¹Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;

¹Sa pagkatinuod adunay mina alang sa salapi, Ug usa ka dapit alang sa bulawan nga ilang pagaulayon.

²järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.

²Ang puthaw pagakuhaon gikan sa yuta, Ug ang tumbaga pagatunawon gikan sa bato.

³Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,

³Ang tawo magapahunong sa kangitngit, Ug didto sa kahiladman magapangita, Sa mga bato nga atua sa mangitngit ug landong sa kamatayon.

⁴Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.

⁴Halayo sa pinuy-anan sa mga tawo siya magabugwal sa usa ka gahong; Sila hingkalimtan sa tiil nga moagi sa ibabaw, Sila nanagbitay halayo sa mga katawohan, sila nanagtabyog.

⁵Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.

⁵Mahitungod sa yuta, gikan niana magagula ang tinapay; Ug ang ilalum niana ingon ug gibali pinaagi sa kalayo.

⁶Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.

⁶Ang mga bato niini maoy dapit sa mga zafiro, Ug kana may mga pulvos sa bulawan.

⁷Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;

⁷Nianang dalana walay langgam nga dumadagit nga nagpanghibalo, Ni makakita niana ang mata sa ananangkil:

⁸den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.

⁸Ang mga mananap nga palabilabihon wala makatala niana, Ni makaagi dinha ang mabangis nga leon.

⁹Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.

⁹Gibutang niya ang iyang kamot sa ibabaw sa batong santikan; Gilintuwad niya ang mga bukid hangtud sa mga gamut.

¹⁰In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.

¹⁰Siya nagahimo ug mga kanal sa taliwala sa mga bato; Ug ang iyang mata makakita sa tanang butang bililhon.

¹¹Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.

¹¹Siya magabugkos sa mga kasapaan aron dili na manaligdig; Ug ang butang nga tinago, iyang gibutyag sa kahayag.

¹²Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?

¹²Apan asa ba ang kaalam igkita? Ug hain ba ang pinuy-anan sa salabutan?

¹³Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.

¹³Ang tawo wala masayud sa bili niana; Ni igkita kini sa yuta sa mga buhi.

¹⁴Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»

¹⁴Ang kahiladman nagaingon: Kini wala diri kanako; Ug ang dagat nagaingon: Kana wala diri kanako.

¹⁵Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.

¹⁵Kana dili mabatonan tungod sa bulawan, Ni ang salapi pagatimbangon tungod sa bili niini.

¹⁶Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.

¹⁶Kini dili kabilhan sa bulawan sa Ophir, Sa malahalon nga onyx, kun sa zafiro.

¹⁷Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.

¹⁷Ang bulawan ug bildo dili ikatanding niini, Ni kabayloan kini ug mga lunsay nga bulawan.

¹⁸Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.

¹⁸Ang guso ug ang salamin dili pagahisgutan: Oo, ang bili sa kaalam labaw pa kay sa mga mutya.

¹⁹Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.

¹⁹Ang topacio sa Ethiopia dili ikagtanding niini, Ni kabilhan kini sa bulawang lunsay.

²⁰Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?

²⁰Diin man diay magagikan ang kaalam? Ug hain man ang dapit sa salabutan?

²¹Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;

²¹Sanglit tinago man gikan sa mga mata sa mga buhi, Ug sinalipdan gikan sa kalanggaman sa kalangitan.

²²avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»

²²Ang Kagun-oban ug Kamatayon nanag-ingon: Ang kagahub niana nabatian namo sa among mga igdulungog.

²³Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.

²³Ang Dios nasayud sa dalan niini, Ug siya nahibalo sa dapit niana.

²⁴Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.

²⁴Kay siya nagatan-aw ngadto sa mga kinatumyan sa yuta, Ug nagasud-ong sa ilalum sa tibook langit;

²⁵När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,

²⁵Sa iyang pagtimbang sa hangin: Oo, sa taksanan ang katubigan iyang gitakus.

²⁶när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,

²⁶Sa diha nga siya nagbuhat ug balaod sa ulan, Ug alagianan alang sa kilat sa dalugdug;

²⁷då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.

²⁷Unya siya nakakita niini, ug nagsaysay niini; Iyang gipahaluna kini, oo, ug kini gipangita.

²⁸Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»

²⁸Ug miingon siya sa tawo: Ania karon, ang kahadlok sa Ginoo, nga mao ang kaalam; Ug ang paglikay sa dautan mao ang salabutan.