¹Så sade HERREN: Gå ned till Juda konungs hus och tala där följande ord;

¹Mao kini ang giingon ni Jehova: Lakaw ngadto sa balay sa hari sa Juda, ug isulti didto kining pulonga,

²säg: Hör HERRENS ord, du Juda konung, som sitter på Davids tron, hör det du med dina tjänare och ditt folk, I som gån in genom dessa portar.

²Ug umingon ka: Pamatii ang pulong ni Jehova, Oh hari sa Juda, nga nagalingkod sa trono ni David, ikaw, ug ang imong mga alagad, ug ang imong katawohan nga mosulod niining mga ganghaana.

³Så säger HERREN: Öven rätt och rättfärdighet, och rädden den plundrade ur förtryckarens hand; förorätten icke främlingen, den faderlöse och änkan, gören icke övervåld mot dem, och utgjuten icke oskyldigt blod på denna plats.

³Mao kini ang giingon ni Jehova: Tumana ninyo ang justicia ug ang pagkamatarung, ug luwasa ang gitulis gikan sa kamot sa madaugdaugon: ug ayaw pagbuhat ug kasaypanan, ayaw pagpanlupig sa lumalangyaw, sa ilo, ni sa balo nga babaye, ni magpaagay ug dugo nga inocente niining dapita.

⁴Ty om I gören efter detta ord, så skola konungar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom portarna till detta hus, på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.

⁴Kay kong magabuhat gayud kamo niining butanga, nan aduna unyay mosulod sa mga ganghaan niining balaya, mga hari nga managlingkod sa trono ni David, nga managtongtong sa mga carro ug sa mga kabayo, siya, ug ang iyang mga alagad ug ang iyang katawohan.

⁵Men om I icke hören dessa ord, då har jag svurit vid mig själv, säger HERREN, att detta hus skall bliva ödelagt.

⁵Apan kong kamo dili managpatalinghug niining pulonga, ako manumpa pinaagi sa akong kaugalingon, naga-ingon si Jehova, nga kining balaya mahimong biniyaan.

⁶Ty så säger HERREN om Juda konungs hus: Väl är du för mig såsom ett Gilead, såsom Libanons topp; men jag skall sannerligen göra dig till en öken, till obebodda städer.

⁶Kay mao kini ang giingon ni Jehova mahitungod sa balay sa hari sa Juda: Ikaw mao ang Galaad alang kanako, ug ang pangulo sa Libano; bisan pa niana himoon ko ikaw nga kamingawan, ug mga ciudad nga walay magapuyo.

⁷Och jag skall inviga fördärvare till att komma över dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina väldiga cedrar och kasta dem i elden

⁷Ug ako magaandam ug mga maglalaglag batok kanimo, ang tagsatagsa uban ang iyang mga hinagiban; ug sila magaputol sa pinili mong mga cedro, ug isalibay sila ngadto sa kalayo.

⁸Och många folk skola gå fram vid denna stad, och man skall fråga varandra: »Varför har HERREN gjort så mot denna stora stad?»

⁸Ug daghang mga nasud nga moagi niining ciudara, ug moingon sila ang tagsatagsa kanila sa iyang isigkatawo: Nganong ginabuhat ang ingon ni Jehova niining dakung ciudad?

⁹Och man skall då svara Därför att de övergåvo HERREN sin Guds, förbund och tillbådo andra gudar och tjänade dem.»

⁹Unya sila motubag: Tungod kay sila mingbiya sa tugon ni Jehova nga ilang Dios, ug nanagsimba sa laing mga dios, ug nanag-alagad kanila.

¹⁰Gråten icke över en död man, och ömken honom icke; men gråten bitterligen över honom som har måst vandra bort, ty han skall icke mer komma tillbaka och återse sitt fädernesland.

