¹Och i elfte året, på första dagen i månaden, kom HERRENS ord till mig; han sade:

¹Ug nahitabo, sa ikanapulo ug usa ka tuig, sa nahaunang adlaw sa bulan, nga ang pulong ni Jehova midangat kanako, nga nagaingon:

²Du människobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem: »Rätt så, uppbruten är nu folkens port, den är öppnad för mig; jag bliver rik, nu då hon är förödd»,

²Anak sa tawo, tungod kay ang Tiro nag-ingon batok sa Jerusalem: Aha, siya natumpag kadtong maoy ganghaan sa katawohan; siya mibalitok kanako; ako mapuno sa katigayonan karon nga siya nalumpag na:

³därför säger Herren, HERREN så: Se, jag skall komma över dig, Tyrus, och jag skall upphäva många folk mot dig, likasom havet upphäver sina böljor.

³Busa mao kini ang giingon sa Ginoong Jehova: Ania karon, ako batok kanimo, Oh Tiro, ug mopaanhi sa daghang mga nasud batok kanimo, ingon sa dagat nga mopasaka sa iyang mga balud.

⁴De skola förstöra Tyrus' murar och riva ned dess torn. Så skall jag sopa bort själva dess grus och förvandla staden till en kal klippa.

⁴Ug lumpagon nila ang mga kuta sa Tiro, ug gun-obon ang iyang mga torre: kiyason ko usab ang iyang mga abug gikan kaniya, ug buhaton ko siya nga usa ka bato nga hubo.

⁵En torkplats för fisknät skall den vara ute i havet; ty jag har talat, säger Herren, HERREN. Ja, den skall bliva ett byte för folken;

⁵Siya mahimong usa ka dapit nga pagaladlaran sa mga pukot sa taliwala sa dagat; kay ako namulong niini, nagaingon ang Ginoong Jehova; ug siya mahimong inagaw sa mga nasud.

⁶och dess döttrar på fastlandet skola dräpas med svärd. De skola förnimma att jag är HERREN.

⁶Ug ang iyang mga anak nga babaye nga anaa sa kaumahan pagapatyon pinaagi sa espada, ug sila makaila nga ako mao si Jehova.

⁷Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag vill låta Nebukadressar, konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifrån över Tyrus, med hästar och vagnar och ryttare och med en stor hop folk.

⁷Kay mao kini ang giingon sa Ginoong Jehova: Ania karon, gikan sa amihanan ipadala ngadto sa Tiro si Nabucodonosor nga hari sa Babilonia, hari sa mga hari, uban ang mga kabayo, ug uban ang mga carro, ug uban ang mga nanagkabayo, ug uban ang panon, ug daghang katawohan.

⁸Dina döttrar på fastlandet skall han dräpa med svärd; han skall bygga en belägringsmur mot dig och kasta upp mot dig en vall och resa ett sköldtak mot dig.

⁸Pamatyon niya pinaagi sa espada ang imong mga anaknga babaye nga atua sa uma; ug siya magatukod mga kuta batok kanimo, ug magabuhat usa ka bungtod batok kanimo, ug moalsa sa taming batok kanimo.

⁹Sin murbräckas stötar skall han rikta mot dina murar och skall med sina krigsredskap bryta ned dina torn.

⁹Ug iyang ipahamutang ang mga maquina nga iglulumpag batok sa imong mga kuta, ug uban sa iyang mga wasay gun-obon niya ang imong mga torre.

¹⁰Hans hästar äro så många att dammet skall överhölja dig. Vid dånet av hans ryttare och av hans hjuldon och vagnar skola dina murar darra, när han drager in genom dina portar, såsom man drager in i en erövrad stad.

¹⁰Tungod sa pagkadaghan sa iyang mga kabayo ang ilang mga abug magatabon kanimo: ang imong mga kuta mangurog sa kasaba sa mga magkakabayo, ug sa mga carromata, ug sa mga carro, sa diha nga siya mosulod sa imong mga ganghaan, ingon sa mga tawo nga mosulod sa usa ka ciudad, diin may usa ka natumpag.

¹¹Med sina hästars hovar skall han trampa sönder alla dina gator; ditt folk skall han dräpa med svärd, och dina stolta stoder skola störta till jorden.

¹¹Sa mga koko sa iyang mga kabayo siya magatamak sa tanan mong kadalanan; pamatyon niya ang imong katawohan pinaagi sa espada; ug ang mga haligi sa imong kalig-on mangagun-ob ngadto sa yuta.

¹²Man skall röva dina skatter och plundra dina handelsvaror; man skall riva dina murar och bryta ned dina sköna hus; och stenarna, trävirket och gruset skall man kasta i havet.

