka, Oh Israel: ikaw motabok niining adlawa sa Jordan aron sa pagsulod sa pag-agaw ug mga nasud nga labing dagku ug labing kusgan kay kanimo, mga ciudad nga dagku ug kinutaan hangtud sa langit,

²anakiternas stora och resliga folkstam, som du själv känner, och om vilken du har hört att man säger: »Vem kan stå emot Anaks barn!»

²Usa ka katawohan nga dagku ug hatag-as, mga anak sa higante nga inyong hiilhan, nga tungod kanila nakadungog ikaw sa ginaingon. Kinsa ba ang makatindog sa atubangan sa mga anak sa higante?

³Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den som går framför dig, såsom en förtärande eld; han skall förgöra dem, och han skall förgöra dem, och han skall ödmjuka dem för dig, och du skall fördriva dem och utrota dem med hast, såsom HERREN har lovat dig.

³Busa, hibaloi niiing adlawa, nga si Jehova nga imong Dios magauna kanimo sa pagtabok ingon sa kalayo nga magaut-ut; magalaglag siya kanila, ug pagapaubson niya sa imong atubangan; ug sama niini, magapapahawa ka kanila, ug magalaglag ka kanila sa madali, sumala sa gisulti ni Jehova kanimo.

⁴Då nu HERREN, din Gud, driver dem undan för dig, må du icke säga vid dig själv: »För min rättfärdighets skull har HERREN låtit mig komma in i detta land och taga det i besittning.» Ty dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN fördriver dem för dig.

⁴Dili ka magsulti gikan sa imong kasingkasing, sa tapus si Jehova magasalikway kanila gikan sa imong atubangan, nga magaingon: Tungod sa akong pagkamatarung gipasulod ako ni Jehova sa pagpanag-iya niining yutaa; busa tungod sa pagkadautan niining mga nasud ginasalikway sila ni Jehova sa imong atubangan.

⁵Icke din rättfärdighet och din rättsinnighet är det som gör att du får komma in i deras land och taga det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN, din Gud, fördriver dem för dig. Så vill ock HERREN uppfylla vad han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.

⁵Dili tungod sa imong pagkamatarung, ni tungod sa pagkatul-id sa imong kasingkasing, makasulod ka sa pagpanag-iya sa yuta nila; kondili tungod sa pagkadautan niining mga nasud nga si Jehova nga imong Dios nagasalikway kanila gikan sa imong atubangan, aron matukod niya ang pulong nga gipanumpa ni Jehova sa imong mga amahan, kang Abraham, kang Isaac ug kang Jacob.

⁶Därför må du nu veta att det icke är din rättfärdighet som gör att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du är ett hårdnackat folk.

⁶Busa, hibaloi nga dili tungod sa imong pagkamatarung nagahatag kanimo si Jehova niining maayong yuta aron sa pagpanag-iya niini: kay ikaw maoy usa ka katawohan nga masukihon.

⁷Kom ihåg, förgät icke, huru du i öknen förtörnade HERREN, din Gud. Allt ifrån den dag då du drog ut ur Egyptens land, ända till dess I nu haven kommit hit, haven I varit gensträviga mot HERREN.

⁷Hinumduman mo, dili ka mahikalimot, kong giunsa mo paghagit sa kaligutgut si Jehova nga imong Dios didto sa kamingawan: gikan sa adlaw nga migikan ka sa yuta sa Egipto hangtud nga misulod kamo niining dapita, nagmasuklanon kamo batok kang Jehova.

⁸Vid Horeb förtörnaden I HERREN, och HERREN vredgades på eder, så att han ville förgöra eder.

⁸Ug didto sa Horeb usab naghagit kamo kang Jehova sa kaligutgut ug nasuko si Jehova batok kaninyo ngadto sa paglaglag kaninyo

⁹När jag hade stigit upp på berget för att taga emot stentavlorna, det förbunds tavlor, som HERREN hade slutit med eder, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan att dricka.

