¹Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:

¹Ug sa mitubag si Jesus, nagsulti pag-usab kanila sa sambingay nga nagaingon.

²»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.

²Ang gingharian sa langit sama sa usa ka hari nga nagakombira sa kasal sa iyang anak.

³Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

³Ug gipaadto niya ang iyang mga ulipon aron panawgon nila ang mga dinapit sa kasal. Ug nagdumili sila sa pag-adto.

⁴Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'

⁴Gipaadtoan na usab niya sa laing mga ulipon nga nagaingon: Ania karon, naandam ko na ang pagkaon; ang akong mga nati ug mga hayup nga mga gipatambok, nangaihaw, ug ang tanan nahikay na gayud, umari kamo sa kasal.

⁵Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.

⁵Apan wala sila magtagad niini ug nanlakat sila: ang usa, sa iyang kaugalingong uma; ang usa, sa iyang patigayon,

⁶Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.

⁶Ug ang uban nanagdakup sa iyang mga ulipon, ug kini gipasipalahan nila ug gipamatay.

⁷Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.

⁷Apan ang hari nasuko, ug gipaadtoan niya sa iyang mga sundalo, ug gipalaglag niya kadtong mga mamumuno, ug gipasunog ang lungsod nila.

⁸Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.

⁸Ug nag-ingon sa iyang mga ulipon: Sa pagkamatuod ang kasal nahikay na, apan ang mga dinapit dili mga takus.

⁹Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'

⁹Busa pangadto kamo sa mga kinasang-an sa mga dalan, ug ang tanan nga hingkit-an ninyo, dapita ninyo sa kombira sa kasal.

¹⁰Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.

¹⁰Ug sa nanagpanlakaw kadtong mga ulipon sa mga dalan, ilang gitigum ang tanang mga hingsugatan nila, mga dautan ug mga maayo; ug ang kan-anan sa kasal napuno sa mga dinapit.

¹¹Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.

¹¹Ug sa misulod ang hari sa pagtan-aw sa mga dinapit, hingkit-an niya didto ang usa ka tawo nga wala magsul-ob sa bisti nga alang sa kasal.

¹²Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.

¹²Ug siya miingon kaniya: Abyan, nganong misulod ka dinhi nga wala ikaw ing bisti nga alang sa kasal? Ug mihilum siya.

¹³Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

¹³Unya ang hari nag-ingon sa mga sulogoon: Gapusa ninyo siya sa mga tiil ug sa mga kamot, ug isalibay ninyo siya sa kangitngitan sa gawas, didto mahitabo ang paghilak ug ang pagkagut sa mga ngipon,

¹⁴Ty många äro kallade, men få utvalda.»

¹⁴Kay daghan ang mga gipanawag, apan diriyut da ang mga napili.

¹⁵Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.

¹⁵Unya namahawa ang mga Fariseo, ug nanagsabutsabut sila sa ilang kaugalingon kong unsaon pagbitik kaniya sa iyang pagpanulti.

¹⁶Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.

¹⁶Tungod niini ilang gipaadtoan siya sa ilang mga tinon-an kauban sa mga Herodianhon sa pag-ingon: Magtutudlo, hingbaloan namo nga ikaw maminatud-on, ug nga ginatudlo mo sa matuod ang dalan sa Dios, sa walay pagtagad kang bisan kinsa, kay wala mo pagatan-awa ang pamayhon sa mga tawo.

¹⁷Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

¹⁷Busa isuiti kanamo: Unsay imong hunahuna, uyon ba sa balaod ang paghatag sa buhis kang Cesar, kun dili?

¹⁸Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?

¹⁸Apan naila ni Jesus ang ilang pagkadautan, ug nag-ingon: Nganong ginatintal ako ninyo, mga salingkapaw?

¹⁹Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.

¹⁹Ipakita kanako ang salapi sa buhis. Ug ilang gidad-an siya sa usa ka denario.

²⁰Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»

²⁰Unya Siya nag-ingon kanila: Kang kinsa kini nga dagway ug kining nahasulat?

²¹De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

²¹Sila nagaingon kaniya: Kang Cesar. Unya siya miingon kanila: Nan, magbayad kamo kang Cesar sa iya ni Cesar, ug sa Dios, sa iya sa Dios.

²²När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.

²²Ug sa hingdunggan nila kini, nanghibulong sila, ug ilang gibiyaan siya ug namahawa.

