¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹Unya si Job mitubag ug miingon:

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

²Sa pagkamatuod ako nasayud nga kini mao man: Apan unsaon sa tawo aron mamatarung sa atubangan sa Dios?

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

³Kong siya buot magpakiglalis kaniya, Siya dili makatubag kaniya bisan makausa sa usa ka libo.

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁴Siya manggialamon sa kasingkasing ug makagagahum sa kusog: Kinsa ang nagpagahi sa iyang kasingkasing batok kaniya, ug nga nagmauswagon?

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁵Kaniya nga magabalhin sa mga kabukiran, ug sila wala managpanghibalo niana, Sa diha nga sa iyang kapungot siya magalungkab kanila;

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁶Nga magauyog sa kalibutan gikan sa iyang himutangan, Ug ang mga haligi niana magakurog;

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁷Nga magasugo sa adlaw, ug kini dili mosilang, Ug magatak-om sa mga kabitoonan;

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁸Nga mao lamang ang magabuklad sa kalangitan, Ug magatamak sa ibabaw sa kabaluran sa dagat;

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

⁹Nga maoy nagbuhat sa Oso, ug sa Orion, ug sa mga Pleyadas, Ug sa mga tagoanan sa habagatan;

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹⁰Nga nagabuhat sa mga butang nga dili matukib, Oo, mga butang katingalahan nga dili maisip.

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹¹Ania karon, siya milabay kanako, ug wala ko siya makita: Siya mipadayon usab, apan wala ko himatngoni.

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹²Ania karon, siya nagasakmit sa tulokbonon , kinsa ang makapugong kaniya? Kinsa ang moingon kaniya: Unsa ang imong gibuhat?

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹³Dili kuhaon sa Dios ang iyang kasuko, Ang magatabang kang Rahab nanagyukbo sa ilalum niya.

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁴Daw unsa ka diyutay ang akong igatubag kaniya, Ug pagpili sa akong mga igsusulti aron sa pakigpulong uban kaniya?

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁵Nga kaniya, bisan ako matarung pa unta, apan dili ako motubag; Adto ako magpakilooy sa akong maghuhukom.

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁶Kong ako nagtawag pa unta, ug kanako siya mitubag, Apan dili pa gayud ako motoo nga siya sa akong tingog nagpatalinghug.

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁷Kay gipukan ako niya sa usa ka unos, Ug sa walay hinungdan ang mga samad gidaghan.

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁸Dili ako niya tugotan sa pagginhawa, Apan gipuno niya ako sa kapaitan.

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

¹⁹Kong kita magasulti bahin sa kusog, ania karon, siya makagagahum! Kong sa katarungan: Kinsa, ang magapatawag kanako?

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²⁰Bisan kong ako matarung pa, ang akong kaugalingong baba magahukom kanako: Bisan kong ako hingpit pa, kana magapadayag nga ako dautan.

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²¹Ako hingpit; ako wala magtagad sa akong kaugalingon; Gibiay-biay ko ang akong kinabuhi

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²²Natingub ang tanan; busa ako nagaingon: Siya naglaglag sa maayo ug sa dautan.

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²³Kong ang hampak magalaglag sa kalit, Siya mobiay-biay sa paghusay sa mga walay sala.

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁴Ang kalibutan gitugyan ngadto sa kamot sa mga dautan; Siya nagatabon sa mga nawong sa mga maghuhukom niini: Kong ugaling dili mao siya, kinsa man diay kana?

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁵Ang akong mga adlaw karon labi pang matulin kay sa usa ka sinugo nga nagadala sa mga sulat: Sila nagadalagan, walay kaayohan nga ilang makita.

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁶Sila nangagi ingon sa mga sakayang matulin; Ingon sa agila nga magasakdap sa dalagiton.

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁷Kong moingon ako: Kuhaon ko sa akong panumduman ang akong kaguol, Ang masulob-on ko nga panagway ako nga isalikway, ug magsadya;

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁸Ako nahadlok sa tanan ko nga mga kasub-anan, Ako nasayud nga dili mo ako pagailhong walay sala.

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

²⁹Ako pagahukman; Ngano man diay nga ako manlimbasog sa walay kapuslanan?

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³⁰Kong ako sa akong kaugalingon magahugas sa tubig sa nieve, Ug ayohon gayud paghinlo ang akong mga kamot;

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³¹Apan ikaw magaunlod kanako sa kalapukan, Ug ang akong kaugalingon nga mga bisti makapaluod kanako.

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³²Kay siya dili tawo ingon kanako, aron ako motubag kaniya, Aron nga kanako siya mokuyog sa hukmanan.

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³³Walay maghuhusay sa taliwala namo, Nga arang makapahamutang sa iyang kamot sa ibabaw namong duha.

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁴Ipakuha gikan kanako ang iyang baras, Ug ayaw ako pahadloka sa iyang pagkamakalilisang:

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

³⁵Unya ako mosulti, ug kaniya dili mahadlok: Kay dili ako ingon niana sa akong kaugalingon.