¹När Isak hade blivit gammal och hans ögon voro skumma, så att han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin äldste son, och sade till honom: »Min son!» Han svarade honom: »Vad vill du?»

¹Ug nahitabo nga sa natigulang na si Isaac, ug ang iyang mga mata midulom na , sa pagkaagi nga siya nawad-an na sa panan-aw, gitawag niya si Esau, nga iyang anak nga magulang, ug siya miingon kaniya: Anak ko; ug siya mitubag: Ania ako.

²Då sade han: »Se, jag är gammal och vet icke när jag skall dö.

²Ug miingon siya: Tan-awa karon, ako tigulang na, ako wala mahibalo sa adlaw sa akong kamatayon:

³Så tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i marken och jaga villebråd åt mig;

³Busa karon, ako nangamuyo kanimo, kuhaa ang imong mga hinagiban, ang imong baslayan ug ang imong pana, ug lumakaw ka sa kapatagan ug ipangayam mo ako.

⁴red sedan till åt mig en smaklig rätt, en sådan som jag tycker om, och bär in den till mig till att äta, på det att min själ må välsigna dig, förrän jag dör.»

⁴Ug buhatan mo ako ug makaon nga lamian, ingon sa akong higugmaan ug dad-on mo nganhi kanako, ug mokaon ako aron panalanginan ka sa akong kalag, sa dili pa mamatay ako.

⁵Men Rebecka hörde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan Esau gick ut i marken för att jaga villebråd till att föra hem,

⁵Ug si Rebeca nagpatalinghug, sa pagsulti ni Isaac kang Esau, nga iyang anak; ug milakaw si Esau sa kapatagan sa pagkuha ug inayaman nga iyang pagadad-on.

⁶sade Rebecka till sin son Jakob: »Se, jag har hört din fader tala så till din broder Esau:

⁶Ug si Rebeca nagsulti kang Jacob nga iyang anak, nga nagaingon: Ania karon hingdunggan ko sa imong amahan nga nagasulti kang Esau nga imong igsoon nga nagaingon:

⁷'Hämta mig villebråd och red till åt mig en smaklig rätt, på det att jag må äta och sedan välsigna dig inför HERREN, förrän jag dör.'

⁷Dad-an mo ako nganhi ug inayaman, ug ibuhat ako ug makaon nga lamian aron makakaon ako, ug panalanginan ikaw sa atubangan ni Jehova sa dili pa mamatay ako.

⁸Så hör nu vad jag säger, min son, och gör vad jag bjuder dig.

⁸Busa karon, anak ko, tumana ang akong tingog sumala sa akong isugo kanimo:

⁹Gå bort till hjorden och hämta mig därifrån två goda killingar, så vill jag av dem tillreda en smaklig rätt åt din fader, en sådan som han tycker om.

⁹Umadto ka karon sa panon, ug gikan didto dad-an mo ako ug duruha ka book nga mga maayong kanding nga gagmay nga lake, ug sila pagabuhaton ko ug mga sud-an nga lamian alang sa imong amahan, ingon sa iyang higugmaan.

¹⁰Och du skall bära in den till din fader till att äta, på det att han må välsigna dig, förrän han dör.»

¹⁰Ug dad-on mo kini sa imong amahan, aron mokaon siya, sa ingon niana ikaw panalanginan niya sa dili pa mamatay siya.

¹¹Men Jakob sade till sin moder Rebecka: »Min broder Esau är ju luden, och jag är slät.

¹¹Ug si Jacob miingon kang Rebeca nga iyang inahan: Ania karon, si Esau nga akong igsoon, balhiboon man nga pagkatawo, ug ako hanglas nga pagkatawo:

¹²Kanhända tager min fader på mig, och jag bliver då av honom hållen för en bespottare och skaffar mig förbannelse i stället för välsignelse.»

¹²Tingali unya hikapon ako sa akong amahan, ug ako pagadahumon niya nga malimbongon, ug modangat kanako ang tunglo, ug dili hinoon ang panalangin.

¹³Då sade hans moder till honom: »Den förbannelsen komme över mig, min son; hör nu allenast vad jag säger, och gå och hämta dem åt mig.»

¹³Ug ang iyang inahan miingon kaniya: Anak ko, kanako mahulog ang tunglo nga mahaanha kanimo; magtuman ka lamang sa akong tingog, ug lumakaw ka, ug kini dad-on mo nganhi kanako.

