¹Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

¹Ug nahinumdum ang Dios kang Noe ug sa tanan nga mga mananap ug sa tanang kahayupan nga didto uban kaniya sa arca. Ug gipaagi sa Dios ang usa ka hangin sa ibabaw sa yuta, ug minghubas ang mga tubig;

²och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

²Ug ang mga tinubdan usab sa kahiladman, ug ang mga tamboanan sa langit natakpan, ug ang ulan sa langit napugngan:

³Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

³Ug ang mga tubig sa yuta nagakadiyutay sa walay hunong; ug minghubas ang mga tubig sa miagi na ang usa ka gatus ug kalim-an ka adlaw.

⁴Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

⁴Ug nahitungtung ang arca sa bulan nga ikapito, sa ikapulo ug pito ka adlaw sa bulan, sa ibabaw sa kabukiran sa Ararat.

⁵Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

⁵Ug ang mga tubig nagpadayon sa paghubas hangtud sa ikapulo nga bulan: Sa ikapulo nga bulan, sa nahauna nga adlaw sa bulan, nakita na ang mga tumoy sa mga bukid.

⁶Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

⁶Ug nahitabo nga sa katapusan sa kap-atan ka adlaw giablihan ni Noe ang tamboanan nga iyang gihimo sa arca.

⁷och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

⁷Ug gisugo niya ang uwak nga migikan ug naglibotlibot hangtud ang mga tubig minghubas sa ibabaw sa yuta.

⁸Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

⁸Gisugo niya ang salampati gikan kaniya, aron magtan-aw kong ang tubig mihubas na ba sa ibabaw sa nawong sa yuta.

⁹Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

⁹Apan ang salampati walay hingkaplagan nga arang katugdonan sa mga lapalapa sa iyang tiil, ug siya mibalik kaniya ngadto sa arca, kay ang mga tubig diha pa sa ibabaw sa nawong sa tibook nga yuta, ug siya mituy-od sa iyang kamot, ug midakup niini, ug gisulod niya kini sa arca;

¹⁰Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

¹⁰Ug mihulat pa siya ug pito ka adlaw, ug unya gipagula niya pag-usab ang salampati sa arca.

¹¹Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

¹¹Ug ang salampati mibalik kaniya sa kahaponon, ug ania karon, usa ka dahon nga lunhaw sa olivo diha sa iyang sungo nakutlo. Niini nga pagkaagi nasabut ni Noe nga ang mga tubig mihubas na sa ibabaw sa yuta.

¹²Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

¹²Ug mihulat pa gayud siya ug pito ka adlaw, ug unya gisugo niya ang salampati, nga wala na mobalik kaniya.

¹³I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

¹³Ug nahitabo nga sa ikaunom ka gatus ug nahauna nga tuig, sa nabaunang bulan, sa nahaunang adlaw sa bulan, ang mga tubig minghubas sa ibabaw sa yuta ug gikuha ni Noe ang atop sa arca, ug siya mitan-aw ug ania karon, ang nawong sa yuta namala na.

¹⁴Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

¹⁴Ug sa ikaduha nga bulan sa ikakaluhaan ug pito ka adlaw sa bulan namala na ang yuta.

¹⁵Då talade Gud till Noa och sade:

¹⁵Ug nagsulti ang Dios kang Noe nga nagaingon:

¹⁶»Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

¹⁶Kumawas ka sa arca, ikaw, ug ang imong asawa, ug ang imong mga anak nga lalake, ug ang mga asawa sa imong mga anak nga kuyog kanimo.

¹⁷Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden.»

¹⁷Ug ipagula mo uban kanimo ang tanan nga mga mananap nga anaa uban kanimo, ang tanan nga unod, ang mga langgam, ug ang kahayupan ug ang tanan nga nanagkamang sa ibabaw sa yuta; aron sila managsanay sa yuta, ug managpamunga ug managdaghan sila sa ibabaw sa yuta.

¹⁸Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

¹⁸Ug mikawas si Noe, ug ang iyang mga anak nga lalake, ug ang iyang asawa, ug ang mga asawa sa iyang mga anak uban kaniya.

¹⁹Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

¹⁹Ang tanan nga mga mananap ug ang tanan nga mga nagakamang, ug ang tanan nga mga langgam, bisan unsa nga nagalihok sa ibabaw sa yuta, ingon sa ilang matang, nangawas sa arca.

²⁰Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

²⁰Ug mitukod si Noe ug usa ka halaran alang kang Jehova, ug mikuha siya sa tanan nga mananap nga malinis, ug sa tanan nga langgam nga malinis, ug mihatag siya ug mga haladnga-sinunog sa halaran.

²¹När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

²¹Ug si jehova nakapanimaho sa matam-is nga kahumot. Ug miingon si Jehova sa iyang kasingkasing: Dili ko na pagtunglohon pag-usab ang yuta tungod sa tawo; kay ang tuyo sa kasingkasing sa tawo dautan sukad sa iyang pagkabata; ug dili ko na paglagon pag-usab ang tanan nga butang nga buhi ingon sa gibuhat ko.

²²Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»

²²Samtang ania pa ang yuta ang pagtanum ug ang pag-ani, ug ang kabugnaw ug ang kainit, ang ting-adlaw ug ang tingtugnaw, ug ang kaadlawon ug ang kagabhion dili magaundang.