⁹Sa pagtungas ko sa bukid sa pagdawat sa mga papan nga bato, bisan sa mga papan sa tugon nga gibuhat ni Jehova uban kaninyo, didto mipabilin ako sa bukid sa kap-atan ka adlaw ug kap-atan ka gabii; ako wala mokaon ug tinapay ni moinum ug tubig;

¹⁰Och HERREN gav mig de två stentavlorna, på vilka Gud hade skrivit med sitt finger; vad där stod var alldeles lika med de ord HERREN hade talat med eder på berget ur elden, den dag då I voren församlade där.

¹⁰Ug gihatag ni Jehova kanako ang duruha ka papan nga bato nga sinulatan sa tudlo sa Dios; ug kanila nahasulat ingon sa tanan nga mga pulong mga gisulti ni Jehova kaninyo didto sa bukid gikan sa taliwala sa kalayo sa adlaw sa pagkatigum.

¹¹Och när de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna voro förlidna, gav HERREN mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.

¹¹Ug nahitabo nga sa katapusan sa kap-atan ka adlaw ug kap-atan ka gabii, gihatag ni Jehova kanako ang duruha ka papan nga bato, bisan ang mga papan sa tugon.

¹²Och HERREN sade till mig: »Stå upp och gå med hast ned härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har tagit sig till, vad fördärvligt är. De hava redan vikit av ifrån den väg som jag bjöd dem gå; de hava gjort sig ett gjutet beläte.»

¹²Ug si Jehova miingon kanako: Tumindog ka, ug lumugsong sa madali gikan dinhi, kay ang imong katawohan nga imong gikuha gikan sa Egipto naghimo ug dautan sa ilang kaugalingon; sa madali mingbulag sila sa dalan nga akong gisugo kanila: nagbuhat sila alang kanila ug usa ka larawan nga tinunaw.

¹³Och HERREN talade till mig och sade: »jag har sett att detta folk är ett hårdnackat folk.

¹³Labut pa misulti kanako si Jehova, nga nagaingon: Nakita ko kining katawohan, ug, ania karon, kini usa ka katawohan nga masukihon:

¹⁴Lämna mig i fred, ty jag vill förgöra dem och utplåna deras namn, så att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än detta.»

¹⁴Pasagdi ako, nga pagalaglagon ko sila, ug pagapalaon ko ang ilang ngalan gikan sa ilalum sa langit: pagabuhaton ko ikaw nga usa ka nasud nga labing kusgan ug labing daghan pa kay kanila.

¹⁵Då vände jag mig om och steg ned från berget, som brann i eld; och jag hade i mina båda händer förbundets två tavlor.

¹⁵Busa mipauli ako ug milugsong gikan sa bukid, ug ang bukid, nagdilaab sa kalayo; ug ang duruha ka papan sa tugon diha sa akong mga kamot.

¹⁶Och jag fick då se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I haden gjort eder en gjuten kalv; så haden I redan vikit av ifrån den väg som HERREN hade bjudit eder gå.

¹⁶Ug mitan-aw ako, ug ania karon, nakasala kamo batok kang Jehova nga inyong Dios; nagbuhat kamo ug usa ka nating vaca nga tinunaw; mibulag kamo sa madali gikan sa dalan nga gisugo ni Jehova kaninyo.

¹⁷Då fattade jag i de båda tavlorna och kastade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför edra ögon.

¹⁷Ug gikuptan ko ang duruha ka papan ug akong gisalibay sila gikan sa akong duruha ka kamot, ug gidugmok ko sila sa atubangan sa inyong mga mata.

¹⁸Och jag föll ned inför HERRENS ansikte och låg så, likasom förra gången i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan att dricka, för all den synds skulle som I haden begått genom att göra vad ont var i HERRENS ögon, till att förtörna honom.

¹⁸Ug mihapa ako sa atubangan ni Jehova, sama sa una, sa kap-atan ka adlaw ug sa kap-atan ka gabii; wala ako mokaon ug tinapay ni moinum ug tubig; tungod sa tanan ninyo nga sala nga inyong gibuhat, tungod sa imong pagbuhat ug dautan sa mga mata ni Jehova aron sa pagpasuko kaniya.

¹⁹Ty jag fruktade för den vrede och förbittring mot eder, av vilken HERREN hade blivit så uppfylld att han ville förgöra eder. Och HERREN hörde mig även denna gång.