²³Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom

²³Niadto gihapon nga adlawa miduol kaniya ang mga Saduceo, sila nga nanag-ingon nga walay pagkabanhaw, ug nanagpangutana kaniya,

²⁴och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'

²⁴Nga nanag-ingon: Magtutudlo, si Moises nag-ingon: Kong usa ka tawo mamatay nga walay mga anak, ang iyang igsoon makapakasal sa asawa niya, ug magbangon sa kaliwat sa iyang igsoon.

²⁵Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.

²⁵Nan, dinhi sa taliwala namo may pito ka managsoon nga lalake; ug ang nahauna nakapangasawa, ug namatay; ug kay wala siyay liwat, gibilin ang iyang asawa sa iyang igsoon.

²⁶Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.

²⁶Sa ingon usab nga pagkaagi ang ikaduha ug ang ikatolo, hangtud sa ikapito.

²⁷Sist av alla dog hustrun.

²⁷Ug sa human kanilang tanan, namatay usab ang babaye.

²⁸Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»

²⁸Busa, sa pagkabanhaw, kinsa sa pito ang makaasawa kaniya? Kay ang tanan nangasawa kaniya.

²⁹Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.

²⁹Apan sa mitubag si Jesus, nag-ingon kanila: Nangasayup kamo, kay wala ninyo hibaloi ang mga Kasulatan, bisan ang gahum sa Dios.

³⁰Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.

³⁰Kay sa pagkabanhaw dili sila makapangasawa, bisan makapamana, kondili ingon sila sa mga manolonda sa langit.

³¹Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:

³¹Apan, nahatungod sa pagkabanhaw sa mga minatay, wala ba ninyo hibasahi ang gisulti sa Dios kaninyo nga nagaingon:

³²'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»

³²Ako mao ang Dios ni Abraham, ug ang Dios ni Isaac; ug ang Dios ni Jacob? Ang Dios dili mao ang Dios sa mga minatay, kondili sa mga buhi.

³³När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

³³Ug sa hindunggan kini sa katawohan, nanghitingala sila sa iyang pagtolon-an.

³⁴Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;

³⁴Apan sa pagkadungog sa mga Fariseo nga napahilum niya ang mga Saduceo, nanagtigum sila pagtingub.

³⁵och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:

³⁵Ug usa kanila nga batid sa balaod, nangutana sa usa ka pangutana sa pagtintal kaniya:

³⁶»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»

³⁶Magtutudlo, unsa ang dakung sugo sa Kasugoan?

³⁷Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'

³⁷Si Jesus miingon kaniya: Higug-maon mo ang Ginoo nga imong Dios, sa bug-os mong kasingkasing, ug sa bug-os mong kalag, ug sa bug-os mong hunahuna.

³⁸Detta är det yppersta och förnämsta budet.

³⁸Kini mao ang nahauna ug dakung sugo.

³⁹Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'

³⁹Ug ang ikaduha sama niini: Higugmaon mo ang imong isigkatawo ingon sa imong kaugalingon.

⁴⁰På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»

⁴⁰Dinhi niining duha ka sugo nagagikan ang tanan nga Kasugoan, ug ang mga Manalagna.

⁴¹Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem

⁴¹Ug samtang nanagkatigum pa ang mga Fariseo, gipangutana sila ni Jesus sa usa ka pangutana,

⁴²och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»

⁴²Nga nagaingon: Unsay hunahuna ninyo nahatungod kang Cristo? Kang kinsa siya nga anak? Sila nagaingon kaniya: Anak ni David.

⁴³Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:

⁴³Siya nagaingon kanila: Nan, ngano man si David sa pagsulti sa Espiritu nagangalan kaniya nga Ginoo, nga nagaingon:

⁴⁴'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'

⁴⁴ang Ginoo nag-ingon sa akong Ginoo: Lumingkod ka sa akong too, hangtud nga ikabutang ko ang imong mgakaaway sa ilalum sa imong mga tiil?

⁴⁵Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»

⁴⁵Kong si David nagangalan kaniya nga Ginoo, sa unsang pagkaagi nga maanak siya ni David?

⁴⁶Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.

⁴⁶Ug walay bisan kinsa nga nakahimo sa pagtubag kaniya ug usa ka pulong; ug walay bisan kinsa usab nga nangahas sukad niadtong adlawa sa pagpangutana kaniya ug uban pang mga pangutana.