¹Och HERRENS ord kom till Jeremia för andra gången, medan han ännu var inspärrad i fängelsegården; han sade:

¹Labut pa ang pulong ni Jehova midangat kang Jeremias sa ikaduha, samtang siya gitakpan pa sa sulod sa sawang sa bilanggoan, nga nagaingon:

²Så säger HERREN, han som ock utför sitt verk, HERREN, som bereder det för att låta det komma till stånd, han vilkens namn är HERREN:

²Mao kini ang giingon ni Jehova, nga mao ang nagbuhat niini, si Jehova nga nag-umol niini aron sa pagtukod niini: si Jehova mao ang iyang ngalan:

³Ropa till mig, så vill jag svara dig och förkunna för dig stora och förunderliga ting, som du icke känner.

³Tawgon mo ako, ug ako motubag kanimo, ug magapakita kanimo ug dagkung mga butang, ug malisud, nga wala mo hibaloi.

⁴Ty så säger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda konungars hus, som nu brytas ned för belägringsvallarna och värden:

⁴Kay mao kini ang giingon ni Jehova, ang Dios sa Israel, mahatungod sa mga balay niining ciudara, ug mahatungod sa mga balay sa mga hari sa Juda, nga gipanlumpag aron mahimong salipdanan batok sa mga kuta ug batok sa pinuti;

⁵Man har kommit hitin för att strida med kaldéerna, och man skall så fylla husen med döda kroppar av människor som jag har slagit i min vrede och förtörnelse, människor som genom all sin ondska hava vållat att jag har måst dölja mitt ansikte för denna stad.

⁵Samtang ang mga tawo ming-anhi sa pagpakig-away sa mga Caldeahanon, ug sa pagdasuk kanila sa mga minatay sa katawohan, nga akong gipamatay tungod sa akong kasuko ug sa akong kaligutgut, ug tungod sa tanan kang kinsang kadautan gitago ko ang akong nawong gikan niining ciudara:

⁶Dock, jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och läka dem, och jag skall låta dem skåda frid och trygghet i överflöd.

⁶Ania karon, dad-on ko niini ang maayong panglawas ug ayohon ko sila, ug igapahayag ko kanila ang kadagaya sa pakigdait ug sa kamatuoran.

⁷Och jag skall åter upprätta Juda och Israel och uppbygga dem, så att de bliva såsom förut.

⁷Ug papaulion ko gikan sa pagkabinihag ang Juda ug ang Israel, ug tukoron ko sila, sama sa una.

⁸Och jag skall rena dem från all missgärning varmed de hava syndat mot mig, och förlåta alla missgärningar genom vilka de hava syndat mot mig och avfallit från mig.

⁸Ug hugasan ko sila gikan sa tanan nilang kasal-anan nga tungod niini sila nanagpakasala batok kanako; ug pasayloon ko ang tanan nilang mga sala, nga tungod niana sila nanagpakasala batok kanako, ug tungod niana sila nakalapas batok kanako.

⁹Och staden skall bliva mig till fröjd och berömmelse, och till lov och ära inför alla jordens folk, när de få höra allt det goda som jag gör med dem; och de skola förskräckas och darra vid åsynen av all den lycka och all den framgång som jag bereder henne.

⁹Ug kining ciudara mahimo alang kanako nga usa ka ngalan sa kalipay, alang sa usa ka pagdayeg ug alang sa usa ka himaya, sa atubangan sa tanang mga nasud sa yuta, nga makadungog sa tanang kaayohan nga pagabuhaton ko kanila, ug sila mangahadlok ug managpangurog tungod sa tanang kaayohan ug sa kabulahanan nga akong pagabuhaton nganha kaniya.

¹⁰Så säger HERREN: På denna plats, om vilken I sägen att den är så öde att varken människor eller djur kunna bo där, ja, här i Juda städer och på Jerusalems gator, som äro så ödelagda att inga människor, inga invånare, inga djur där finnas,

¹⁰Mao kini ang giingon ni Jehova: Apan sa gihapon may madungog niining dapita, nga tungod niana kamo moingon: Maoy usa ka kamingawan, walay tawo ug walay mananap, bisan pa sa mga ciudad sa Juda, ug sa kadalanan sa Jerusalem, nga mamingaw, walay tawo ug walay mga pumoluyo, ug walay mananap,

¹¹här skall man ännu en gång höra fröjderop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, rop av människor som säga: »Tacken HERREN Sebaot, ty HERREN är god, ty hans nåd varar evinnerligen», och av människor som frambära lovoffer i HERRENS hus. Ty jag vill åter upprätta landet, så att det bliver såsom förut, säger HERREN.

¹¹Ang tingog sa pagmaya, ug ang tingog sa kalipay, ang tingog sa kaslonong lalake ug kaslonong babaye, ang tingog nila nga moingon: Magpasalamat kamo kang Jehova sa mga panon, kay si Jehova maayo man, kay ang iyang mahigugmaong-kalolot nagapadayon sa walay katapusan; ug kanila nga modala sa mga halad sa pagpasalamat ngadto sa balay ni Jehova. Kay papaulion ko gikan sa pagkabinihag ang yuta, sama sa una, nagaingon si Jehova.

¹²Så säger HERREN Sebaot: På denna plats, som nu är så öde att varken människor eller ens djur kunna bo här, ja ock i alla hithörande städer, här skola åter en gång finnas betesmarker där herdar kunna låta sina hjordar lägra sig.