¹⁹Kay nahadlok ako sa kasuko ug sa kapungot nga gibatonan ni Jehova batok kaninyo ngadto sa paglaglag kaninyo. Apan si Jehova nagpatalinghug kanako niadtong panahona usab.

²⁰Också på Aron blev HERREN mycket vred, så att han ville förgöra honom, och jag bad då jämväl för Aron.

²⁰Batok kang Aaron nasuko si Jehova sa hilabihan gayud ngadto sa paglaglag kaniya: ug nag-ampo usab ako alang kang Aaron niadtong panahona.

²¹Sedan tog jag kalven, syndabelätet som I haden gjort, och brände den i eld och krossade sönder den väl, till dess att den blev fint stoft, och det stoftet kastade jag i bäcken som flöt ned från berget.

²¹Ug gikuha ko ang inyong sala, ang nating vaca nga inyong gibuhat, ug gisunog ko kini sa kalayo, ug gitipaktipak ko, nga giligis hangtud nga nadugmok pag-ayo, hangtud nga nahimong fino sama sa abug: ug gisalibay ko ang abug niini ngadto sa sapa nga nagaagay gikan sa bukid.

²²I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava förtörnaden I ock HERREN.

²²Ug didto sa Tabera ug sa Massa ug sa Kibroth-hataavah naghagit kamo sa kasuko ni Jehova.

²³Och när HERREN ville sända eder åstad från Kades-Barnea och sade: »Dragen upp och intagen det land som jag har givit eder», då voren I gensträviga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och hörden icke hans röst.

²³Ug sa gisugo kamo ni Jehova gikan sa Cades-barnea, nga nagaingon: Panungas kamo ug panag-iyaha ninyo ang yuta nga akong gihatag kaninyo, nagmasukihon usab kamo sa sugo ni Jehova nga inyong Dios, ug kamo wala managtoo, wala usab kamo managtuman sa iyang tingog.

²⁴Ja, gensträviga haven I varit mot HERREN allt ifrån den dag då jag lärde känna eder.

²⁴Nagmasukihon kamo kang Jehova sukad sa adlaw nga nakaila ako kaninyo.

²⁵Så föll jag då ned inför HERRENS ansikte och låg så i de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna; ty HERREN hade sagt att han ville förgöra eder.

²⁵Busa mihapa ako sa atubangan ni Jehova sulod sa kap-atan ka adlaw ug sa kap-atan ka gabii, nga didto ako mihapa, kay miingon si Jehova nga pagalaglagon niya kamo.

²⁶Och jag bad till HERREN och sade: »Herre, HERRE, fördärva icke ditt folk och din arvedel, som du har förlossat med din stora makt, och som du med stark hand har fört ut ur Egypten.

²⁶Ug nag-ampo ako kang Jehova, ug miingon: Oh Ginoong Jehova, dili mo paglaglagon ang imong katawohan ug ang imong panulondon nga imong giluwas pinaagi sa imong pagkamakagagahum, nga imong gikuha gikan sa Egipto pinaagi sa kamot nga kusgan.

²⁷Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob, se icke på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd;

²⁷Hinumdumi ang imong mga ulipon, si Abraham, si Isaac ug si Jacob, dili ka magatan-aw sa kagahi niining katawohan bisan sa ilang pagkadautan, bisan sa ilang sala.

²⁸på det att man icke må säga i det land varur du har fört oss ut: 'Därför att HERREN, icke förmådde föra dem in i det land som han hade lovat åt dem, och därför att han hatade dem, förde han dem ut och lät dem dö i öknen.'

²⁸Tingali lamang unya ang yuta diin kami imong gikuha, magaingon: Tungod kay si Jehova wala makahimo sa pagdala ngadto sa yuta nga iyang gisaad kanila, ug tungod kay siya nagadumot kanila, iyang gidala sila ngadto aron sa pagpatay kanila sa kamingawan.

²⁹De äro ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.»

²⁹Apan sila imong katawohan ug imong kabilin nga imong gikuha sa imong dakung gahum ug sa imong bukton nga tinuy-od.