¹Men när folket såg att Mose dröjde att komma ned från berget, församlade de sig omkring Aron och sade till honom: »Upp, gör oss en gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land.»

¹Ug sa diha nga nakita sa katawohan nga si Moises nagdugay sa paglugsong gikan sa bukid, ang katawohan nagtigum sa ilang kaugalingon ngadto kang Aaron ug miingon kaniya: Tindog, ug buhati kami ug mga dios, nga magauna kanamo, kay mahitungod niining Moises, kadtong tawo nga nagkuha kanamo gikan sa yuta sa Egipto, kami wala manghibalo kong unsay nahitabo kaniya.

²Då sade Aron till dem: »Tagen guldringarna ut ur öronen på edra hustrur, edra söner och edra döttrar, och bären dem till mig.

²Ug si Aaron miingon kanila: Panangtanga ninyo ang mga arios nga bulawan nga anaa sa mga dalunggan sa inyong mga asawa, ug sa inyong mga anak nga lalake, ug sa inyong mga anak nga babaye, ug dad-a kini ninyo ngari kanako.

³Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen, och de buro dem till Aron;

³Ug ang tibook nga katawohan nanangtang sa mga ariyos nga bulawan nga diha sa ilang mga dalunggan, ug gidala kini ngadto kang Aaron.

⁴och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde därav en gjuten kalv. Och de sade: »Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.»

⁴Ug siya nagdawat niini sa mga kamot nila, ug gikulit kini niya uban sa usa ka silsil, ug gihimo niya kini nga usa ka nating vaca nga tinunaw. Ug miingon sila: Kini sila mao ang imong mga dios, Oh Israel, nga mikuha kanimo gikan sa yuta sa Egipto!

⁵När Aron såg detta, byggde han ett altare åt honom. Och Aron lät utropa och säga: »I morgon bliver en HERRENS högtid.»

⁵Ug sa diha nga si Aaron nakakita niini, nagtukod siya ug usa ka halaran sa atubangan sa nating vaca ; ug si Aaron nagmantala, ug miingon: Ugma mao ang fiesta ni Jehova.

⁶Dagen därefter stodo de bittida upp och offrade brännoffer och buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till att leka.

⁶Ug nanagmata sila sa pagsayo sa sunod nga buntag ug nanaghalad sila ug mga halad-nga-sinunog, ug nanagdala sila ug mga halad-sa-pakigdait; ug milingkod ang katawohan sa pagkaon ug sa pag-inum, ug nanagpanindog sila sa pagdula.

⁷Då sade HERREN till Mose: »Gå ditned, ty ditt folk, som du har fört upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad fördärvligt är.

⁷Ug si Jehova miingon kang Moises: Lumakaw ka, lumugsong ka ngadto sa ubos; kay ang imong katawohan nga gikuha mo gikan sa yuta sa Egipto, nanagdaut sa ilang kaugalingon.

⁸De hava redan vikit av ifrån den väg som jag bjöd dem gå; de hava gjort sig en gjuten kalv. Den hava de tillbett, åt den hava de offrat, och sagt: 'Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.»

⁸Sila nahisimang sa hinanali gikan sa dalan nga akong gisugo kanila, ug nanagbuhat sila alang kanila ug usa ka nating vaca nga tinunaw, ug nanagsimba sila niini, ug nanaghalad sila niini, ug nanag-ingon: Kini sila mao ang imong mga dios, Oh Israel, nga nagkuha kanimo gikan sa yuta sa Egipto.

⁹Och HERREN sade ytterligare till Mose: »Jag ser att detta folk är ett hårdnackat folk.

⁹Ug si Jehova miingon kang Moises: Nakita ko kining katawohan, ug ania karon, kini maoy katawohan nga magahi ug liog.

¹⁰Så låt mig nu vara, på det att min vrede må brinna mot dem, och på det att jag må förgöra dem; dig vill jag sedan göra till ett stort folk.»

¹⁰Busa karon, pasagdi ako nga magadilaab ang akong kaligutgut batok kanila, ug aron pagaut-uton ko sila, ug ikaw pagabuhaton nga usa ka daku nga nasud.

¹¹Men Mose bönföll inför HERREN, sin Gud, och sade: »HERRE, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och stark hand har fört ut ur Egyptens land?

¹¹Ug si Moises nangamuyo kang Jehova nga iyang Dios, ug nag-ingon: Oh Jehova, ngano ba nga magadilaab ang imong kaligutgut batok sa imong katawohan nga imong gikuha gikan sa yuta sa Egipto uban sa usa ka dakung gahum ug uban sa usa ka kamot nga kusgan?