¹²Mao kini ang giingon ni Jehova sa mga panon: Apan sa gihapon niining dapita, nga mamingaw, nga walay tawo ug walay mananap, ug sa tanang mga ciudad niana, moabut sa ang usa ka puloy-anan sa mga magbalantay sa carnero, nga managpalubog sa ilang mga panon.

¹³I Bergsbygdens, Låglandets och Sydlandets städer, i Benjamins land i Jerusalems omnejd och i andra Juda städer skola ännu en gång hjordar draga fram, förbi herdar som räkna dem, säger HERREN.

¹³Sa mga ciudad sa kabungtoran, sa mga ciudad sa walaog, ug sa mga ciudad sa Habagatan, ug sa yuta ni Benjamin, ug sa mga dapit nga nagalibut sa Jerusalem, ug sa mga ciudad sa Juda, moagi pag-usab ang mga panon ilalum sa mga kamot niadtong nagaihap kanila, nagaingon si Jehova.

¹⁴Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall uppfylla det löftesord som jag har talat om Israels hus och angående Juda hus.

¹⁴Ania karon, ang mga adlaw ania na, nagaingon si Jehova, nga buhaton ko kanang mga maayong pulong nga akong gisaad mahitungod sa balay sa Israel ug mahitungod sa balay sa Juda.

¹⁵I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.

¹⁵Niadtong mga adlawa, ug niadtong panahona, pagapatindogon ko kang David ang usa ka Sanga sa pagkamatarung; ug siya magapakanaug sa justicia ug sa pagkamatarung dinhi sa yuta.

¹⁶I de dagarna skall Juda varda frälst och Jerusalem bo i trygghet; och man skall kalla det så: HERREN vår rättfärdighet.

¹⁶Niadtong mga adlawa, ang Juda maluwas, ug ang Jerusalem magapuyo nga walay kadaut: ug mao kini ang ngalan nga igatawag kaniya: Si Jehova ang atong pagkamatarung.

¹⁷Ty så säger HERREN: Aldrig skall den tid komma, då icke en avkomling av David sitter på Israels hus' tron,

¹⁷Kay mao kini ang giingon ni Jehova: Si David dili gayud pagakabsan ug tawo nga palingkoron sa trono sa balay sa Israel;

¹⁸aldrig den tid då icke en avkomling av de levitiska prästerna gör tjänst inför mig och alla dagar bär fram brännoffer och förbränner spisoffer och anställer slaktoffer.

¹⁸Ni ang mga sacerdote, ang mga Levihanon, pagakabsan ug tawo sa atubangan ko sa paghalad ug mga halad-nga-sinunog, ug sa pagsunog sa mga halad-nga-kalan-on, ug sa pagbuhat sa halad sa kanunay.

¹⁹Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:

¹⁹Ug ang pulong ni Jehova midangat kang Jeremias, nga nagaingon:

²⁰Så säger HERREN: Först när I gören om intet mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att det icke bliver dag och natt i rätt tid,

²⁰Mao kini ang giingon ni Jehova: Kong kamo makabungkag sa akong tugon sa maong adlaw, ug sa akong tugon sa maong gabii, sa pagkaagi nga walay adlaw ug gabii sa ilang panahon;

²¹först då skall mitt förbund med min tjänare David bliva om intet, så att icke längre en avkomling av honom sitter såsom konung på hans tron, och först då mitt förbund med de levitiska prästerna, som göra tjänst åt mig.

²¹Nan ang ako usab nga tugon uban kang David nga akong alagad pagabungkagon, aron siya walay anak nga mohari sa iyang trono; ug uban sa mga Levihanon, ang mga sacerdote, nga akong mga ministro.

²²Lika oräknelig som himmelens härskara är, och lika otalig som sanden är i havet, lika talrik skall jag låta min tjänare Davids säd bliva och lika många leviterna, som göra tjänst åt mig.

²²Ingon nga ang panon sa langit dili maisip, ni masukod ang mga balas sa dagat; sa among pagkaagi padaghanon ko ang kaliwat ni David nga akong alagad, ug ang mga Levihanon nga nanag-alagad kanako.

²³Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:

²³Ug ang pulong ni Jehova midangat kang Jeremias, nga nagaingon:

²⁴Har du icke märkt huru detta folk talar och säger: »De båda släkter som HERREN utvalde, dem har han förkastat»? Och så säga de föraktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett folk.

²⁴Wala ba nimo palandunga ang ginapamulong niining katawohan, nga nagaingon: Ang duruha ka banay nga gipili ni Jehova, iya pa ngani nga gisalikway sila? sa ingon niana sila nanagtamay sa akong katawohan aron sila dili namahimong usa ka nasud sa atubangan nila.

²⁵Men så säger HERREN: Om mitt förbund med dag och natt icke är beståndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning för himmel och jord,

²⁵Mao kini ang giingon ni Jehova: Kong ang akong tugon sa adlaw ug sa gabii dili magapadayon , kong ako wala magtudlo sa mga tulomanon sa langit ug sa yuta;

²⁶allenast då skall jag förkasta Jakobs och Davids, min tjänares, säd, så att jag icke mer av hans säd tager dem som skola råda över Abrahams, Isaks och Jakobs säd. Ty jag skall åter upprätta dem och förbarma mig över dem.

²⁶Nan isalikway ko usab ang kaliwat ni Jacob, ug ni David nga akong alagad, sa pagkaagi nga ako dili mokuha kang bisan kinsa sa iyang kaliwat ni Abraham, ni Isaac ug ni Jacob; kay papaulion ko sila gikan sa pagkabinihag, ug ako malooy kanila.