¹När nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och våra övriga fiender hörde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer fanns någon rämna i den -- om jag ock vid den tiden ännu icke hade satt in dörrar i portarna --

¹Karon nahitabo, sa diha nga gisugilon kini kang Sanballat ug kang Tobias ug kang Gesem ang Arabiahanon, ug ngadto sa uban sa among mga kaaway, nga akong natukod ang kuta, ug nga walay guba nga nahabilin (bisan pa nianang panahona wala pa nako patindoga ang mga lukob sa mga ganghaan);

²då sände Sanballat och Gesem bud till mig och läto säga: »Kom, låt oss träda tillsammans i Kefirim i Onos dal.» De tänkte nämligen göra mig något ont.

²Nga si Sanballat ug si Gesem nagpasugo kanako nga nagaingon: Umari ka magtagbo kita sa usa sa mga lungsod sa kapatagan sa Ono. Apan sila naghunahuna sa pagbuhat kanako ug kadautan.

³Men jag skickade bud till dem och lät säga: »Jag har ett stort arbete för händer och kan icke komma ned. Arbetet kan ju icke vila, såsom dock måste ske, om jag lämnade det och komme ned till eder.»

³Ug ako nagpadala ug mga sulogoon kanila, nga nagaingon: Ako nagabuhat ug usa ka dakung buhat, mao nga ako dili makaanha; nganong hunongon ang buhat, samtang biyaan ko kini, ug moanha kaninyo?

⁴Och de sände samma bud till mig fyra gånger; men var gång gav jag dem samma svar som förut.

⁴Ug ilang gipasugoan ako sa nakaupat niining paagiha, ug mitubag ako kanila sa mao gihapon nga paagi.

⁵Då sände Sanballat för femte gången till mig sin tjänare med samma bud, och denne hade nu med sig ett öppet brev.

⁵Unya gipaadto ni Sanballat ang iyang alagad kanako sa mao gihapon nga paagi sa nakalima uban ang usa ka sulat nga inablihan sa iyang kamot,

⁶Däri var skrivet: »Det förljudes bland folken, och påstås jämväl av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att det är därför du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras konung -- sådant säger man.

⁶Diin maoy nahisulat: Gipahibalo sa mga nasud, ug si Gasmu namulong niana, nga ikaw ug ang mga Judio naghunahuna nga moalsa; sa maong hinungdan ikaw nagtukod sa kuta: ug ikaw buot nga mahimo nilang hari, sumala niining mga pulonga.

⁷Du lär ock hava beställt profeter som i Jerusalem skola utropa och förkunna att du är konung i Juda. Eftersom nu konungen nog får höra talas härom, därför må du nu komma, så att vi få rådslå med varandra.»

⁷Ug ikaw nagtudlo usab ug mga manalagna aron sa pagsangyaw tungod kanimo sa Jerusalem, nga nagaingon: May usa ka hari sa Juda: ug karon kini isugilon ba sa hari sumala niining mga pulonga. Busa umari ka karon, ug managhiusa kita sa pagtinambagay.

⁸Då sände jag bud till honom och lät svara: »Intet av det du säger har någon grund, utan det är dina egna påfund.»

⁸Unya ako nagpaadto kaniya, nga nagaingon: Walay butang nga maingon nga nabuhat sumala sa imong gipamulong, apan ikaw naglalang kanila gikan sa imong kaugalingong kasingkasing.

⁹De ville nämligen alla skrämma oss, i tanke att vi då skulle förlora allt mod till arbetet, och att detta så skulle bliva ogjort. Styrk du nu i stället mitt mod!

⁹Kay silang tanan buot mohadlok kanamo, sa pag-ingon: Ang ilang mga kamot magakaluya gikan sa buhat aron nga kana dili mahimo. Apan karon, Oh Dios , lig-onon mo ang akong mga kamot.

¹⁰Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till Mehetabel; han höll sig då inne. Och han sade: »Låt oss tillsammans gå till Guds hus, in i templet, och sedan stänga igen templets dörrar. Ty de skola komma för att dräpa dig; om natten skola de komma för att dräpa dig.»

