¹Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?»

¹Karon, ang bitin malalangon labi pa kay sa ngatanan nga mga mananap sa kapatagan nga gibuhat ni Jehova nga Dios. Ug nag-ingon siya sa babaye: Diay, nag-ingon ang Dios: Dili kamo makakaon sa tanan nga mga kahoy sa tanaman?

²Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården,

²Ug ang babaye mitubag sa bitin: Makakaon kami sa bunga sa mga kahoy sa tanaman:

³men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö.'»

³Apan sa bunga sa kahoy nga anaa sa taliwala sa tanaman, miingon ang Dios; Dili kamo magkaon niana, bisan maghikap niana, aron kamo dili mamatay.

⁴Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö;

⁴Ug ang bitin miingon sa babaye: Dili gayud kamo mamatay.

⁵men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»

⁵Kay hingbaloan sa Dios, nga sa adlaw nga kamo mokaon niini mangabuka ang inyong mga mata, ug mahimo kamo nga sama sa Dios, nga manghibalo sa maayo ug sa dautan.

⁶Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.

⁶Ug sa nakita sa babaye nga ang kahoy maayo nga kan-on ug nga kini makalipay sa mga mata, ug nga ang kahoy takus tinguhaon aron makapahimong makinaadmanon sa tawo, mikuha siya sa bunga niini ug mikaon; ug gihatagan usab niya ang iyang bana, kauban niya, ug mikaon siya.

⁷Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.

⁷Ug nangabuka ang mga mata nilang duha, ug sila nanghibalo nga sila mga hubo; ug nanagtahi sila sa mga dahon sa higuera, ug nanagbuhat ug mga tapis alang sa ilang kaugalingon.

⁸Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.

⁸Ug hingdunggan nila ang tingog ni Jehova nga Dios nga nagalakaw sa tanaman sa kabugnaw sa adlaw, ug nanagtago ang tawo ug ang iyang asawa gikan sa atubangan ni Jehova nga Dios, sa taliwala sa mga kakahoyan sa tanaman.

⁹Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var är du?»

⁹Ug si Jehova nga Dios nagtawag sa tawo, ug nag-ingon kaniya: Hain ka?

¹⁰Han svarade: »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.»

¹⁰Ug mitubag siya: Hingdunggan ko ang imong tingog sa tanaman, ug nahadlok ako, kay hubo ako, ug mingtago ako.

¹¹Då sade han: »Vem har låtit dig förstå att du är naken? Har du icke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?»

¹¹Ug miingon siya: Kinsa ba ang nag-ingon kanimo nga hubo ikaw? Mikaon ka ba sa kahoy nga gisugo ko kanimo nga dili mo pagakan-on?

¹²Mannen svarade: »Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt.»

¹²Ug ang tawo miingon: Ang babaye nga gihatag mo kanako nga akong igauban, siya naghatag kanako sa kahoy, ug mikaon ako.

¹³Då sade HERREN Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort!» Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt.»

¹³Ug si Jehova nga Dios nag-ingon sa babaye: Unsa kining imong gibuhat? Ug nag-ingon ang babaye: Ang bitin naglimbong kanako, ug mikaon ako.

¹⁴Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar.

¹⁴Ug si Jehova nga Dios nag-ingon sa bitin: Tungod kay ikaw nagbuhat niini, tinunglo ikaw labi pa kay sa tanan nga mga kahayopan, ug labaw sa tanan nga mga mananap sa kapatagan; sa imong tiyan magakamang ka, ug magakaon ikaw sa abog sa tanan nga mga adlaw sa imong kinabuhi.

¹⁵Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.»

¹⁵Ug ibutang ko ang panagkaaway sa taliwala mo ug sa babaye, ug sa taliwala sa imong kaliwat ug sa iyang kaliwat; siya magasamad sa imong ulo, ug ikaw magasamad sa iyang tikod.

¹⁶Och till kvinnan sade han: »Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.»

¹⁶Nag-ingon siya sa babaye: Pagadaghanon ko sa hilabihan gayud ang imong mga kasakit ug ang imong mga pagpanamkon; ug sa may kasakit ikaw magapanganak ug mga anak; ug ang imong tinguha mao ang pagpangandoy sa imong bana, ug siya magabuot kanimo.

¹⁷Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;

¹⁷Ug miingon siya kang Adam: Tungod kay gipatalinghugan mo ang tingog sa imong asawa, ug nagkaon ka sa kahoy nga gisugo ko kanimo sa pag-ingon: Dili ka magkaon niini: tinunglo ang yuta tungod kanimo; pinaagi sa kahago magakaon ka gikan niini sa tanang mga adlaw sa imong kinabuhi;

¹⁸törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda.

¹⁸Kini magapaturok usab kanimo ug mga sampinit ug mga kadyapa; ug magakaon ka sa mga hilamon sa kapatagan.

¹⁹I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.»

¹⁹Sa singot sa imong nawong magakaon ikaw sa tinapay, hangtud nga mopauli ka sa yuta; tungod kay gikan niini gikuha ikaw; kay abog ka, ug sa abog ikaw mopauli.

²⁰Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder åt allt levande.

²⁰Ug gihinganlan sa tawo ang ngalan sa iyang asawa si Eva, tungod kay siya mao ang inahan sa ngatanan nga adunay kinabuhi.

²¹Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.

²¹Ug si Jehova nga Dios nagbuhat alang kang Adam ug sa iyang asawa mga sinina nga panit, ug iyang gibistihan sila.

²²Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen.»

²²Ug miingon si Jehova nga Dios, Ania karon, ang tawo nahimo nga ingon nga usa kanato, sa pagkahibalo sa maayo ug sa dautan; ug karon, tingali unya ituy-od niya ang iyang kamot ug mokuha usab sa kahoy sa kinabuhi, ug mokaon, ug mabuhi sa gihapon

²³Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen.

²³Tungod niini gihinginlan siya ni Jehova nga Dios gikan sa tanaman sa Eden, aron sa pag-uma sa yuta nga gikuhaan kaniya.

²⁴Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka vägen till livets träd.

²⁴Busa gipapahawa niya ang tawo, ug gibutang niya sa may silangan sa tanaman sa Eden ang mga querubin, ug ang siga sa usa ka espada nga nagalisoliso, aron sa pagbantay sa dalan sa kahoy sa kinabuhi.