¹Och Jakob begav sig åstad på väg till Österlandet.

¹Ug si Jacob mipadayon sa iyang paglakat, ug miabut sa yuta sa mga anak sa silangan.

²Där fick han se en brunn på fältet, och vid den lågo tre fårhjordar, ty ur denna brunn plägade man vattna hjordarna. Och stenen som låg över brunnens öppning var stor;

²Ug mitan-aw siya, ug ania karon, ang usa ka atabay diha sa kapatagan, ug tan-awa, ang totolo ka panon sa mga carnero nga nanglubog duol niini; kay kining atabaya mao ang giimnan sa mga panon: ug usa ka dakung bato didto sa baba sa atabay.

³därför plägade man låta alla hjordarna samlas dit och vältrade så stenen från brunnens öppning och vattnade fåren; sedan lade man stenen tillbaka på sin plats över brunnens öppning.

³Ug didto gitigum ang tanang mga panon: ug giligid nila ang bato gikan sa baba sa atabay, ug gipainum nila ang mga carnero, ug giuli nila sa iyang dapit ang bato sa ibabaw sa baba sa atabay.

⁴Och Jakob sade till männen: »Mina bröder, varifrån ären I?» De svarade: »Vi äro från Haran.»

⁴Ug si Jacob miingon kanila: Mga igsoon ko, taga-diin ba kamo? Ug mitubag sila: Taga-Haran kami.

⁵Då sade han till dem: »Kännen I Laban, Nahors son?» De svarade: »Ja.»

⁵Ug siya miingon kanila: Naila ba ninyo si Laban, anak ni Nachor? Ug miingon sila: Kami nakaila kaniya.

⁶Han frågade dem vidare: »Står det väl till med honom?» De svarade: »Ja; och se, där kommer hans dotter Rakel med fåren.»

⁶Ug siya miingon kanila: Maayo ba siya? Ug sila ming-ingon: Maayo man; ug, ania karon, si Raquel iyang anak nga babaye nagapaingon nganhi uban sa mga carnero.

⁷Han sade: »Det är ju ännu full dag; ännu är det icke tid att samla boskapen. Vattnen fåren, och fören dem åter i bet.»

⁷Ug miingon siya: Tan-awa, hataas pa ang adlaw, ug dili pa panahon sa pagpatigum sa kahayupan; paimna ninyo ang mga carnero, ug lumakaw, ug pasibsiba sila.

⁸Men de svarade: »Vi kunna icke göra det, förrän alla hjordarna hava blivit samlade och man har vältrat stenen från brunnens öppning; då vattna vi fåren.»

⁸Ug miingon sila: Dili kami makahimo hangtud nga ang tanan nga mga panon matigum, ug ilang maligid ang bato gikan sa ibabaw sa baba sa atabay; unya kami magpainum sa mga carnero.

⁹Medan han ännu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders får; ty hon plägade vakta dem.

⁹Samtang nagsulti pa siya kanila, miabut si Raquel uban ang mga carnero sa iyang amahan; kay siya mao ang magbalantay niini.

¹⁰När Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, får, gick han fram och vältrade stenen från brunnens öppning och vattnade sin morbroder Labans får.

¹⁰Ug nahitabo nga sa nakita ni Jacob si Raquel anak nga babaye ni Laban nga igsoon sa iyang inahan, ug ang mga carnero ni Laban nga igsoon nga lalake sa iyang inahan, nga miduol si Jacob, ug giligid niya ang bato gikan sa baba sa atabay, ug gipainum niya ang panon ni Laban, igsoon nga lalake sa iyang inahan.

¹¹Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gråt.

¹¹Ug si Jacob mihalok kang Raquel, ug gipatugbaw niya ang iyang tingog, ug mihilak siya .

¹²Och Jakob omtalade för Rakel att han var hennes faders frände, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade åstad och omtalade det för sin fader.

¹²Ug si Jacob miingon kang Raquel nga siya mao ang igsoon sa iyang amahan, ug siya mao ang anak nga lalake ni Rebeca: ug midalagan siya ug misugilon niini sa iyang amahan.

¹³Då nu Laban fick höras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus; och han förtäljde för Laban allt som hade hänt honom.

¹³Ug nahitabo nga sa pagkadungog ni Laban sa balita mahitungod kang Jacob, ang anak nga lalake sa iyang igsoon nga babaye, midalagan siya pagsugat kaniya, ug siya gigakus niya, ug gihagkan niya, ug gidala niya sa iyang balay. Ug misugilon siya kang Laban sa tanan niining mga butanga.

¹⁴Och Laban sade till honom: »Ja, du är mitt kött och ben.» Och han stannade hos honom en månads tid.

¹⁴Ug si Laban miingon kaniya: Sa pagkamatuod, ikaw sa akong bukog ug sa akong unod. Ug mipuyo siya uban kaniya sa usa ka bulan.

¹⁵Och Laban sade till Jakob: »Du är ju min frände. Skulle du då tjäna mig för intet? Säg mig vad du vill hava i lön?»

¹⁵Ug si Laban miingon kang Jacob: Tungod kay ikaw akong igsoon, angay na diay nga ikaw magaalagad kanako nga walay bayad? Umingon ka kanako, pila ba ang imong isuhol?

¹⁶Nu hade Laban två döttrar; den äldre hette Lea, och den yngre hette Rakel.

¹⁶Ug si Laban adunay duha ka anak nga babaye: ang ngalan sa magulang mao si Lea, ug ang ngalan sa manghud mao si Raquel.

¹⁷Och Leas ögon voro matta, men Rakel hade en skön gestalt och var skön att skåda.

¹⁷Ug ang mga mata ni Lea malomo man; apan si Raquel maanyag ug madanihon.