¹⁰Ug ako miadto sa balay ni Semaias ang anak nga lalake ni Delaias ang anak nga lalake ni Mehetabeel, nga natakpan; ug siya miingon: Magatigum kita diha sa balay sa Dios sulod sa templo, ug takpan ta ang mga pultahan sa templo: kay sila manganhi aron sa pagpatay kanimo; Oo, sa kagabhion sila moanhi aron sa pagpatay kanimo.

¹¹Men jag svarade: »Skulle en man sådan som jag vilja fly? Eller kan väl en man av mitt slag gå in i templet och dock bliva vid liv? Nej, jag vill icke gå dit.»

¹¹Ug ako miingon: Mokalagiw ba kaha ang usa ka tawo nga maingon kanako? Ug kinsa didto, nga maingon kanako, moadto sa templo aron sa pagluwas sa iyang kinabuhi? Ako dili mosulod.

¹²Jag förstod nämligen att Gud icke hade sänt honom, utan att han förebådade mig sådant, blott därför att Tobia och Sanballat hade lejt honom.

¹²Ug ako nakasabut, ug, tan-awa, ang Dios wala magsugo kaniya; apan iyang gipamulong kining pagpanagna batok kanako: ug si Tobias ug si Sanballat nagsuhol kaniya.

¹³Han var lejd, för att jag skulle låta skrämma mig till att göra såsom han sade och därmed försynda mig; på detta sätt ville de framkalla ont rykte om mig, för att sedan kunna smäda mig.

¹³Tungod niining hinungdan siya gisuholan, aron ako mahadlok, ug magbuhat sa ingon, ug magpakasala, aron adunay kapasikaran sila sa usa ka dautang pagsumbong, aron nga sila magatamay kanako.

¹⁴Tänk, min Gud på Tobia, ävensom Sanballat, efter dessa hans gärningar, så ock på profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skrämma mig!

¹⁴Hinumdumi, Oh Dios ko, si Tobias ug si Sanballat sumala niining mga buhata, ug lakip usab ang babayeng manalagna nga si Noadias, ug ang uban sa mga manalagna, nga buot mohadlok kanako.

¹⁵Och muren blev färdig på tjugufemte dagen i månaden Elul, efter femtiotvå dagar.

¹⁵Busa ang kuta nahuman sa ikakaluhaan ug lima ka adlaw sa bulan sa Elul, sa kalim-an ug duha ka adlaw.

¹⁶När nu alla våra fiender hörde detta, betogos de, alla de kringboende folken, av fruktan, och sågo att de hade kommit illa till korta; ty de förstodo nu att detta arbete var vår Guds verk.

¹⁶Ug nahitabo, sa pagkadungog sa among tanang mga kaaway niini , ang tanang mga nasud nga naglibut kanamo nangahadlok, ug nanaghinuktok sa ilang kaugalingong mga mata sa hilabihan gayud; kay nasabut nila nga kini gibuhat sa among Dios.

¹⁷Vid denna tid sände ock Juda ädlingar många brev till Tobia, och brev från Tobia ankommo ock till dem.

¹⁷Labut pa niadtong mga adlawa, ang mga harianong tawo sa Juda nagpadala ug daghang mga sulat ngadto kang Tobias ug ang mga sulat ni Tobias mingdangat kanila.

¹⁸Ty många i Juda voro genom ed förbundna med honom; han var nämligen måg till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.

¹⁸Kay dihay daghan sa Juda nga nanumpa kaniya, tungod kay siya mao ang umagad nga lalake ni Sechanias ang anak nga lalake ni Ara; ug ang iyang anak nga lalake nga si Johanan nangasawa sa anak nga babaye ni Mesullam ang anak nga lalake ni Berechias.

¹⁹Dessa plägade också inför mig tala gott om honom, och vad jag sade buro de fram till honom. Tobia sände ock brev för att skrämma mig.

¹⁹Sila usab mingsulti sa iyang maayong mga buhat sa akong atubangan, ug gisugilon ang akong mga pulong kaniya. Ug si Tobias nagpadala ug mga sulat aron sa paghadlok kanako.