¹Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade

¹Ang pulong nga midangat kang Jeremias gikan kang Jehova, nga nagaingon:

²»Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dig höra mina ord.»

²Tindog, ug lakaw ngadto sa balay sa magkokolon, ug didto pabation ko ikaw sa akong mga pulong.

³Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete på krukmakarskivan.

³Unya miadto ako sa balay sa magkokolon, ug, ania karon, siya naghimo ug usa ka buhat ibabaw sa mga ligid.

⁴Och när kärlet som krukmakare höll på att göra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde därav ett annat kärl så, som han ville hava det gjort.

⁴Ug sa diha nga ang mga sudlanan nga binuhat niya gikan sa yuta nga kolonon, nadaut diha sa kamot sa magkokolon, kini gibuhat niya pag-usab ug lain nga sudlanan, sumala sa gipakamaayo sa magkokolon nga angay sa himoon gikan niini.

⁵Och HERRENS ord kom till mig han sade:

⁵Unya ang pulong ni Jehova midangat kanako, nga nagaingon:

⁶Skulle jag icke kunna göra med eder, I är Israels hus, såsom denne krukmakare gör? säger HERREN Jo, såsom leret är i krukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus.

⁶Oh balay sa Israel, dili ba mahimo ko kanimo ang ingon sa gibuhat niining magkokolon? nagaingon si Jehova: Ania karon, ingon nga ang yutang kolonon anaa sa kamot sa magkokolon, maingon niana kamo ania man sa akong kamot, Oh balay sa Israel.

⁷Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det;

⁷Sa takna nga ako magasulti mahatungod sa usa ka nasud, ug mahatungod sa usa ka gingharian, sa pagluka ug sa paglumpag ug sa paglaglag niana;

⁸men om då det folket omvänder sig från det onda väsende mot vilket jag vände mitt hot, så ångrar jag det onda som jag hade tänkt att göra dem.

⁸Kong kanang nasura nga akong gihisgutan, motalikod gikan sa ilang pagkadautan, ako magabasul mahitungod sa dautan nga gihunahuna ko nga buhaton kanila.

⁹En annan gång lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det;

⁹Ug sa takna nga ako magasulti mahatungod sa usa ka nasud, ug mahatungod sa usa ka gingharian, aron sa pagtukod ug sa pagtanum niana;

¹⁰men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.

¹⁰Kong buhaton nila kadtong dautan sa akong pagtan-aw, nga sila dili managtuman sa akong tingog, nan ako magabasul sa maayo nga akong ginaingon nga akong pagapahimuslan kanila.

¹¹Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin onda väg, och bättren edert leverne och edert väsende.

¹¹Busa karon, isulti sa mga tawo sa Juda, ug sa mga pumoluyo sa Jerusalem, sa pag-ingon: Mao kini ang giingon ni Jehova: Ania karon, ako nagahan-ay ug dautan batok kaninyo, ug ako nagahunahuna ug usa ka lalang batok kaninyo: bumalik karon kamo, ang tagsatagsa gikan sa iyang dalan nga dautan, ug usbon ninyo ang inyong mga kagawian ug ang inyong mga buhat.

¹²Men de skola svara: »Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa vara egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.

¹²Apan sila ming-ingon: Kawang lamang kana; kay sundon namo ang among kaugalingong mga lalang, ug buhaton namo ang tagsatagsa nga nahauyon sumala sa katig-a sa iyang kasingkasing nga dautan.

¹³Därför säger HERREN så: Frågen efter bland hednafolken om någon har hört något sådant. Alltför gruvliga ting har jungfrun Israel bedrivit.

¹³Busa mao kini ang giingon ni Jehova: Pangutana kamo karon sa mga nasud, nga nakabati nianang mga butanga: pagkamalaw-ay gayud sa gibuhat sa ulay sa Israel.

¹⁴Övergiver då Libanons snö sin upphöjda klippa, eller sina de friska vatten ut, som strömma ifrån fjärran,

¹⁴Mahulog ba ang nieve sa Libano nga gikan sa bato sa kapatagan? kun mauga ba ang mabugnawng tubig nga nagadaligdig gikan sa halayong dapit?

¹⁵eftersom mitt folk förgäter mig och tänder offereld åt avgudar? Se, av dem skola de bringas på fall, när de gå sin gamla stråt och vandra på villostigar, på obanade vägar.