¹⁸Och Jakob hade fattat kärlek till Rakel; därför sade han: »Jag vill tjäna dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.»

¹⁸Ug si Raquel gihigugma ni Jacob; ug miingon siya: Sa pito ka tuig ako magaalagad kanimo tungod kang Raquel nga imong kamanghuran.

¹⁹Laban svarade: »Det är bättre att jag giver henne åt dig, än att jag skulle giva henne åt någon annan; bliv kvar hos mig.»

¹⁹Ug miingon si Laban: Labi pa nga maayo nga siya ihatag ko kanimo kay sa akong ihatag siya sa laing tawo: pumuyo ka uban kanako.

²⁰Så tjänade Jakob för Rakel i sju år, och det tycktes honom vara allenast några dagar; så kär hade han henne.

²⁰Ug nagaalagad si Jacob ug pito ka tuig tungod kang Raquel, ug kini ingon lamang sa pipila ka adlaw tungod sa iyang gugma alang kaniya.

²¹Därefter sade Jakob till Laban: »Giv mig min hustru, ty min tid är nu förlupen; låt mig gå in till henne.»

²¹Ug si Jacob miingon kang Laban: Ihatag kanako ang akong asawa, kay natuman na ang akong mga adlaw, nga ako makapuyo uban kaniya.

²²Då bjöd Laban tillhopa allt folket på orten och gjorde ett gästabud.

²²Ug si Laban nagpatigum sa tanang mga tawo niadtong dapita ug gibuhat niya ang usa ka kombira.

²³Men när aftonen kom, tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne.

²³Ug nahitabo nga sa pagkagabii, iyang gikuha si Lea, nga iyang anak nga babaye, ug iyang gidala ngadto kaniya: ug siya miduol kang Lea .

²⁴Och Laban gav sin tjänstekvinna Silpa åt sin dotter Lea till tjänstekvinna.

²⁴Ug gihatag ni Laban ang iyang ulipon nga babaye, si Silpa, kang Lea nga iyang anak, ingon nga iyang sulogoon nga babaye.

²⁵Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: »Vad har du gjort mot mig? Var det icke för Rakel jag tjänade hos dig? Varför har du så bedragit mig?»

²⁵Ug sa pagkabuntag na, tan-awa, si Lea man diay; ug miingon siya kang Laban: Unsa kini nga imong gibuhat kanako? Wala ba ako magaalagad kanimo tungod kang Raquel? Ngano man nga gilimbongan mo ako?

²⁶Laban svarade: »Det är icke sed på vår ort att man giver bort den yngre före den äldre.

²⁶Ug si Laban mitubag: Dili batasan namo ang paghatag sa manghud sa dili pa ang magulang.

²⁷Låt nu dennas bröllopsvecka gå till ända, så vilja vi giva dig också den andra, mot det att du gör tjänst hos mig i ännu ytterligare sju år.»

²⁷Tumanon mo ang semana niining usa, ug igahatag namo kanimo usab ang usa tungod sa imong pag-alagad kanako ug pito pa ka tuig.

²⁸Och Jakob samtyckte härtill och lät hennes bröllopsvecka gå till ända. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.

²⁸Ug gibuhat ni Jacob sa ingon niini, ug gituman ang iyang semana ug iyang gihatag kaniya si Raquel nga iyang anak ingon nga iyang asawa.

²⁹Och Laban gav sin tjänstekvinna Bilha åt sin dotter Rakel till tjänstekvinna.

²⁹Ug gihatag ni Laban kang Raquel nga iyang anak nga babaye si Bilha nga iyang ulipon ingon nga iyang sulogoon nga babaye.

³⁰Så gick han in också till Rakel, och han hade Rakel kärare än Lea. Sedan tjänade han hos honom i ännu ytterligare sju år.

³⁰Ug siya miduol pag-usab kang Raquel, ug gihigugma niya si Raquel labi pa kay kang Lea, ug nag-alagad pa gayud kaniya ug pito pa ka tuig.

³¹Men då HERREN såg att Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.

³¹Ug nakita ni Jehova nga gidumtan si Lea, ug giablihan niya ang iyang taguangkan: apan si Raquel apuli man.

³²Och Lea blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon tänkte: »HERREN har sett till mitt lidande; ja, nu skall min man hava mig kär.»

³²Ug nanamkon si Lea ug nag-anak siya ug usa ka anak nga lalake, ug iyang gihinganlan ang iyang ngalan si Ruben: kay miingon siya: Natan-aw na ni Jehova ang akong kasakit; karon tungod niini mahigugma kanako ang akong bana.

³³Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: »HERREN har hört att jag har varit försmådd, därför har han givit mig också denne.» Och hon gav honom namnet Simeon.

³³Ug nanamkon siya pag-usab, ug nag-anak siya ug usa ka anak nga lalake, ug miingon siya: Kay gipatalinghugan ni Jehova nga ako gidumtan, mao nga iyang gihatag kini kanako. Ug gihinganlan ang iyang ngalan si Simeon.

³⁴Och åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: »Nu skall väl ändå min man hålla sig till mig; jag har ju fött honom tre söner.» Därav fick denne namnet Levi.

³⁴Ug nanamkon siya pag-usab, ug nag-anak ug usa ka anak nga lalake, ug miingon siya : Karon moipon na ang akong bana kanako, kay giangkan ko siya ug totolo ka mga anak nga lalake, tungod niini gihinganlan ang iyang ngalan si Levi.

³⁵Åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: »Nu vill jag tacka HERREN.» Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan upphörde hon att föda.

³⁵Ug nanamkon siya pag-usab, ug nag-anak siya ug usa ka anak nga lalake, ug miingon siya: Karon magadayeg ako kang Jehova. Tungod niini, gihinganlan ang iyang ngalan si Juda; ug mihunong siya sa pagpanganak.