¹Hören detta, I av Jakobs hus, I som ären uppkallade med Israels namn och flutna ur Juda källa, I som svärjen vid HERRENS namn och prisen Israels Gud -- dock icke i sanning och rättfärdighet,

¹Pamatia ninyo kini, Oh balay ni Jacob, nga gipanawag sa ngalan ni Israel, ug nga nanggula sa katubigan sa Juda; nga nanumpa tungod sa ngalan ni Jehova, ug naghisgut sa Dios sa Israel, apan dili kamatuoran, ni sa pagkamatarung.

²allt medan I kallen eder efter den heliga staden och stödjen eder på Israels Gud, på honom vilkens namn är HERREN Sebaot.

²(Kay sila nanagtawag sa ilang kaugalingon nga gikan sa ciudad nga balaan, ug nanagsalig sa ilang kaugalingon sa Dios sa Israel; si Jehova sa mga panon mao ang iyang ngalan):

³Vad förut skedde, det hade jag för länge sedan förkunnat; av min mun var det förutsagt, och jag hade låtit eder höra därom. Plötsligt satte jag det i verket, och det inträffade.

³Gipahayag ko na ang unang mga butang gikan pa sa karaan; oo, sila nanggula gikan sa akong baba, ug ako silang gipasundayag: sa kalit gibuhat ko sila, ug sila nahinabo.

⁴Eftersom jag visste, att du var så styvsint, ja, att din nacksena var av järn och din panna av koppar,

⁴Tungod kay ako nasayud nga ikaw masukihon, ug ang imong liog maoy usa ka ugat nga puthaw, ug ang imong kilay tumbaga:

⁵därför förkunnade jag det för länge sedan och lät dig höra därom, innan det skedde, på det att du icke skulle kunna säga: »Min gudastod har gjort det, min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det så.»

⁵Tungod niini gipahayag ko kini kanimo gikan pa sa karaan; sa wala pa mahinabo gipakita ko kini kanimo; tingali unya ikaw makaingon: Ang akong dios-dios maoy naghimo niini, ug ang akong linilok nga larawan, ug ang akong tinunaw nga larawan, maoy nagsugo kanila.

⁶Du hade hört det, nu kan du se alltsammans; viljen I då icke erkänna det? Nu låter jag dig åter höra om nya ting, om fördolda ting som du ej har vetat av.

⁶Ikaw nakadungog niini; nakakita niining tanan; ug kamo, dili ba kamo mopahayag niini? Ako nagpasundayag kanimo ug bag-ong mga butang gikan niining panahona, bisan mga butang tinagoan, nga wala mo hibaloi.

⁷Först nu hava de blivit skapade, icke tidigare, och förrän i dag fick du icke höra om dem, på det att du ej skulle kunna säga: »Det visste jag ju förut.»

⁷Sila gipamuhat karon, ug dili gikan sa kakaraanan; ug sa wala pa kining adlawa ikaw wala makadungog niini; tingali unya moingon ikaw: Ania karon hibaloan ko na sila.

⁸Du fick icke förr höra något därom eller veta något därav, ej heller kom det tidigare för dina öron, eftersom jag visste, huru trolös du var och att du hette »överträdare» allt ifrån moderlivet.

⁸Oo, ikaw wala makadungog; oo, ikaw wala mahibalo; oo, gikan pa sa karaan ang imong igdulungog wala maablihi: kay ako nasayud nga ikaw miliput gayud, ug gitawag nga usa ka malapason gikan pa sa tagoangkan.

⁹Men för mitt namns skull är jag långmodig, och för min äras skull håller jag tillbaka min vrede, så att du icke bliver utrotad.

⁹Tungod sa akong ngalan magapugong ako sa akong kasuko, ug tungod sa akong pagdayeg ako mohunong tungod kanimo, aron nga dili ko ikaw pagaputlon.

¹⁰Se, jag har smält dig, men silver har jag icke fått; jag har prövat dig i lidandets ugn.

¹⁰Ania karon, giulay ko ikaw, apan dili ingon sa salapi; gipili ko ikaw diha sa hasohasan sa kasakitan.

¹¹För min egen skull, ja, för min egen skull gör jag så, ty huru skulle jag kunna låta mitt namn bliva ohelgat? Jag giver icke min ära åt någon annan.

¹¹Tungod sa akong kaugalingon, tungod sa akong kaugalingon, pagabuhaton ko kini; kay unsaon sa pagpasipala sa akong ngalan ? ug ang akong himaya dili nako ihatag sa uban.

