¹Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN. Ty när HERREN hörde det, upptändes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna ibland dem och förtärde de som voro ytterst i lägret.

¹Ug ang katawohan nga mga bagulbolan, nga nagasulti ug dautan sa mga igdulungog ni Jehova: ug sa diha nga nakadungog si Jehova niini, misilaub ang iyang kaligutgut, ug gipasiga kanila ang kalayo ni Jehova, ug milamoy sa kinatumyan nga bahin sa campo.

²Då ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och så stannade elden av.

²Ug ang katawohan mingtu-aw kang Moises, ug si Moises, nag-ampo kang Jehova, ug napalong ang kalayo.

³Och detta ställe fick namnet Tabeera, därför att HERRENS eld hade brunnit ibland dem.

³Ug ang ngalan niadtong dapita mao ang Tabera, kay ang kalayo ni Jehova misunog sa taliwala nila.

⁴Och den blandade folkhop som åtföljde dem greps av lystnad; Israels barn själva begynte då ock åter att gråta och sade: »Ack om vi hade kött att äta!

⁴Ug ang nagkalainlaing panon sa katawohan nga diha sa taliwala nila nagpakighilawas sa hilabihan gayud: ug ang mga anak sa Israel nanagpanghilak sa pag-usab, ug miingon: Kinsa man ang magahatag kanato ug pagkaon nga unod?

⁵Vi komma ihåg fisken som vi åt i Egypten för intet, så ock gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken.

⁵Nahinumdum kita sa isda nga gikaon nato didto sa Egipto sa walay bayad; sa mga pepino, ug sa mga melon, ug sa mga bawang, ug sa mga sibuyas, ug sa mga ahos.

⁶Men nu försmäkta våra själar, ty här finnes alls intet; vi få intet annat se än manna.

⁶Apan karon ang atong kalag nagamala: walay bisan unsa gayud, gawas niini nga mana nga pagatan-awon.

⁷Men mannat liknade korianderfrö och hade samma utseende som bdelliumharts.

⁷Ug ang mana ingon sa liso sa culantro, ug ang iyang hulagway ingon sa hulagway sa bdelio.

⁸Folket gick omkring och samlade sådant, och malde det därefter på handkvarn eller stötte sönder det i mortel, och kokte det sedan i gryta och bakade kakor därav; och det smakade såsom fint bakverk med olja.

⁸Ang katawohan nanagbulag-bulag, ug nanagpamunit niini, ug ginagaling nila kini sa mga galingan, kun ginalubok nila kini sa mga lusong; ug ginaluto nila kini sa mga kolon, ug nanagbuhat sila gikan niini ug mga tinapay: ug ang lami niini ingon sa lami sa lana nga bag-o.

⁹När daggen om natten föll över lägret, föll ock mannat där.

⁹Ug sa diha nga ang yamog nangahulog sa ibabaw sa campo sa kagabhion, ang mana nahulog sa ibabaw niini.

¹⁰Och Mose hörde huru folket i sina särskilda släkter grät, var och en vid ingången till sitt tält; och HERRENS vrede upptändes storligen, och Mose själv blev misslynt.

¹⁰Ug nabati ni Moises ang mga dinangoyngoy sa katawohan ngadto sa ilang mga banay, tagsatagsa ka tawo diha sa pultahan sa iyang balong-balong: ug ang kaligutgut ni Jehova misilaub sa hilabihan gayud; ug si Moises wala mahimuot niini .

¹¹Och Mose sade till HERREN: »Varför har du gjort så illa mot din tjänare, och varför har jag så litet funnit nåd för dina ögon, att du har lagt på mig bördan av hela detta folk?

¹¹Ug si Moises miingon kang Jehova: Ngano man nga nagbuhat ka ug dautan sa imong ulipon? ug ngano nga wala ako makakaplag ug kalomo sa imong mga mata, nga gibutang mo ang lulan niining tibook katawohan sa ibabaw nako?

¹²Är då jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du säger till mig att jag skall bära det i min famn, såsom spenabarnet bäres av sin vårdare, in i det land som du med ed har lovat åt deras fäder?

¹²Gipanamkon ko ba kining tibook nga katawohan? ug nanganak ba ako kanila aron magaingon ka kanako: Dad-a sila sa imong sabakan, ingon sa nagaalima nga amahan nga nagadala sa bata nga masuso, ngadto sa yuta nga gipanumpa mo sa ilang mga ginikanan?

¹³Varifrån skall jag få kött att giva åt hela detta folk? De gråta ju och vända sig mot mig och säga: 'Giv oss kött, så att vi få äta.'

¹³Asa man ako ug unod nga arang ikahatag ko niining tibook nga katawohan? kay nanagdangoyngoy sila ngari kanako, nga nagaingon: Hatagi kami ug unod aron among pagakan-on.