¹²Varför skulle egyptierna få säga: 'Till deras olycka har han fört dem ut, till att dräpa dem bland bergen och förgöra dem från jorden'? Vänd dig ifrån din vredes glöd, och ångra det onda du nu har i sinnet mot ditt folk.

¹²Kay ngano ba nga magasulti ang mga Egiptohanon, nga magaingon: Alang sa kadautan gikuha mo sila aron sa pagpatay kanila dinhi sa mga kabukiran, ug sa pag-ut-ut kanila gikan sa nawong sa yuta? Kuhaa ang kabangis sa imong kasuko ug bumulag ka gikan niining kadautan batok sa imong katawohan.

¹³Tänk på Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, åt vilka du med ed vid dig själv har givit det löftet: 'Jag skall göra eder säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och hela det land som jag har talat om skall jag giva åt eder säd, och de skola få det till evärdlig arvedel.'»

¹³Hinumdumi si Abraham, si Isaac ug si Israel nga imong mga alagad, nga kanila nanumpa ikaw nga sa imong kaugalingon gayud, ug miingon ikaw kanila: Pagapadaghanon ko ang inyong kaliwatan ingon sa mga bitoon sa langit, ug kining tibook nga yuta nga akong giingon, akong ihatag sa inyong kaliwatan, ug sila magapanunod niini sa walay katapusan.

¹⁴Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

¹⁴Ug si Jehova nagbasul sa kadautan nga iyang giingon nga iyang pagabuhaton unta sa iyang katawohan.

¹⁵Och Mose vände sig om och steg ned från berget, och han hade med sig vittnesbördets två tavlor. Och på tavlornas båda sidor var skrivet både på den ena sidan och på den andra var skrivet.

¹⁵Ug si Moises mibalik, ug milugsong gikan sa bukid, nga ginadala sa iyang kamot ang duruha ka papan sa pagpamatuod; ang mga papan nga gisulatan sa iyang duruha ka luyo; sa usa ka luyo ug sa pikas gisulatan kini.

¹⁶Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.

¹⁶Ug ang mga papan binuhat sa Dios, ug ang sulat mao ang sulat sa Dios, nga gikulit sa ibabaw sa mga papan.

¹⁷När Josua nu hörde huru folket skriade, sade han till Mose: »Krigsrop höres i lägret.»

¹⁷Ug sa diha nga si Josue nakadungog sa kagahub sa katawohan, samtang sila nagasinggit, miingon siya kang Moises: Adunay kagahub sa gubat sa dapit sa campo.

¹⁸Men han svarade: »Det är varken segerrop som höres, ej heller är det ett ropande såsom efter nederlag; det är sång jag hör.»

¹⁸Ug siya miingon: Dili man mao ang paghugyaw sa mga mananaug, ni mao ang tingog niadtong mga nagatu-aw tungod kay nadaug sila; apan ang kagahub nga ila sa mga nagaambahan maoy nadungog ko.

¹⁹När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, upptändes hans vrede, och han kastade tavlorna ifrån sig och slog sönder dem nedanför berget.

¹⁹Ug nahitabo kini, nga sa pag-abut niya haduol sa campo, nga nakita niya ang nating vaca, ug ang mga pagsayaw; ug misilaub ang kasuko ni Moises, ug gisalibay niya ang mga papan gikan sa iyang mga kamot, ug nadugmok kini sa lusaran sa bukid.

²⁰Sedan tog han kalven som de hade gjort, och brände den i eld och krossade den till stoft; detta strödde han i vattnet och gav det åt Israels barn att dricka.

²⁰Ug gikuha niya ang nating vaca nga ilang gibuhat, ug kini gisunog niya sa kalayo, ug kini gigaling niya hangtud nga napulbos, ug gisabwag kini sa ibabaw sa mga tubig ug kini gipainum niya sa mga anak sa Israel.

²¹Och Mose sade till Aron: »Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att begå en så stor synd?»

²¹Ug si Moises miingon kang Aaron: Unsa ba ang gibuhat niining katawohan kanimo nga ikaw nagadala man ug usa ka dakung sala sa ibabaw nila?

²²Aron svarade: »Min herres vrede må icke upptändas; du vet själv att detta folk är ont.

²²Ug mitubag si Aaron: Dili unta mosilaub ang kasuko sa akong ginoo; ikaw nakaila sa katawohan, nga sila naandam alang sa kadautan.