¹⁰Ayaw kamo paghilak tungod sa namatay, ni magbakho tungod kaniya; hinonoa maghilak ka sa hilabihan gayud tungod kaniya nga migikan; kay siya dili na mobalik, ni makakita pa pag-usab sa yuta niyang natawohan.

¹¹Ty så säger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrån denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,

¹¹Kay mao kini ang giingon ni Jehova mahatungod kang Sallum, ang anak nga lalake ni Josias, hari sa Juda, nga naghari ilis ni Josias nga iyang amahan, ug nga migula niining dapita: siya dili na mobalik didto pag-usab;

¹²utan på den ort dit han har blivit bortförd i fångenskap, där skall han dö; detta land skall han icke mer få återse.

¹²Apan sa dapit diin siya dad-a nga binihag, didto pagapatyon siya, ug siya dili na makakita pag-usab niining yutaa.

¹³Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet och dina salar med orätt, du som låter din nästa arbeta för intet och icke giver honom hans lön,

¹³Alaut kadtong nagatukod sa iyang balay pinaagi sa dili-pagkamatarung, ug ang iyang mga lawak pinaagi sa dili justicia; nga naggamit sa pag-alagad sa iyang isigkatawo sa walay mga suhol, ug dili mohatag kaniya sa iyang bayad;

¹⁴du som säger: »Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar», och så gör åt dig vida fönster och belägger huset med cederträ och målar det rött med dyrbar färg!

¹⁴Nga nagaingon: Ako magabuhat ug halapad nga balay ug hamugaway nga mga lawak, ug magabutang ug mga tamboanan, ug pagakisamahan sa cedro, ug pagapintalan sa mapula.

¹⁵Kallar du det att vara konung, att du ävlas med att bygga cederhus? Din fader åt ju och drack, dock övade han rätt och rättfärdighet; och då gick det honom väl.

¹⁵Magahari ka ba tungod kay ikaw nanlimbasog sa paglabaw pinaagi sa cedro? Wala ba an imong amahan magkaon ug mag-inum, ug magbuhat ug justicia, ug pagkamatarung? unya maayo kadto kaniya.

¹⁶Han skaffade den betryckte och fattige rätt; och då gick det väl. Är icke detta att känna mig? säger HERREN.

¹⁶Siya naghukom sa katungod sa mga kabus ug hangul; unya maayo kadto kaniya: Dili ba kini maoy pag-ila kanako? nagaingon si Jehova.

¹⁷Men dina ögon och ditt hjärta stå allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att öva förtryck och våld.

¹⁷Apan ang imong mga mata ug ang imong kasingkasing dili alang sa unsa kondili sa kaibog, ug alang sa pagpaagay sa dugo nga inocente, ug alang sa pagdaugdaug ug sa pagpanlupig, aron buhaton kini.

¹⁸Därför säger HERREN så om Jojakim, Josias son, Juda konung: Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, min broder! Ack ve, syster!» Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, herre! Ack ve, huru härlig han var!»

¹⁸Busa mao kini ang giingon ni Jehova mahatungod kang Joacim ang anak nga lalake ni Josias, hari sa Juda: Sila dili managbakho tungod kaniya, nga manag-ingon : Ah akong igsoon nga lalake! kun Ah! igsoon nga babaye! Sila dili managbakho tungod kaniya, nga magaingon: Ah, ginoo! kun Ah! ang iyang himaya!

¹⁹Såsom man begraver en åsna, så skall han begravas; han skall släpas ut och kastas bort, långt utanför Jerusalems portar.

¹⁹Siya igalubong ingon sa paglubong sa usa ka asno, ginaguyod ug ginasalibay sa gawas sa ganghaan sa Jerusalem.

²⁰Stig upp på Libanon och ropa, häv upp din röst i Basan, och ropa från Abarim, ty alla dina älskare äro krossade.

²⁰Tumungas ka ngadto sa Libano, ug suminggit; ug ipatugbaw ang imong tingog sa Basan, ug suminggit ka gikan sa Abarim: kay ang tanan mong mga hinigugma nangalaglag.

