¹Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;

¹Apan nagaingon ako: Nga sa bata pa ang manununod, walay kalainan gikan sa usa ka ulipon bisan siya ginoo sa tanan.

²ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.

²Kondili anaa siya sa ilalum sa mga magbalantay ug sa mga tinugyanan sa panahon nga gitagal sa amahan.

³Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter».

³Ingon man usab kita, nga sa bata pa kita, mga ulipon kita sa ilalum sa mga bata nga pagtolon-an sa kalibutan.

⁴Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,

⁴Apan sa pag-abut sa kahingpitan sa panahon, gipadala sa Dios ang iyang Anak, nga natawo sa usa ka babaye, natawo sa ilalum sa Kasugoan,

⁵för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.

⁵Aron pagtubson niya sila nga anaa sa ilalum sa Kasugoan, aron makadawat kita sa pagka-sinagop nga mga anak.

⁶Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»

⁶Ug tungod kay mga Anak kamo, ang Dios nagpadala sa Espiritu sa iyang Anak nganhi sa atong mga kasingkasing, nga nanggilaba: Abba, Amahan.

⁷Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.

⁷Sa pagkaagi nga, dili na ikaw ulipon, kondili anak; ug kong anak, nan, manununod sa Dios pinaagi kang Cristo.

⁸Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.

⁸Apan niadtong panahona, sa wala pa kamo makaila sa Dios, kamo mga ulipon nila nga sa ilang kinaiya dili mga dios.

⁹Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?

⁹Apan karon, nga nakaila na kamo sa Dios, kun ingnon hinoon, sa hing-ilhan kamo sa Dios, naunsa ba nga mobalik man kamo pag-usab niadtong mga maluya ug uban sa mga bata nga pagtolon-an, nga niini buot kamo magpaulipon pag-usab.

¹⁰I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. --

¹⁰Gilihian ninyo ang mga adlaw, ug ang mga bulan, ug ang mga panahon, ug ang mga tuig.

¹¹Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.

¹¹Nahadlok ako kaninyo, nga tingali nakabuhat ako sa walay kapuslanan alang kaninyo.

¹²Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.

¹²Mga igsoon, nagapangaliyupo ako kaninyo nga manig-ingon kamo kanako, kay ako usab ingon man kaninyo. Wala kamoy nahimo kanako nga bisan unsa nga dautan.

¹³I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.

¹³Apan hingbaloan ninyo nga tungod sa usa ka sakit sa unod, nagmantala una ako kaninyo sa Maayong Balita.

¹⁴Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.

¹⁴Ug kadtong sa akong unod nga maoy usa ka panulay kaninyo, wala ninyo pagtamaya, ug wala ninyo isalikway; kondili inyong gidawat ako ingon sa usa ka manolonda sa Dios, ingon kang Cristo Jesus.

¹⁵När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.

¹⁵Busa hain na man kadtong pag-dayeg sa inyong kaugalingon? Kay ginapamatuod ko kaninyo, nga, kong arang mahimo, gilusok unta ninyo ang inyong mga mata, ug ihatag ninyo kanako.

¹⁶Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!

¹⁶Sa ingon niana, nahimo ba ako nga kaaway ninyo tungod sa pag-asoy ko kaninyo sa kamatuoran?

¹⁷Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.

¹⁷Sila nagapangita sa masingkamoton kaninyo sa paagi nga dili maayo; hinonoa, buot nila nga isalikway kamo, aron kamo managpangita kanila.

¹⁸Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,

¹⁸Apan maayo nga pangitaon kita sa masingkamoton sa kaayohan sa tanang panahon; ug dili lamang kong anaa ako, nga nagaatubang kaninyo.

¹⁹I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.

¹⁹Mga anak ko, tungod kaninyo mibalik ang akong kasakit, hangtud nga si Cristo matawo sa sulod ninyo.

²⁰Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.

²⁰Apan buot unta ako makig-atubang kaninyo karon, ug sa pag-ilis sa akong tingog; kay nalibug ako tungod kaninyo.

²¹Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?

²¹Suginli ako ninyo, kamo nga buot mopasakup sa Kasugoan, wala ba kamo makadungog sa Kasugoan?

²²Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.

²²Kay nahasulat na, nga si Abraham may duha ka mga anak nga lalake; ang usa sa ulipon nga babaye, ug ang usa sa babaye nga may kagawasan.

²³Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.

²³Apan ang anak sa ulipon natawo sumala sa unod; apan ang anak sa babaye nga may kagawasan, natawo pinaagi sa saad.

²⁴Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.

²⁴Kining mga butanga mga panganinawan. Kay kining mga babaye mao ang duha ka mga tugon; ang usa gikan sa bukid sa Sinai, nga nanganak ngadto sa pagkaulipon, nga mao si Agar.

²⁵Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.

²⁵Kay kining pulong Agar, mao ang bukid nga Sinai sa Arabia, ug mahatungod sa Jerusalem karon, kay anaa sa pagkaulipon uban sa iyang mga anak.

²⁶Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.

²⁶Apan ang Jerusalem nga atua sa itaas mao ang may kagawasan, nga mao ang atong inahan.

²⁷Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.»

²⁷Kay nahasulat: Maglipay ka, ikaw apuli nga wala mag-anak; tumiyabaw ug suminggit ka, ikaw nga wala manganak; kay daghan pa ang mga anak sa mga gibiyaan kay kaninyo nga iya sa may bana.

²⁸Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.

²⁸Busa, kita mga igsoon, sama kang Isaac, mga anak sa saad.

²⁹Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.

²⁹Apan ingon kaniadto siya nga gipanganak sumala sa unod, naglutos kaniya nga gipanganak sumala sa espiritu, mao usab kini karon.

³⁰Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.»

³⁰Apan unsa bay giingon sa Kasulatan? Isalikway ang ulipon nga babaye ug ang iyang anak; kay ang anak sa ulipon nga babaye dili makapanunod uban sa anak sa babaye nga may kagawasan.

³¹Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.

³¹Busa, mga igsoon, kita dili mga anak sa ulipon nga babaye, kondili, sa babaye nga may kagawasan.