¹Stöten i basun på Sion, och blåsen larmsignal på mitt heliga berg; må alla landets inbyggare darra! Ty HERRENS dag kommer, ja, den är nära;

¹Patingoga ninyo ang trompeta didto sa Sion, ug patungga ang pagpagubok diha sa akong bukid nga balaan; pakuroga ang tanang pumoluyo sa kalibutan: tungod kay ang adlaw ni Jehova moabut, tungod kay kini haduol na moabut;

²en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, lik en gryning som breder ut sig över bergen. Ett stort och mäktigt folk kommer, ett vars like aldrig någonsin har funnits och ej heller hädanefter skall uppstå, intill senaste släktens år.

²Adlaw sa kangitngitan ug sa kadulom, adlaw sa mga panganod ug mabaga nga kangitngit, ingon nga ang banagbanag sa kabuntagon molukop na ibabaw sa kabukiran; ang usa ka dakung katawohan ug kusganon, wala pa gayud ing sama niana, ni may lain pa nga mosunod kanila, bisan ngadto sa mga tuig sa daghanang mga kaliwatan.

³Framför dem går en förtärande eld och bakom dem kommer en förbrännande låga. Likt Edens lustgård var landet framför dem, men bakom dem är det en öde öken; ja, undan dem finnes ingen räddning.

³Ang kalayo magalamoy diha sa ilang atubangan; ug sa luyo nila magasiga ang kalayo: ang yuta daw tanaman sa Eden sa atubangan nila, ug sa likod nila ang biniyaan nga kamingawan; oo, ug walay mausa nga nakakalagiw kanila.

⁴De te sig likasom hästar, och såsom stridshästar hasta de åstad.

⁴Ang ilang dagway ingon sa dagway sa mga kabayo; ug ingon sa mga nanagpangabayo, mao man ang ilang pagdalagan.

⁵Med ett rassel likasom av vagnar spränga de fram över bergens toppar, med ett brus såsom av en eldslåga, när den förtär strå; de äro såsom ett mäktigt folk, ordnat till strid.

⁵Sama sa kinagalkal sa mga carro sa kinatumyan sa kabukiran mao man ang ilang paglukso, sama sa dinaguok sa siga sa kalayo nga nagalamoy sa tuod sa balili, ingon sa katawohan nga kusgan nga nagalaray sa natad sa panag-awayan.

⁶Vid deras åsyn gripas folken av ångest, alla ansikten skifta färg.

⁶Ang mga katawohan anaa sa kasakitan sa hilabihan gayud diha sa ilang atubangan: ang tanang mga nawong mangaluspad.

⁷Såsom hjältar hasta de åstad, lika stridsmän bestiga de murarna; var och en går sin väg rakt fram, och ingen tager miste om sin stråt.

⁷Managpanalagan sila sama sa mga tawong gamhanan; managpanaka sila sa kuta sama sa mga tawong iggugubat; managpanlakat sila ang tagsatagsa sa iyang kaugalingong mga dalan, ug, sila dili mangabungkag sa ilang mga laray.

⁸Den ene tränger icke den andre, var och en går sin givna bana; mitt igenom vapnen störta de fram utan hejd.

⁸Dili usab sila magadinuslakay ang usa ug usa; sila managpanlakat ang tagsatagsa sa iyang kaugalingong alagianan: ug sagubangon nila ang mga hinagiban, ug sila dili mosimang.

⁹I staden rusa de in på murarna hasta de åstad, i husen tränga de upp, genom fönstren bryta de sig väg, såsom tjuvar göra.

⁹Manglukso sila sa ciudad; manalagan sila ibabaw sa mga kuta; managpanaka sila sa kabalayan; managpangagi sila sa mga tamboanan sama sa kawatan.

¹⁰Vid deras åsyn darrar jorden, och himmelen bävar; solen och månen förmörkas, och stjärnorna mista sitt sken.

¹⁰Ang yuta molinog sa ilang atubangan; ang kalangitan mangurog; ang adlaw ug ang bulan mongitngit, ug ang mga bitoon mapadngan sa ilang kahayag.

¹¹Och HERREN låter höra sin röst framför sin här ty hans skara är mycket stor, mäktig är den skara som utför hans befallning. Ja, HERRENS dag är stor och mycket fruktansvärd vem kan uthärda den?