¹⁴Då gick han och hämtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig rätt, en sådan som hans fader tyckte om.

¹⁴Ug siya milakaw, ug mikuha, ug gidala niya kini ngadto sa iyang nahan; ug ang iyang inahan nagbuhat ug makaon nga lamian ingon sa higugmaan sa iyang amahan.

¹⁵Och Rebecka tog Esaus, sin äldre sons, högtidskläder, som hon hade hos sig i huset, och satte dem på Jakob, sin yngre son.

¹⁵Ug si Rebeca mikuha sa mga maayong bisti ni Esau nga anak niya nga kamagulangan, nga didto uban kaniya sa iyang balay, ug gibisti niya kang Jacob nga iyang anak nga kamanghuran.

¹⁶Och med skinnen av killingarna beklädde hon hans händer och den släta delen av hans hals.

¹⁶Ug siya gisul-oban sa ibabaw sa iyang mga kamot sa mga panit sa mga nati nga kanding; ug sa ibabaw sa tingkoy sa dapit diin walay buhok.

¹⁷Sedan lämnade hon åt sin son Jakob den smakliga rätten och brödet som hon hade tillrett.

¹⁷Ug iyang gihatag ang makaon nga lamian ug ang tinapay nga gihikay niya, sa kamot ni Jacob nga iyang anak.

¹⁸Och han gick in till sin fader och sade: »Min fader!» Han svarade: »Vad vill du? Vem är du, min son?»

¹⁸Ug siya miadto sa iyang amahan, ug miingon siya: Amahan ko; ug siya mitubag: Ania ako; kinsa ba ikaw, anak ko?

¹⁹Då sade Jakob till sin fader: »Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort såsom du tillsade mig; sätt dig upp och ät av mitt villebråd, på det att din själ må välsigna mig.»

¹⁹Ug si Jacob miingon sa iyang amahan: Ako si Esau nga imong panganay; gibuhat ko ang butang sumala sa gisugo mo kanako; bumangon ka karon, nangamuyo ako, lumingkod ka, ug kumaon sa akong inayaman, aron panalanginan mo ako sa imong kalag.

²⁰Men Isak sade till sin son: »Huru har du så snart kunnat finna något, min son?» Han svarade: »HERREN, din Gud, skickade det i min väg.»

²⁰Ug si Isaac miingon sa iyang anak: Naunsa nga nakakaplag man ikaw niana sa madali, anak ko? Ug siya mitubag: Kay si Jehova nga imong Dios naghatag niini kanako sa madali.

²¹Då sade Isak till Jakob: »Kom hit, min son, och låt mig taga på dig och känna om du är min son Esau eller icke.»

²¹Ug si Isaac miingon kang Jacob: Dumuol ka karon, nangamuyo ako kanimo, aron ikaw hikapon ko, anak ko, kong ikaw mao ba gayud ang akong anak nga si Esau o dili ba.

²²Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och när denne hade tagit på honom, sade han: »Rösten är Jakobs röst, men händerna äro Esaus händer.»

²²Ug miduol si Jacob sa iyang amahan nga si Isaac; ug iyang gihikap siya, ug miingon siya: Ang tingog mao ang tingog ni Jacob, apan ang mga kamot mao ang mga kamot ni Esau.

²³Och han kände icke igen honom, ty hans händer voro ludna såsom hans broder Esaus händer; och han välsignade honom.

²³Ug siya wala makaila kaniya; kay ang iyang mga kamot balhiboon man sama sa mga kamot ni Esau: Ug iyang gipanalanginan siya.

²⁴Men han frågade: »Är du verkligen min son Esau?» Han svarade: »Ja.»

²⁴Ug miingon siya: Ikaw ba ang akong anak nga si Esau? Ug siya mitubag: Ako man.

²⁵Då sade han: »Bär hit maten åt mig och låt mig äta av min sons villebråd, på det att min själ må välsigna dig.» Och han bar fram den till honom, och han åt; och han räckte honom vin, och han drack.

²⁵Ug miingon siya: Ipaduol kana kanako, mokaon ako sa inayaman sa akong anak, aron magapanalangin kanimo ang akong kalag. Ug ang makaon iyang gipaduol ug mikaon siya; iyang gidad-an usab siya ug vino, ug miinum siya.

²⁶Därefter sade hans fader Isak till honom: »Kom hit och kyss mig, min son.»

²⁶Ug miingon kaniya si Isaac nga iyang amahan: Dumuol ka karon, ug halokan mo ako, anak ko.

