1På den tiden skall du säga: »Jag tackar dig, HERRE, ty väl var du vred på mig, men din vrede har upphört, och du tröstar mig.
1Ug niadtong adlawa ikaw magaingon: Pagapasalamatan ko ikaw, Oh Jehova; kay bisan ikaw nasuko kanako, ang imong kasuko gikuha mo, ug ako gilipay mo.
2Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar icke; ty HERREN, HERREN är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning.»
2Ania karon, ang Dios mao ang akong kaluwasan; ako masalig, ug dili mahadlok: kay si Jehova, bisan si Jehova, mao ang akong kusog ug ang akong alawiton; ug siya nahimong kaluwasan ko.
3Och I skolen ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor
3Busa uban ang kalipay kamo managtimba ug tubig gikan sa mga atabay sa kaluwasan.
4och skolen säga på den tiden: »Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken; förtäljen att hans namn är högt.
4Ug niadtong adlawa kamo magaingon: Pasalamati si Jehova, sangpita ang iyang ngalan, ipahayag ang iyang mga buhat sa taliwala sa mga katawohan, pahibalo nga ang iyang ngalan ginabayaw.
5Lovsjungen HERREN, ty han har gjort härliga ting; detta vare kunnigt över hela jorden.
5Manag-awit kamo kang Jehova; kay siya nakabuhat ug mga butang maayo uyamut: isangyaw kini sa tibook nga yuta.
6Ropen av fröjd och jublen, I Sions invånare, ty Israels Helige är stor bland eder.
6Suminggit ka ug tumiyabaw, ikaw pumoluyo sa Sion; kay daku ang Balaan sa Israel sa imong kinataliwad-an.