¹¹Ug si Jehova mamulong sa iyang tingog sa atubangan sa iyang kasundalohan; kay hilabihan pagkadaku sa iyang campo sa kasundalohan ; kay malig-on siya nga magatuman sa iyang pulong: kay daku sa hilabihan ang adlaw ni Jehova ug makalilisang gayud; ug kinsa ang makapabilin niana?

¹²Dock, nu mån I vända om till mig av allt edert hjärta, säger HERREN, med fasta och gråt och klagan.

¹²Bisan pa ngani karon, nagaingon si Jehova, bumalik kamo kanako uban ang bug-os ninyong kasingkasig, ug uban ang pagpuasa, ug uban ang paghilak, ug uban ang pagbalata:

¹³Ja, riven sönder edra hjärtan, icke edra kläder, och vänden om till HERREN, eder Gud; ty nådig och barmhärtig är han, långmodig och stor i mildhet, och sådan att han ångrar det onda.

¹³Ug gision ninyo ang inyong kasingkasing, ug dili ang inyong mga saput, ug bumalik kamo kang Jehova nga inyong Dios; kay siya napuno sa gracia ug maloloy-on, mahinay sa kasuko, ug madagayaon sa mahigugmaong-kalolot, ug nakapabasul kaniya ang dautan.

¹⁴Måhända vänder han om och ångrar sig och lämnar kvar efter sig någon välsignelse, till spisoffer och drickoffer åt HERREN, eder Gud.

¹⁴Kinsa ang nahibalo kong siya dili ba mobalik ug magabasul, ug magabilin sa panalangin sa iyang likod, bisan sa halad-nga-kalan-on ug sa halad-nga-ilimnon kang Jehova nga inyong Dios?

¹⁵Stöten i basun på Sion, pålysen en helig fasta lysen ut en högtidsförsamling;

¹⁵Patingoga ang trompeta didto sa Sion, managbalaan kamo sa usa ka pagpuasa, pagtawag ug usa ka maligdong nga pagkatigum;

¹⁶församlen folket, pålysen en helig sammankomst, kallen tillhopa de gamla församlen de små barnen, jämväl dem som ännu dia vid bröstet brudgummen må komma ur sin kammare och bruden ur sitt gemak.

¹⁶Tiguma ang katawohan, balaana ang pagkatigum, pundoka ang mga tawong tigulang, tiguma ang kabataan, ug kadtong mga masuso; pagulaa ang kaslonon nga lalake gikan sa iyang lawak, ug ang pangasaw-onon gikan sa iyang sulod.

¹⁷Mellan förhuset och altaret må prästerna, HERRENS tjänare, hålla klagogråt och säga: »HERRE, skona ditt folk, och låt icke din arvedel bliva till smälek, till ett ordspråk bland hedningarna Varför skulle man få säga bland folken: 'Var är nu deras Gud?'»

¹⁷Pahilaka ang mga sacerdote, ang mga ministro ni Jehova, sa kinataliwad-an sa alagianan sa templo ug sa halaran, ug ipaingon kanila: Pagawasa ang imong katawohan, Oh Jehova, ug ayaw itugyan ang imong panulondon nga pagatamayon, nga ang mga nasud managgahum kanila: kay ngano man nga moingon sila sa taliwala sa mga katawohan: Hain man ang ilang Dios?

¹⁸Så upptändes då HERREN till nitälskan för sitt land, och han ömkade sig över sitt folk;

¹⁸Unya si Jehova nangabugho alang sa iyang yuta, ug nalooy sa iyang katawohan.

¹⁹HERREN svarade och sade till sitt folk: Se, jag vill sända eder säd och vin och olja, så att I fån mätta eder därav, och jag skall icke mer låta eder bliva till smälek bland hedningarna.

¹⁹Ug si Jehova mitubag ug miingon sa iyang katawohan: Ania karon, padad-an ko kamo ug trigo, ug bag-ong vino, ug lana, ug mangatagbaw kamo niana; ug dili na kamo pagahimoon ko nga talamayon taliwala sa mga nasud;

²⁰Och nordlandsskaran skall jag förjaga långt bort ifrån eder, jag skall driva den undan till ett torrt och öde Land, dess förtrupp till Östra havet och dess eftertrupp till Västra havet. Och stank skall stiga upp därav, ja, vämjelig lukt skall stiga upp därav, eftersom den har tagit sig för så stora ting.