²⁷När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom; han sade: »Se, av min son utgår doft, lik doften av en mark, som HERREN har välsignat.

²⁷Ug siya miduol, ug iyang gihalokan siya; ug nakapanimaho si Isaac sa baho sa iyang mga bisti, ug iyang gipanalanginan siya, ug miingon siya: Tan-awa, ang baho sa akong anak. Ingon sa baho sa kapatagan nga gipanalanginan ni Jehova:

²⁸Så give dig Gud av himmelens dagg och av jordens fetma och säd och vin i rikligt mått.

²⁸Ug, pagahatagan ka sa Dios sa tun-og gikan sa langit. Ug sa mga kinatambokan sa yuta, Ug sa kadagaya sa trigo ug sa duga sa parras:

²⁹Folk tjäne dig, och folkslag falle ned för dig. Bliv en herre över dina bröder, och må din moders söner falla ned för dig. Förbannad vare den som förbannar dig, och välsignad vare den som välsignar dig!»

²⁹Magaalagad kanimo ang mga katawohan; Ug ang mga nasud managyukbo kanimo: Magaginoo ikaw sa imong mga igsoon, Ug managyukbo kanimo ang mga anak sa imong inahan: Mga tinunglo ang mga magatunglo kanimo, Ug pagabulahanon ang mga nagapanalangin kanimo.

³⁰Men när Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från sin fader Isak, kom hans broder Esau hem från jakten.

³⁰Ug nahitabo nga sa human si Isaac makapanalangin kang Jacob, ug halus ngani makapahawa si Jacob sa atubangan ni Isaac nga iyang amahan, miabut na si Esau nga iyang igsoon gikan sa iyang pagpangayam.

³¹Därefter tillredde också han en smaklig rätt och bar in den till sin fader och sade till sin fader: »Må min fader stå upp och äta av sin sons villebråd, på det att din själ må välsigna mig.»

³¹Ug siya mibuhat usab ug makaon nga lamian ug iyang gidala sa iyang amahan, ug siya miingon kaniya: Bumangon ka, amahan ko, ug kumaon ka sa inayaman sa imong anak, aron ang imong kalag magapanalangin kanako.

³²Hans fader Isak frågade honom: »Vem är du?» Han svarade: »Jag är Esau, din förstfödde son.»

³²Ug si Isaac nga iyang amahan miingon kaniya: Kinsa ba ikaw? Ug siya mitubag: Ako mao ang imong anak, ang imong panganay, nga si Esau.

³³Då blev Isak övermåttan häpen och sade: »Vem var då den jägaren som bar in till mig sitt villebråd, så att jag åt av allt, förrän du kom, och sedan välsignade honom? Välsignad skall han ock förbliva.»

³³Ug mikurog si Isaac sa hilabihan gayud, ug miingon: Kinsa man diay ang mianhi dinhi, nga mikuha ug inayaman, ug gidala dinhi kanako, ug mikaon ako sa tanan sa wala pa ikaw moabut? Ug siya gipanalanginan ko? Oo, mahimong bulahan siya.

³⁴När Esau hörde sin faders ord, brast han ut i högljudd och bitter klagan och sade till sin fader: »Välsigna också mig, min fader.»

³⁴Sa pagkadungog ni Esau sa mga pulong sa iyang amahan, mitu-aw siya sa hilabihang kadaku ug pagkapait nga pagtu-aw, ug miingon sa iyang amahan: Panalanginan mo usab ako, Oh amahan ko.

³⁵Men han svarade: »Din broder har kommit med svek och tagit din välsignelse.»

³⁵Ug siya miingon: Mianhi ang imong igsoon nga adunay limbong, ug mikuha sa imong panalangin.

³⁶Då sade han: »Han heter ju Jakob, och han har nu också två gånger bedragit mig. Min förstfödslorätt har han tagit, och se, nu har han ock tagit min välsignelse.» Och han frågade: »Har du då ingen välsignelse kvar för mig?»

³⁶Ug siya miingon: Dili ba maayo nga siya gihinganlan Jacob? kay gilimbongan na niya ako sa nakaduha; gikuha na niya ang akong pagkapanganay; ug, tan-awa, karon gikuha na usab niya ang akong panalangin. Ug miingon siya: Wala ba ikaw magtago ug panalangin alang kanako?