¹²Hör på mig, du Jakob, du Israel, som jag har kallat. Jag är det; jag är den förste, jag är ock den siste.

¹²Patalinghug kanako, Oh Jacob, ug Israel nga akong tinawag: ako mao siya; ako mao ang nahauna, ako mao usab ang naulahi.

¹³Min hand har lagt jordens grund, och min högra hand har utspänt himmelen; jag kallar på dem, då stå de där båda.

¹³Oo, ang akong kamot mao ang nakapahaluna sa patukoranan sa yuta, ug ang akong kamot nga too mao ang nakapabuklad sa mga langit: sa diha nga ako magtawag niini, kini manindog sa tingub.

¹⁴Församlen eder, I alla, och hören: Vem bland dessa andra har förutsagt detta, att den man, som HERREN älskar, skall utföra hans vilja mot Babel och vara hans arm mot kaldéerna?

¹⁴Panagtigum kamo sa inyong kaugalingon, kamong tanan, ug pamati; kinsa ba sa taliwala nila ang nagapahayag niining mga butanga? Siya nga kang kinsa gihigugma ni Jehova nagabuhat sa iyang kahimut-an sa Babilonia, ug ang iyang bukton magapaibabaw sa mga Caldeahanon.

¹⁵Jag, jag har talat detta, jag har ock kallat honom, jag har fört honom fram, så att hans väg har blivit lyckosam.

¹⁵Ako, bisan ako gayud, nagsulti; oo, ako ang nagtawag kaniya; ako ang nagdala kaniya, ug himoon niya nga mauswagon ang iyang dalan.

¹⁶Träden hit till mig och hören detta; Mina förutsägelser har jag icke talat i det fördolda; när tiden kom, att något skulle ske, då var jag där. Och nu har Herren, HERREN sänt mig och sänt sin Ande.

¹⁶Dumuol kamo kanako, pamatia ninyo kini; sukad sa sinugdan wala ako magsulti sa tago; sukad sa panahon nga kini namao, didto man ako: ug karon ang Ginoong Jehova nagapaanhi kanako, ug ang iyang Espiritu.

¹⁷Så säger HERREN, din förlossare, Israels Helige: Jag är HERREN, din Gud, den som lär dig, vad nyttigt är, den som leder dig på den väg du skall vandra.

¹⁷Mao kini ang giingon ni Jehova, nga imong Manunubos, ang Balaan sa Israel: Ako mao man si Jehova nga imong Dios, nga nagatudlo kanimo sa pagpahimulos, nga nagamando kanimo sa dalan diin ikaw angay moagi.

¹⁸O att du ville akta på mina bud! Då skulle frid tillflyta dig såsom en ström och din rätt såsom havets böljor;

¹⁸Oh nga ikaw namati lamang unta sa akong mga sugo! unya ang imo unta nga pakigdait mahisama sa usa ka suba, ug ang imong pagkamatarung maingon sa mga balud sa dagat:

¹⁹dina barn skulle då vara såsom sanden och din livsfrukt såsom sandkornen, dess namn skulle aldrig bliva utrotat eller utplånat ur min åsyn.

¹⁹Ang imo usab nga kaliwat mahisama unta sa balas, ug ang mga anak sa imong sabakan maingon sa mga lugas niini: ang iyang ngalan dili unta pagaputlon ni pagalaglagon gikan sa akong atubangan.

²⁰Dragen ut från Babel, flyn ifrån kaldéernas land; förkunnen det med fröjderop och låten det bliva känt, utbreden ryktet därom till jordens ända; sägen: »HERREN har förlossat sin tjänare Jakob.»

²⁰Panggula kamo gikan sa Babilonia, pangalagiw kamo gikan sa mga Caldeahanon; ipahayag ninyo uban sa usa ka tingog sa pag-awit, isaysay kini, ipamulong kini bisan pa sa kinatumyan sa yuta: iingon ninyo: Giluwas ni Jehova ang iyang alagad nga si Jacob.

²¹De ledo ingen törst, när han förde dem genom ödemarker, ty han lät vatten strömma fram ur klippan åt dem, han klöv sönder klippan, och vattnet flödade.

²¹Ug sila wala uhawa sa iyang gimandoan sila latas sa mga kamingawan; iya nga gipaagay ang mga tubig gikan sa bato alang kanila; iya usab nga gipikas ang bato, ug ang mga tubig mingbuhagay.

²²Men de ogudaktiga få ingen frid, säger HERREN.

²²Walay pakigdait, nagaingon si Jehova, alang sa mga dautan.