¹⁴Jag förmår icke ensam bära hela detta folk, ty det bliver mig för tungt.

¹⁴Dili ako arang makadala nga usa ra niining tibook nga katawohan, kay hilabihan kabug-at kini alang kanako.

¹⁵Vill du så handla mot mig, så dräp mig hellre med ens, om jag har funnit nåd för dina ögon, och låt mig slippa detta elände.»

¹⁵Ug kong mao kini ang pagabuhaton mo kanako, patya ako; ginapangaliyupo ko kanimo, gikan sa imong kamot, kong ako nakakaplag ug kalomo sa imong mga mata; ug ayaw ako pakitaa sa akong pagkaalaut.

¹⁶Då sade HERREN till Mose: »Samla ihop åt mig sjuttio män av de äldste i Israel, dem som du vet höra till de äldste i folket och till dess tillsyningsmän; och för dessa fram till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig.

¹⁶Ug si Jehova miingon kang Moises: Tigumon mo alang kanako ang kapitoan ka tawo sa mga anciano sa Israel, nga imong hing-ilhan nga mga anciano sa katawohan ug mga pangulo ibabaw kanila; ug dad-on mo sila ngadto sa balong-balong nga pagatiguman, aron magatindog sila didto uban kanimo.

¹⁷Där vill jag då stiga ned och tala med dig, och jag vill taga av den ande som är över dig och låta komma över dem; sedan skola de bistå dig med att bära på bördan av folket, så att du slipper bära den ensam.

¹⁷Ug ako mokunsad ug makigsulti kanimo didto; ug ako magakuha sa Espiritu nga anaa kanimo, ug kini igabutang ko kanila; ug sila magadala sa lulan sa katawohan uban kanimo, aron dili ka magpas-an niini nga mag-inusara lamang.

¹⁸Och till folket skall du säga: Helgen eder till i morgon, så skolen I få kött att äta, eftersom I haven gråtit inför HERREN och sagt: 'Ack om vi hade kött att äta! I Egypten var oss gott att vara!' Så skall nu HERREN giva eder kött att äta.

¹⁸Ug magapamulong ka sa katawohan: Managbalaan kamo alang sa pagkaugma, ug magakaon kamo ug unod: kay nanagdangoyngoy kamo sa igdulungog ni Jehova nga nagaingon. Kinsa man ang magahatag kanato ug pagkaon nga unod? kay labing maayo kanato sa didto pa kita sa Egipto; busa si Jehova magahatag kaninyo ug unod ug magakaon kamo.

¹⁹Icke allenast en dag eller två dagar skolen I få äta det, icke allenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar,

¹⁹Dili kamo magakaon sulod sa usa ka adlaw ni sa duruha ka adlaw, ni sa lima ka adlaw ni sa napulo ka adlaw ni sa kaluhaan ka adlaw.

²⁰utan en hel månads tid, till dess att det går ut genom näsan på eder och bliver eder vämjeligt; detta därför att I haven förkastat HERREN, som är mitt ibland eder, och haven gråtit inför hans ansikte och sagt: 'Varför drogo vi då ut ur Egypten?'»

²⁰Kondili sa usa ka bulan gayud, hangtud nga kini manggula sa inyong mga ilong, ug lud-on kamo niini; tungod kay nagsalikway kamo kang Jehova, nga anaa sa taliwala ninyo, ug nanagdangoyngoy kamo sa atubangan niya, nga nagaingon: Ngano man nga nanggula kita gikan sa Egipto?

²¹Mose sade: »Av sex hundra tusen man till fots utgöres det folk som jag har omkring mig, och dock säger du: 'Kött vill jag giva dem, så att de hava att äta en månads tid!'

²¹Ug miingon si Moises: Ang katawohan nga sa taliwala kanila anaa ako: unom ka gatus ka libo nga nagalakaw: ug ikaw nagaingon: Pagahatagan ko sila ug unod, aron magakaon sila sulod sa usa ka bulan.

²²Finnas då får och fäkreatur att slakta åt dem i sådan mängd att det räcker till för dem? Eller skall man samla ihop alla havets fiskar åt dem, så att det räcker till för dem?»

²²Pagaihawan ba sila ug mga panon sa mga carnero ug mga vaca aron sa pagbusog kanila? kun pagatigumon ba alang kanila ang tanang mga isda sa dagat aron sa pagbusog kanila?

²³HERREN svarade Mose: »Är då HERRENS arm för kort? Du skall nu få se om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke.»

²³Ug si Jehova miingon kang Moises: Naputol ba ang kamot ni Jehova? karon tan-awon mo kong mahatabo kanimo ang akong gipamulong o dili.

²⁴Och Mose gick ut och förkunnade för folket vad HERREN hade sagt. Sedan samlade han ihop sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet.