²⁰Apan gikan kaninyo akong ipahilayo ang kasundalohan sa amihanan, ug ako kining pagaabugon ngadto sa usa ka yuta nga kal-anan ug libon, uban sa pangunahan nga dapit niini nga nagapaingon ngadto sa dagat sa silangan, ug ang likod nga dapit niini nga nagapaingon ngadto sa kasadpan nga dagat, ug ang baho niini nangalisbo, ug ang dautang lami niini mogula, tungod kay kini nagbuhat ug dagku nga mga butang.

²¹Frukta icke, du land, utan fröjda dig och gläds, ty stora ting har HERREN tagit sig för

²¹Ayaw kahadlok, Oh yuta, pagmalipayon ug pagmaya; kay si Jehova nagahimo ug dagku nga mga butang.

²²Frukten icke, I markens djur, ty betesmarkerna i öknen grönska, och träden bära sin frukt, fikonträden och vinträden giva sin kraft.

²²Ayaw kahadlok, kamong mga mananap sa kapatagan; kay molangbo ang sibsibanan sa kamingawan, kay ang kahoy magadala sa iyang bunga, ang higuera, ug ang balagon sa parras managhatag sa ilang kalig-on.

²³Och fröjden eder, I Sions barn, varen glada i HERREN, eder Gud; ty han giver eder höstregn, i rätt tid, han som ock förr sände ned över eder regn, både höst och vår.

²³Busa, managkalipay kamo, mga anak sa Sion, ug panagmaya kang Jehova nga inyong Dios; tungod kay siya naghatag kaninyo sa nahaunang ulan sa igo gayud, ug iyang pagapaulanon ang ulan alang kaninyo, ang nahaunang ulan, ug ang naulahing ulan sa unang bulan .

²⁴Så skola logarna fyllas mod säd och pressarna flöda över av vin och olja.

²⁴Ug ang mga salog mangapuno sa trigo, ug ang mga kawa magaawas sa bag-ong vino ug sa lana.

²⁵Och jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot eder.

²⁵Ug akong pahaulian alang kaninyo ang mga tuig nga gikaon sa dulon, sa lukton, ug sa ulod nga hantatawo, ug sa ulod nga dangaw-dangaw, ang akong daku nga panon sa mga sundalo nga akong gipadala sa inyong taliwala.

²⁶Och I skolen få äta till fyllest och bliva mätta; och då skolen I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat så underbart med eder; och mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen.

²⁶Ug kamo mangaon sa kadagaya ug mangatagbaw, ug managdayeg kamo sa ngalan ni Jehova nga inyong Dios, nga nanalangin sa dakung kahibulongan kaninyo; ug ang akong katawohan dili na gayud pagapakaulawan.

²⁷Och I skolen förnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag är HERREN, eder Gud, och eljest ingen. Ja, mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen.

²⁷Ug kamo makaila nga ako anaa sa kinataliwad-an sa Israel, ug nga ako mao si Jehova nga inyong Dios, ug wala nay lain; ug ang akong katawohan dili na gayud pagapakaulawan.

²⁸Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, edra gamla män skola hava drömmar edra ynglingar skola se syner;

²⁸Ug unya mahitabo sa ulahi, nga igabubo ko ang akong Espiritu ibabaw sa tanang unod; ug ang inyong mga anak nga babaye ug ang inyong mga anak nga lalake managpanagna, ang inyong mga tawong tigulang managdamgo sa mga damgo, ang inyong mga batan-ong lalake makakita sa mga panan-awon;

²⁹också över dem som äro tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.

²⁹Ug ingon man usab ibabaw sa mga sulogoon nga lalake, ug ibabaw sa mga sulogoong babaye niadtong mga adlawa igabubo ko ang akong Espiritu.

³⁰Och jag skall låta tecken synas på himmelen och på jorden: blod och eld och rökstoder.

³⁰Ug ako magapakita sa mga katingalahan diha sa kalangitan ug sa yuta: ang dugo, ug kalayo, ug ang mga haligi nga aso.

³¹Solen skall vändas i mörker och månen i blod förrän HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda.

³¹Ang adlaw mahimong kangitngitan, ug ang bulan mahimong dugo, sa dili pa moabut ang daku ug makalilisang nga adlaw ni Jehova.

³²Men det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn han skall varda frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall finnas en räddad skara, såsom HERREN har sagt; och till de undsluppna skola höra de som HERREN kallar.

³²Ug mahitabo, nga bisan kinsa nga magatawag sa ngalan ni Jehova pagaluwason; kay didto sa bukid sa Sion ug sa Jerusalem atua kadtong managpakagawas, sumala sa giingon ni Jehova, ug taliwala sa mga salin mao kadtong pagatawgon ni Jehova.