¹Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade icke längre mod att stå emot Israels barn.

¹Ug nahitabo, nga sa nakadungog ang mga hari sa mga Amorehanon, nga didto sa luyo sa Jordan paingon sa kasadpan, ug ang tanang mga hari sa mga Canaanhon nga didto duol sa dagat, nanagpakadungog kong giunsa ni Jehova pagmala ang mga tubig sa Jordan sa atubangan sa mga anak sa Israel, hangtud nga kami nakatabok na, ang ilang mga kasingkasing nangatunaw ug wala na usab kanila ang espiritu, tungod sa mga anak sa Israel.

²Vid den tiden sade HERREN till Josua: »Gör dig stenknivar och omskär åter Israels barn, för andra gången.»

²Niadtong panahona si Jehova miingon kang Josue: Magbuhat ka ug mahait nga mga cuchillo, ug circuncidahon pag-usab ang mga anak sa Israel, sa ikaduha,

³Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden.

³Ug si Josue nagbuhat alang kaniya ug mga cuchillo nga santik ug gicircuncidahan niya ang mga anak sa Israel, didto sa Gibeatnaaraloth.

⁴Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk av mankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hade dött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten.

⁴Mao kini ang hinungdan nga si Josue nagcircuncidar: ang tanang mga tawo nga nanggula gikan sa Egipto, ang mga lalake, ingon man ang mga manggugubat, nangamatay sa dalan sa kamingawan, tapus sila makagula gikan sa Egipto.

⁵Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.

⁵Kay ang tanang mga tawo nga nanggula pulos gicircuncidahan: apan kadtong tanan nga didto matawo sa ilang pagpanlakaw sa kamingawan, gikan sa Egipto, wala nila circuncidahi.

⁶Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten, förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ock HERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av mjölk och honung.

⁶Kay ang mga anak sa Israel mingpanaw sulod sa kap-atan ka tuig sa kamingawan hangtud ang tibook nga nasud bisan ang mga tawo nga manggugubat nga nanggula sa Egipto, nangahurot, kay sila wala magpatalinghug sa tingog ni Jehova kanila si Jehova nanumpa nga sila dili niya pakitaon sa yuta nga gipanumpa ni Jehova sa ilang mga amahan nga iyang ihatag kanato, usa ka yuta nga nagapaagay sa gatas ug dugos.

⁷Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under vägen.

⁷Ug ang ilang mga anak nga iyang gisapnay ilis kanila, sila gicircuncidahan ni Josue: kay sila dili sinircuncidahan, kay sila wala man circuncidahi nila sa dalan.

⁸Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar där de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta.

⁸Ug nahitabo, nga sa diha nga nahuman na circuncidahi ang tibook nasud, nga sila namuyo sa ilang mga puloy-anan sa campo hangtud nga sila nangaayo na.

⁹Och HERREN sade till Josua: »I dag har jag avvältrat från eder Egyptens smälek.» Och detta ställe fick namnet Gilgal, såsom det heter ännu i dag.

⁹Ug si Jehova namulong kang Josue: Niining adlawa gisalikway ko na ang mga pagtamay sa Egipto kaninyo sa Tungod niini ang ngalan sa dapit ginatawag nga Gilgal; hangtud niining adlawa.

¹⁰Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtid den fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker.

¹⁰Ug ang mga anak sa Israel nanagpuyo sa Gilgal, ug sa hapon sa ikapulo ug upat ka adlaw sa maong bulan, nagsaulog sila sa pasko didto sa kapatagan sa Jerico.

¹¹Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade ax av landets säd, just på den dagen.

¹¹Ug sa pagkaugma human ang pasko, nangaon sila sa abut sa yuta, mga tinapay nga walay levadura ug mga sinanglag nga mga trigo, sa maong adlawa gayud.

¹²Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året av landet Kanaans avkastning.

¹²Ug sa sunod nga adlaw sa nakasugod na sila pagkaon sa abut sa yuta, ang mana mihunong: ug ang mga anak sa Israel wala na ing mana: ug niadtong tuiga nangaon sila sa abut sa yuta sa Canaan.

¹³Och medan Josua var vid Jeriko, hände sig att han, i det han lyfte upp sina ögon, fick se en man stå där framför sig med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: »Tillhör du oss eller våra ovänner?»

¹³Ug nahitabo, nga sa didto si Josue duol sa Jerico, nga siya miyahat sa iyang mga mata ug mitan-aw, ug ania karon, sa iyang atubangan may usa ka tawo nga nagtindog ug nagbitbit sa iyang kamot ug usa ka espada nga hinuso sa sakob; ug si Josue miduol kaniya, ug miingon kaniya: Kadapig ba ikaw namo kun sa among mga kaaway?

¹⁴Han svarade: »Nej, jag är hövitsman över HERRENS här, och jag har just nu kommit hit.» Då föll Josua ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: »Vad har min herre att säga till sin tjänare?»

¹⁴Ug siya miingon: Dili; apan ingon nga principe sa panon sa kasundalohan ni Jehova, mianhi ako karon. Ug si Josue mihapa sa yuta ug misimba, ug miingon kaniya: Unsa ba ang isulti sa akong agalon alang sa iyang sulogoon?

¹⁵Hövitsmannen över HERRENS här sade då till Josua: »Drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig.» Och Josua gjorde så.

¹⁵Ug ang principe sa panon sa kasundalohan ni Jehova miingon kang Josue: Kuhaa ang sapin sa imong tiil, kay ang dapit nga imong gitindogan, yuta nga balaan man. Ug si Josue nagtuman.