²³De sade till mig: 'Gör oss en gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land.'

²³Kay sila nanag-ingon kanako: Buhati kami ug mga dios, nga magauna kanamo; kay mahitungod niining Moises, ang tawo nga mikuha kanamo gikan sa Egipto, kami wala manghibalo sa nahitabo kaniya.

²⁴Då sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de gåvo det åt mig. Och jag kastade det i elden, och så kom kalven till.»

²⁴Ug ako miingon kanila: Bisan kinsa nga adunay bulawan, tangtanga ninyo kana. Ug ilang gihatag kini kanako, ug gibutang ko kini sa kalayo, ug migula kining nating vaca.

²⁵Då nu Mose såg att folket var lössläppt, eftersom Aron, till skadeglädje för deras fiender, hade släppt dem lösa,

²⁵Ug sa nakita ni Moises nga ang katawohan nagpatuyang (kay gitugutan sila ni Aaron sa pagpatuyang sa pagkaagi nga naulawan sila sa taliwala sa ilang mga kaaway),

²⁶ställde han sig i porten till lägret och ropade: »Var och en som hör HERREN till komme hit till mig.» Då församlade sig till honom alla Levi barn.

²⁶Unya si Moises mitindog sa pultahan sa campo, ug miingon: Kong kinsa ang dapig kang Jehova moari siya kanako. Ug ang tanan nga mga anak ni Levi mitingub ngadto kaniya.

²⁷Och han sade till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände.

²⁷Ug siya miingon kanila: Mao kini ang giingon ni Jehova, ang Dios sa Israel: Magtakin ang tagsatagsa ka tawo sa iyang pinuti diha sa iyang hawak ug pangagi kamo, ug magbalik-balik kamo gikan sa usa ka pultahan ngadto sa usa ka pultahan sa campo, ug patya ninyo ang tagsatagsa sa iyang igsoon, ug ang tagsatagsa sa iyang kauban, ug ang tagsatagsa sa iyang silingan.

²⁸Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män.

²⁸Ug gibuhat kini sa mga anak ni Levi, sumala sa pulong ni Moises, ug nangapukan sa katawohan niadtong adlawa ang totolo ka libo ka tawo.

²⁹Och Mose sade: »Eftersom I nu haven stått emot edra egna söner och bröder, mån I i dag taga handfyllning till HERRENS tjänst, för att välsignelse i dag må komma över eder.»

²⁹Ug si Moises miingon: Igahin ang inyong kaugalingon karon kang Jehova, oo, ang tagsatagsa ka tawo batok sa iyang anak nga lalake, ug batok sa iyang igsoon nga lalake; aron siya maghatag kaninyo sa iyang panalangin niining adlawa.

³⁰Dagen därefter sade Mose till folket: »I haven begått en stor synd. Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan bringa försoning för eder synd.»

³⁰Ug nahatabo nga sa adlaw nga misunod, nga si Moises miingon sa katawohan: Nakasala kamo ug usa ka dakung sala: ug karon motungas ako ngadto kang Jehova; tingali magabuhat ako ug halad-sa-pagtabon sa sala alang sa inyong mga sala.

³¹Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: »Ack, detta folk har begått en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld.

³¹Ug si Moises mibalik ngadto kang Jehova, ug miingon: Oh, kining katawohan nakasala ug usa ka dakung sala, ug nagbuhat sila ug mga dios nga bulawan.

³²Men förlåt dem nu deras synd; varom icke, så utplåna mig ur boken som du skriver i.»

³²Apan karon, kong pasayloon mo ang ilang sala; ug dili ugaling, palaa ako, ginaampo ko kanimo, gikan sa imong basahon nga gisulatan mo.

³³Men HERREN svarade Mose: »Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok.

³³Ug si Jehova miingon kang Moises: Bisan kinsa nga nakasala batok kanako, kini siya pagapalaon ko sa akong basahon.

³⁴Gå nu och för folket dit jag har sagt dig; se, min ängel skall gå framför dig. Men när min hemsökelses dag kommer, skall jag på dem hemsöka deras synd.»

³⁴Ug lumakaw ka, dad-a kining katawohan didto sa dapit nga akong giingon kanimo. Ania karon, ang akong manolonda magauna kanimo; apan sa adlaw sa akong pagdu-aw, pagaduawon ko ang ilang sala sa ibabaw nila.

³⁵Så straffade HERREN folket, därför att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

³⁵Ug gisamaran ni Jehova ang katawohan, kay nagbuhat sila ug nating vaca, nga gibuhat ni Aaron.