³⁷Isak svarade och sade till Esau: »Se, jag har satt honom till en herre över dig, och alla hans bröder har jag givit honom till tjänare, och med säd och vin har jag begåvat honom; vad skall jag då nu göra för dig, min son?»

³⁷Si Isaac mitubag ug miingon kang Esau: Ania karon, gibutang ko siya sa pagkaginoo mo, ug akong gihatag kaniya ang tanan nga iyang mga igsoon nga mga ulipon niya; sa trigo ug sa bag-ong vino nga akong gitagana kaniya. Busa, unsa ang mahimo ko karon kanimo, anak ko?

³⁸Esau sade till sin fader: »Har du då allenast den enda välsignelsen, min fader? Välsigna också mig, min fader.» Och Esau brast ut i gråt.

³⁸Ug si Esau mitubag sa iyang amahan: Usa ra ba gayud ang imong panalangin, amahan ko? Panalangini ako bisan ako usab, amahan ko. Ug gipatugbaw ni Esau ang iyang tingog ug mihilak siya.

³⁹Då svarade hans fader Isak och sade till honom: »Se, fjärran ifrån jordens fetma skall din boning vara och utan dagg från himmelen ovanefter.

³⁹Ug si Isaac nga iyang amahan nagsulti, ug miingon kaniya: Ania karon, ang imong puloy-anan atua sa kinatambokan sa yuta, Ug sa tun-og sa mga langit gikan sa itaas;

⁴⁰Av ditt svärd skall du leva, och du skall tjäna din broder. Men det skall ske, när du samlar din kraft, att du river hans ok från din hals.»

⁴⁰Ug pinaagi sa imong pinuti magakinabuhi ka, ug sa imong igsoon magaalagad ikaw: Ug mahitabo nga sa makagawas ikaw, Nga pagatangtangon mo ang iyang yugo sa imong liog.

⁴¹Och Esau blev hätsk mot Jakob för den välsignelses skull som hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig själv: »Snart skola de dagar komma, då vi få sörja vår fader; då skall jag dräpa min broder Jakob.»

⁴¹Ug nagdumot si Esau kang Jacob tungod sa panalangin nga gipanalangin kaniya sa iyang amahan, ug miingon siya sa iyang kasingkasing: Haduol na ang mga adlaw sa pagbalata tungod sa akong amahan; unya pagapatyon ko si Jacob nga akong igsoon.

⁴²När man nu berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon och lät kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: »Se, din broder Esau vill hämnas på dig och dräpa dig.

⁴²Ug gisuginlan si Rebeca sa mga pulong ni Esau nga iyang anak nga kamagulangan; ug iyang gipasugoan ug gipatawag si Jacob nga anak niya nga kamanghuran, ug giingon siya: Ania karon, si Esau nga imong igsoon naglipay sa iyang kaugalingon mahitungod kanimo nga naninguha sa pagpatay kanimo.

⁴³Så hör nu vad jag säger, min son: stå upp och fly till min broder Laban i Haran,

⁴³Busa karon, anak ko, tumana ang akong tingog; tumindog ka, ug kumalagiw ka padulong kang Laban, akong igsoon nga lalake sa Haran;

⁴⁴och stanna någon tid hos honom, till dess din broders förbittring har upphört,

⁴⁴Ug pumuyo ka uban kaniya ug pipila ka adlaw, hangtud nga ang kasuko sa imong igsoon nga lalake, mapuypoy;

⁴⁵ja, till dess din broders vrede mot dig har upphört och han förgäter vad du har gjort mot honom. Då skall jag sända åstad och hämta dig därifrån. Varför skall jag mista eder båda på samma gång?»

⁴⁵Hangtud nga mapuypoy ang kaligutgut sa imong igsoon batok kanimo, ug nga hikalimtan niya ang imong gibuhat kaniya; unya magasugo ako ug akong paanhion ikaw gikan didto. Ngano nga mawad-an ako kaninyong duruha sa usa ka adlaw?

⁴⁶Och Rebecka sade till Isak: »Jag är led vid livet för Hets döttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets döttrar, en sådan som dessa, någon bland landets döttrar, varför skulle jag då leva?»

⁴⁶Ug miingon si Rebeca kang Isaac: Napungot ako sa akong kinabuhi tungod sa mga anak nga babaye ni Heth. Kong si Jacob mangasawa sa mga anak nga babaye ni Heth, ingon niining mga anak nga babaye niining yutaa, unsay kapuslanan sa akong kinabuhi?