²⁴Ug migula si Moises, ug gisulti niya sa katawohan ang mga pulong ni Jehova: ug gitigum niya ang kapitoan ka mga lalake sa mga anciano sa katawohan, ug sila gipahamutang niya sa paglibut sa Balong-Balong.

²⁵Då steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog av den ande som var över honom och lät komma över de sjuttio äldste. Då nu anden föll på dem, begynte de profetera, vilket de sedan icke mer gjorde.

²⁵Ug si Jehova mikunsad sa panganod, ug misulti kaniya, ug mikuha sa Espiritu nga diha sa ibabaw niya, ug gibutang kini sa kapitoan ka mga anciano; ug nahatabo, nga sa mipabilin ang Espiritu diha sa ibabaw nila, nanagpanagna sila apan wala na sila managpadayon.

²⁶Och två män hade stannat kvar i lägret; den ene hette Eldad och den andre Medad. Också på dem föll anden, ty de voro bland de uppskrivna, men hade likväl icke gått ut till tältet; och de profeterade i lägret.

²⁶Apan dihay duruha ka tawo nga mipabilin sa campo, ang ngalan sa usa mao si Eldad, ug ang ngalan sa usa mao si Medad: ug ang Espiritu mipabilin diha sa ibabaw kanila; ug sila uban niadtong mga nahisulat, apan sila wala mangadto didto sa Balong-Balong; ug sila nanagpanagna sa sulod sa campo.

²⁷Då skyndade en ung man bort och berättade detta för Mose och sade: »Eldad och Medad profetera i lägret.»

²⁷Ug midalagan ang usa ka batanong lalake, ug nagpahibalo kang Moises, ug miingon: si Eldad ug si Medad nanagpanagna sa sulod sa campo.

²⁸Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare allt ifrån sin ungdom, tog då till orda och sade: »Mose, min herre, förbjud dem det.»

²⁸Ug si Josue, ang anak nga lalake ni Nun, nga ministro ni Moises, usa sa iyang mga pinili nga tawo, mitubag ug miingon: Ginoo ko nga Moises, did-an mo sila.

²⁹Men Mose sade till honom: »Skall du så nitälska för mig? Ack att fastmer allt HERRENS folk bleve profeter, därigenom att HERREN läte sin Ande komma över dem!»

²⁹Ug si Moises mitubag kaniya: Nangabugho ba ikaw alang kanako? hinaut unta nga ang tibook nga katawohan ni Jehova mga manalagna, nga igabutang ni Jehova ang iyang Espiritu sa ibabaw nila!

³⁰Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel.

³⁰Ug si Moises mipasulod kaniya ngadto sa campo, siya ug ang mga anciano sa Israel.

³¹Och en stormvind for ut ifrån HERREN, och den förde med sig vaktlar från havet och drev dem över lägret, en dagsresa vitt på vardera sidan, runt omkring lägret, och vid pass två alnar högt över marken.

³¹Ug dihay migula nga usa ka hangin nga gikan kang Jehova, ug nagdala ug mga buntog nga gikan sa dagat, ug gipaatak sila sa ibabaw sa campo: maingon sa usa ka adlaw nga lakaw niining kilirana, ug usa ka adlaw nga lakaw sa usa ka kiliran, maglibut sa campo, ug maingon sa duruha ka maniko ibabaw sa nawong sa yuta.

³²Då stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela natten och hela den följande dagen och samlade ihop vaktlar; det minsta någon samlade var tio homer. Och de bredde ut dem runt omkring lägret.

³²Ug ang katawohan mibangon sulod sa tibook niadtong adlawa, ug sulod sa tibook nga gabii, ug sulod sa tibook nga adlaw nga misunod, ug nanagpanguha sa mga buntog: siya nga nakapamunit sa labing diyutay nakapamunit ug napulo ka omer; ug kini gikatag nila sa tanang dapit alang sa ilang kaugalingon nga maglibut sa campo.

³³Men under det att de ännu hade köttet mellan tänderna, innan det var förtärt, upptändes HERRENS vrede mot folket, och HERREN anställde ett mycket stort nederlag bland folket.

³³Samtang ang unod diha pa sa taliwala sa ilang mga ngipon, sa wala pa kini mausap, ang kaligutgut ni Jehova misilaub batok sa katawohan ug gipatay ni Jehova ang katawohan pinaagi sa labing daku nga hampak.

³⁴Och detta ställe fick namnet Kibrot-Hattaava, ty där begrov man dem av folket, som hade gripits av lystnad.

³⁴Ug ang ngalan niadtong dapita mao ang Kibroth-hataaba, tungod kay didto gilubong nila ang katawohan nga nanagkaibug.

³⁵Från Kibrot-Hattaava bröt folket upp och tågade till Haserot; och i Haserot stannade de.

³⁵Gikan sa Kibroth-hataaba ang katawohan mipanaw padulong sa Haseroth, ug mipuyo sila didto sa Haseroth.