¹²Ug agawon nila ang imong mga bahandi, ug ilang tukbon ang imong mga butang nga baligya; ug gun-obon nila ang imong mga kuta, ug lumpagon ang maanindot mong mga balay; ug ilang ibutang ang imong mga bato, ug ang imong tigkahoy ug ang imong mga abug sa taliwala sa katubigan.

¹³Jag skall göra slut på dina sångers buller, och man skall icke mer höra klangen av dina harpor.

¹³Ug akong pahunongon ang kasaba sa imong mga awit; ug ang tingog sa imong mga alpa dili na hindunggan pag-usab.

¹⁴Ja, jag skall göra dig till en kal klippa en torkplats för fisknät skall du bliva; aldrig mer skall du varda uppbyggd. Ty jag, HERREN, har talat, säger Herren, HERREN.

¹⁴Ug himoon ko ikaw nga usa ka bato nga hubo; ikaw mahimong usa ka dapit nga ladlaran sa mga pukot; dili na ikaw pagatukoron pag-usab: kay ako si Jehova namulong niini, nagaingon ang Ginoong Jehova.

¹⁵Så säger Herren, HERREN till Tyrus: Sannerligen, vid dånet av ditt fall, när de slagna jämra sig, vid det att man dräper och mördar i dig, skola havsländerna bäva.

¹⁵Mao kini ang giingon sa Ginoong Jehova sa Tiro: Dili ba ang mga pulo mangurog sa dinaguok sa imong pagkapukan, sa diha nga ang mga samaran manag-agulo, sa diha nga ang pagpamatay himoon sa imong taliwala?

¹⁶Och alla hövdingar vid havet skola stiga ned från sina troner, de skola lägga bort sina mantlar och taga av sig sina brokigt vävda kläder; förskräckelse bliver deras klädnad, och nere på jorden skola de sitta; deras förskräckelse varder ständigt ny, och de häpna över ditt öde.

¹⁶Unya ang tanang mga principe sa dagat mokanaug gikan sa ilang mga trono, ug hukason ang mga kupo nila, ug huboon nila ang ilang binoldahang mga saput: sila magasul-ob sa ilang kaugalingon uban ang mga pagkurog; sila managlingkod sa yuta, ug sa tagsatagsa ka gutlo magakurog, ug manghibulong kanimo.

¹⁷De stämma upp en klagosång över dig och säga om dig: Huru har du icke blivit förstörd, du havsfolkens tillhåll, du högtprisade stad, du som var så mäktig på havet, där du låg med dina invånare, vilka fyllde människorna med skräck för alla som bodde i dig!

¹⁷Ug sila magabakho tungod kanimo, ug mag-ingon kanimo: Naunsa nga nalumpag ka, ikaw nga ginapuy-an sa mga tawo sa kadagatan, ang nabantug nga ciudad, nga malig-on sa dagat, siya ug ang iyang pumoluyo, nga nakapahadlok sa tanang nagpuyo didto!

¹⁸Nu förskräckas havsländerna på ditt falls dag, och öarna i havet förfäras vid din undergång.

¹⁸Karon ang mga pulo mangurog sa adlaw sa imong pagkapukan, oo, ang mga pulo nga anaa sa dagat mangalisang sa imong paggikan.

¹⁹Ty så säger Herren, HERREN: När jag gör dig till en ödelagd stad, lik någon stad som ingen bebor, ja, när jag låter djupet upphäva sig mot dig och de stora vattnen betäcka dig,

¹⁹Kay mao kini ang giingon sa Ginoong Jehova: Sa diha nga ako maghimo kanimo nga usa ka ciudad nga biniyaan, ingon sa mga ciudad nga wala pagpuy-i; sa diha nga pasakaon ko ang kahiladman diha kanimo, ug ang dagkung katubigan managtabon kanimo;

²⁰då störtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven, till folk som levde för länge sedan; och lik en längesedan ödelagd plats får du ligga där i jordens djup, hos dem som hava farit ned i graven. Så skall du förbliva obebodd, medan jag gör härliga ting i de levandes land.

²⁰Nan dad-on ko ikaw uban kanila nga nanaug ngadto sa gahong, ngadto sa katawohan sa kanhing panahon, ug magapapuyo kanimo sa ubos nga mga dapit sa yuta, sa mga dapit nga biniyaan kanhi, uban kanila nga nanaug sa gahong, aron ikaw dili na pagapuy-an; ug ibutang ko ang himaya sa yuta sa mga buhi.

²¹Jag skall låta dig taga en ande med förskräckelse, så att man aldrig i evighet skall finna dig, huru man än söker efter dig, säger Herren, HERREN.

²¹Himoon ko ikaw nga kalisangan, ug ikaw mawagtang; bisan pa ikaw pangitaon, apan dili ka gayud hikaplagan pag-usab, nagaingon ang Ginoong Jehova.