²¹Jag talade till dig, när det gick dig väl, men du sade: »Jag vill icke höra.» Sådan har din väg varit allt ifrån din ungdom, att du icke har velat höra min röst.

²¹Misulti ako kanimo sa imong pagkaadunahan; apan ikaw nagaingon: ako dili magpatalinghug. Kini mao ang imong batasan gikan sa imong pagkabatan-on, nga wala ka magsugot sa akong tingog.

²²Alla dina herdar skola nu få en stormvind till sin herde, och dina älskare måste gå i fångenskap. Ja, då skall du komma på skam och få blygas för all din ondskas skull.

²²Ang hangin magapakaon sa tanan mong mga magbalantay, ug ang imong mga hinigugma pagabihagon: nan sa pagkatinuod ikaw pakaulawan ug pagalibugon tungod sa tanan nimong kadautan.

²³Du som bor på Libanon, du som har ditt näste i cedrarna, huru skall du icke jämra dig, när vånda kommer över dig, ångest lik en barnaföderskas!

²³Oh pumoluyo sa Libano nga nagabuhat sa imong salag diha sa mga cedro, pagkamakalolooy mo gayud sa diha nga modangat na ang mga kasakit kanimo, ang kasakit nga sama sa usa ka babaye nga magaanak!

²⁴Så sant jag lever, säger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, än vore en signetring på min högra hand, så skulle jag dock rycka dig därifrån.

²⁴Ingon nga ako buhi, nagaingon si Jehova, bisan si Conias ang anak nga lalake ni Joacim nga hari sa Juda maoy sing-sing nga patik nga ania sa akong toong kamot, bisan pa niana pagalukahon ko ikaw gikan diha;

²⁵Och jag skall giva dig i de mäns hand, som stå efter ditt liv, och i de mäns hans som du fruktar för, nämligen i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldéernas hand.

²⁵Ug ihatag ko ikaw ngadto sa kamot niadtong nanagpangita sa imong kinabuhi, ug ngadto sa kamot niadtong imong ginakahadlokan, bisan pa ngadto sa kamot ni Nabucodonosor nga hari sa Babilonia, ug ngadto sa kamot sa mga Caldeahanon.

²⁶Och dig och din moder, den som har fött dig, skall jag slunga bort till ett annat land, där I icke ären födda; och där skolen I dö.

²⁶Ug hinginlan ko ikaw, ug ang imong inahan nga nanganak kanimo, ngadto sa laing yuta, diin kamo wala mangatawo; ug didto kamo mangamatay.

²⁷Till det land dit deras själ längtar att återvända, dit skola de icke få vända åter.

²⁷Apan sa yuta nga gipangandoy sa ilang kalag aron sa pagbalik, didto sila dili makabalik.

²⁸Är då han, denne Konja, ett föraktligt, krossat beläte eller ett värdelöst kärl? Eller varför hava de blivit bortslungade, han och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke hava känt?

²⁸Kining tawohana nga si Conias mao ba ang usa ka tinamay ug nabuak nga sudlanan? usa ba siya ka sudlanan nga wala ikalipay? ngano man nga gihinginlan sila, siya ug ang iyang kaliwat, ug ginasalibay ngadto sa yuta nga wala nila hiilhi?

²⁹O land, land, land, hör HERRENS ord!

²⁹Oh yuta, yuta, yuta, pamati sa pulong ni Jehova.

³⁰Så säger HERREN: Tecknen upp denne man såsom barnlös, såsom en man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara så lyckosam att han får sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda.

³⁰Mao kini ang giingon ni Jehova: Isulat mo kining tawohana nga walay anak, usa ka tawo nga dili mouswag sa iyang mga adlaw; kay wala nay mausa ka tawo sa iyang kaliwat nga mouswag, nga magalingkod sa trono ni David, ug magamando pag-usab sa Juda.