¹⁵Tungod kay ang akong katawohan nangalimot kanako, sila nanagsunog ug incienso sa mga dios nga bakakon; ug sila gipapangdol sa ilang mga alagianan, sa mga karaang alagianan, aron sa paglakaw sa mga gahad, sa dalan nga wala pa matibawas;

¹⁶Så göra de sitt land till ett föremål för häpnad, för begabberi evinnerligen; alla som gå där fram skola häpna och skaka huvudet.

¹⁶Aron ang ilang yuta mahimong usa nga makapahibulong, ug sa dayon pagasitsitan uban ang pagbiaybiay; ang tagsatagsa nga moagi didto mahibulong, ug magalingo-lingo sa iyang ulo.

¹⁷Såsom en östanvind skall jag förskingra dem, när fienden kommer; jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet, på deras ofärds dag.

¹⁷Sila pagapatlaagon ko ingon nga inubanan sa hangin sa timogan sa atubangan sa kaaway; pakitaon ko sila sa boko-boko, ug dili sa nawong, sa adlaw sa ilang kagul-anan.

¹⁸Men de sade: »Kom, låt oss tänka ut något anslag mot Jeremia. Ty prästerna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med råd, ej heller profeterna med förkunnelse. Ja, kom, låt oss fälla honom med vara tungor, vi behöva alls icke akta på vad han säger.»

¹⁸Unya miingon sila: Umari kamo , ug magbuhat kita ug mga lalang batok kang Jeremias; kay ang Kasugoan dili mawagtang gikan sa sacerdote, ni ang mga tambag gikan sa mga makinaadmanon, ni ang pulong gikan sa manalagna. Umari kamo , ug samaran ta siya pinaagi sa dila, ug dili kita managpatalinghug bisan unsa sa iyang mga pulong.

¹⁹HERRE, akta du på mig, och hör rad mina motståndare tala.

¹⁹Patalinghugi ako, Oh Jehova, ug pamati sa tingog nila nga nakigbisug kanako.

²⁰Skall man få vedergälla gott med ont, eftersom dessa hava grävt en grop för mitt liv? Tänk på huru jag har stått inför ditt ansikte för att mana gott för dem, till att avvända från dem din vrede.

²⁰Ang dautan mao bay ibalus sa maayo? kay sila nanagkalot ug gahong alang sa akong kalag. Hinumdumi nga ako mitindog sa imong atubangan sa pagsulti ug maayo alang kanila, aron ipalikay mo ang imong kaligutgut gikan kanila.

²¹Därför må du överlämna deras barn åt hungersnöden och giva dem själva till pris åt svärdet, så att deras hustrur bliva barnlösa och änkor, deras män dräpta av pesten, och deras ynglingar slagna med svärd striden.

²¹Busa itugyan ang ilang mga anak ngadto sa gutom, ug itugyan sila ngadto sa gahum sa espada; ug himoa nga mawalay mga anak ang ilang mga asawa, ug mangahimong balo; ug ipapatay sa kamatayon ang ilang mga lalake; ug ang ilang mga batan-ong lalake pasamari sa mga hinagiban diha sa gubat.

²²Må klagorop höras från deras hus, i det att du plötsligt låter rövarskaror komma över dem. Ty de hava grävt en grop för att fånga mig, och snaror hava de lagt ut för mina fötter.

²²Padungga sila ug pagsiyagit gikan sa ilang mga balay, sa diha nga sa kalit padad-an mo sila ug mga sundalo: kay sila nanagkalot ug gahong aron sa pagdakup kanako, ug nanagtago ug mga lit-ag alang sa akong mga tiil.

²³Men du, HERRE, känner alla deras mordiska anslag mot mig; så må du då icke förlåta dem deras missgärning eller utplåna deras synd ur din åsyn. Må de bringas på fall inför dig; ja, utför ditt verk mot dem på din vredes tid.

²³Ugaling, Oh Jehova, ikaw nasayud sa tanan nilang mga pagsabut-sabut batok kanako aron sa pagpatay kanako; ayaw sila pagpasayloa sa ilang kasal-anan, ni pagpapason mo ang ilang mga sala gikan sa imong pagtan-aw; ipalumpag hinoon sila sa imong atubangan; himoa kana kanila sa panahon sa imong kasuko.