¹Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade:

¹Karon ang pulong ni Jehova midangat kang Jonas ang anak nga lalake ni Amittai, nga nagaingon:

²»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.»

²Tumindog ka , sa Ninive, kanang dakung ciudad, ug sumiggit ka batok niana; kay ang ilang pagkadautan midangat sa akong atubangan.

³Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord därpå för att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.

³Apan ni Jonas mitindog aron sa pagkalagiw paingon sa Tarsis gikan sa atubangan ni Jehova; ug siya milugsong ngadto sa Joppe, ug nakakaplag usa ka sakayan paingon sa Tarsis: busa mibayad siya sa ilete niana, ug misakay niana, aron sa pag-adto uban kanila ngadto sa Tarsis gikan sa atubangan ni Jehova.

⁴Men HERREN sände en stark vind ut över havet, så att en stark storm uppstod på havet; och skeppet var nära att krossas.

⁴Apan si Jehova nagpadala ug usa ka dakung hangin ibabaw sa kadagatan, ug miabut ang makusog nga bagyo sa dagat, sa pagkaagi nga ang sakayan daw naguba na.

⁵Då betogos sjömännen av fruktan och ropade var och en till sin gud; och vad löst som fanns i skeppet kastade de i havet för att bereda sig lättnad. Men Jona hade gått ned i det inre av fartyget och låg där i djup sömn.

⁵Nan ang mga sakayanon nangahadlok, ug ang tagsatagsa ka tawo misinggit sa pagpakitabang sa iyang dios; ug ilang gisalibay ngadto dagat ang uban nilang mga lulan sa sakayan, aron sa pagpagaan niini alang kanila. Apan si Jonas misulod ngadto sa labing tago nga mga bahin sa sakayan ug siya mihigda, ug nahikatulog sa halalum nga paghinamok.

⁶Då gick skepparen till honom och sade till honom: »Huru kan du sova så? Stå upp och åkalla din Gud. Kanhända skall den Guden tänka på oss, så att vi icke förgås.»

⁶Busa ang arayis sa sakayan miadto kaniya, ug miingon kaniya: Unsa ang buot mong ipasabut, Oh hingatulogon? tindog, tawga ang imong Dios, basin pa ang Dios magahunahuna tungod kanato, aron kita dili mangamatay.

⁷Och folket sade till varandra: »Välan, låt oss kasta lott, så att vi få veta för vems skull denna olycka har kommit över oss.» När de så kastade lott, föll lotten på Jona.

⁷Ug ang tagsatagsa kanila miingon sa iyang kauban: Umari kamo , ug magpapalad kita, aron hibaloan ta kong kang kinsa nahimutang kining kadautan nga midangat kanato. Busa nagpapadala sila, ug ang palad naha-igo kang Jonas.

⁸Då sade de till honom: »Säg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende, och varifrån kommer du? Från vilket land och av vad folk är du?»

⁸Unya sila ming-ingon kaniya: Suginli kami, nangaliyupo kami kanimo, alang kang kinsang hinungdan nga kining kadaut midangat man kanato; unsa ang imong bulohaton? ug diin ba ikaw gikan? taga-diin ba nga yuta ikaw? ug sa unsa nga katawohan ikaw?

⁹Han svarade den; »Jag är en hebré, och jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.»

⁹Ug siya miingon kanila: Ako Hebreohanon man; ug ako mahadlokon kang Jehova, ang Dios sa langit, nga maoy nagbuhat sa dagat ug sa yuta nga mamala.

¹⁰Då betogos männen av stor fruktan och sade till honom: »Vad är det du har gjort!» Ty männen fingo genom det han berättade dem veta att han flydde undan HERRENS ansikte.

¹⁰Unya ang mga tawo nangahadlok sa hilabihan gayud, ug ming-ingon kaniya:

¹¹Och de sade till honom: »Vad skola vi göra med dig, så att havet stillar sig för oss?» Ty havet stormade mer och mer.

¹¹Ug sila ming-ingon kaniya: Unsa ang among pagabuhaton kanimo, aron ang dagat magmalinawon alang kanamo? kay nagkakusog ang b agyo sa dagat.

¹²Då svarade han dem: »Tagen mig och kasten mig i havet, så skall havet stillas för eder; ty jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över eder.»

¹²Ug siya miingon kanila: Sakwata ako, ug itambog ako ngadto sa dagat; aron ang dagat magmalinawon alang kaninyo: kay ako nahibalo nga tungod kanako kining dakung bagyo midangat kaninyo.

¹³Och männen strävade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem.

¹³Apan ang mga tawo nanaggaud sa makusog aron sila mahibalik sa yuta; apan sila wala makahimo; kay ang bagyo sa dagat misamot pagkakusog batok kanila.

¹⁴Då ropade de till HERREN och sade: »Ack HERRE, låt oss icke förgås för denne mans själs skull, och låt icke oskyldigt blod komma över oss. Ty du, HERRE, har gjort såsom dig täckes.»

¹⁴Busa sila mingtu-aw kang Jehova, ug ming-ingon: Nangaliyupo kami kanimo, Oh Jehova, nangaliyupo kami kanimo, ayaw pag-itugot nga kami mangamatay tungod sa kinabuhi niining tawohanana, ug ayaw ibutang sa ibabaw namo ang dugo nga inocente; kay ikaw, Oh Jehova, nagbuhat ingon sa nahamut-an nimo.

¹⁵Därefter togo de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri.

¹⁵Busa ilang gisakwat si Jonas, ug gitambog siya ngadto sa dagat; ug ang dagat mihunong sa iyang kabangis.

¹⁶Och männen betogos av stor fruktan för HERREN, och de offrade slaktoffer åt HERREN och gjorde löften.

¹⁶Unya ang mga tawo nangahadlok kang Jehova sa hilabihan gayud; ug sila nanaghalad usa ka halad kang Jehova, ug nanagpanaad sila .

¹⁷Ug giandam ni Jehova ang usa ka dakung isda nga molomoy kang Jonas; ug si Jonas diha sa sulod sa tiyan sa isda totolo ka adlaw ug totolo ka gabii.